Hoppa till innehåll
Man kan mäta THC eller spår av det i blod eller andedräkt, på en del platser så används detta för att påvisa brott. Nu visar forskning på att det inte behöver innebära nedsatt funktionsförmåga.
En ny studie som publicerades den här månaden ger ytterligare bevis för att THC-nivåer som upptäcks i blodet eller utandningsluften hos cannabisanvändare inte är en tillförlitlig indikator på nedsatt funktionsförmåga. Forskarna fann också att THC-nivåerna i blod och utandningsluft inte ger tillförlitliga bevis på hur nyligen en testperson hade använt cannabis.
I inledningen till studien konstaterade forskarna att ”det har visat sig vara ett svårfångat mål att hitta ett objektivt mått på nyligen använt cannabis som korrelerar med nedsatt funktionsförmåga”. Vissa delstater har antagit lagar som fastställer lagstadgade gränser för hur mycket THC en förare får ha i blodet, i likhet med gränsen på 0,08 procent alkoholkoncentration i blodet som gäller i hela landet.
Kritiker av sådana gränsvärden för THC-koncentrationer i blod eller utandningsluft har hävdat att sådana gränsvärden inte har någon större betydelse för graden av nedsatt funktionsförmåga eller berusning, som kan variera kraftigt från person till person trots liknande nivåer av THC-koncentration.
”Dessa resultat ger ytterligare bevis för att enstaka mätningar av specifika delta-9-THC-koncentrationer i blodet inte korrelerar med nedsatt funktionsförmåga och att användningen av lagstadgade gränser för delta-9-THC inte är vetenskapligt motiverad i dagsläget”, skriver författarna till studien som publiceras i tidskriften Scientific Reports.
För att genomföra studien rekryterade forskarna en grupp testpersoner, varav de flesta var dagliga cannabisanvändare. Forskarna bestämde sedan THC-nivåerna i deras blod och andedräkt före och efter inandning av cannabis.
Innan de inhalerade cannabis hade de flesta försökspersoner kvarvarande THC-nivåer på 5 ng/ml eller högre, vilket överskrider den per se lagliga gränsen i flera stater. Författarna noterade att THC på sådana nivåer upptäcktes trots ”avsaknad av någon nedsättning av förmågan”. Efter att försökspersonerna inhalerat cannabis noterade forskarna ett omvänt förhållande mellan THC-nivåer i blodet och försämrad prestationsförmåga.
”Våra resultat stämmer överens med andra som har visat att delta-9-THC kan påvisas i utandningsluften upp till flera dagar efter senaste användning”, skrev de. ”Eftersom de ledande teknikerna för utandningsbaserade tester för nyligen använt cannabis enbart bygger på detektion av delta-9-THC kan detta potentiellt leda till falskt positiva testresultat på grund av förekomsten av delta-9-THC i utandningsluften utanför försämringsfönstret.”
Resultaten stämmer överens med resultaten från en studie som publicerades i slutet av förra året i tidskriften Neuroscience & Biobehavioral Review. I den studien analyserade forskare knutna till University of Sydney alla tillgängliga studier om körförmåga och THC-koncentrationer i blod och saliv.
”Högre THC-koncentrationer i blodet var endast svagt förknippade med ökad nedsatt körförmåga hos tillfälliga cannabisanvändare, medan inget signifikant samband upptäcktes hos regelbundna cannabisanvändare”, skrev huvudförfattaren dr Danielle McCartney från Lambert Initiative for Cannabinoid Therapeutics. ”Detta tyder på att THC-koncentrationer i blod och oral vätska är relativt dåliga indikatorer på cannabis-THC-inducerad försämring.”
För att genomföra studien granskade forskarna data från 28 publikationer som studerade konsumtion av inhalerad eller intagen cannabis. Därefter analyserade de sambandet mellan THC-koncentrationen och körförmågan med hjälp av mått på körrelaterade färdigheter som reaktionstid och delad uppmärksamhet.
Forskarna dokumenterade ”svaga” samband mellan THC-nivåer och nedsatt körförmåga bland sällananvändare av cannabis. Men de observerade inget signifikant samband mellan THC-nivåer i blod eller saliv och nedsatt körförmåga bland regelbundna haschanvändare, definierade som de som använde cannabis varje vecka eller oftare.
”Detta tyder naturligtvis inte på att det inte finns något samband mellan THC-berusning och nedsatt körförmåga”, säger McCartney. ”Det visar oss att användning av THC-koncentrationen i blod och saliv är inkonsekventa markörer för sådan berusning.”
Författarna noterade att resultaten i studien ifrågasätter giltigheten av de utbredda slumpmässiga mobila testerna för THC i saliv i Australien och brottsbekämpningens förlitande på THC-nivåer i USA.
”Våra resultat tyder på att oskadade personer felaktigt kan identifieras som cannabisintoxikerade när THC-gränser införs av lagen”, säger McCartney. ”På samma sätt kanske förare som är påverkade omedelbart efter cannabisanvändning inte registreras som sådana.”
Professor Iain McGregor, akademisk ledare för Lambert-initiativet, ett långsiktigt forskningsprogram som studerar den medicinska potentialen hos cannabis, sade att ”THC-koncentrationer i kroppen har helt klart ett mycket komplicerat förhållande till berusning. Det starka och direkta sambandet mellan alkoholkoncentrationer i blodet och nedsatt körförmåga uppmuntrar människor att tro att sådana samband gäller för alla droger, men så är definitivt inte fallet med cannabis.”
”En person som inte har någon erfarenhet av cannabis kan få i sig en stor oral dos THC och vara helt olämplig att köra bil, men ändå registrera extremt låga THC-koncentrationer i blodet och i munvätska”, tillade McGregor. ”Å andra sidan kan en erfaren cannabisanvändare röka en joint, uppvisa mycket höga THC-koncentrationer, men uppvisa liten eller ingen nedsatt körförmåga. Vi behöver helt klart mer tillförlitliga metoder för att identifiera nedsatt cannabisförmåga på vägarna och på arbetsplatsen.”
