Hoppa till innehåll
Den 27 oktober firar vi svarta katter. Fyra dagar senare hedrar vi dem igen som Halloweens självklara små mörkerfurstar. Däremellan ligger de förmodligen i soffan och undrar varför personalen är så långsam med maten. Från häxornas följeslagare till stonerns soffkompis: hur blev den svarta katten både fruktad, älskad och så förbaskat cool?
Svarta katter har fått bära ett orimligt tungt ansvar för mänsklighetens problem. Dålig tur? Katten. Häxkonster? Katten. Något mystiskt som rör sig i mörkret? Okej, just det kan faktiskt vara katten.
Den 27 oktober är däremot deras dag att få lite upprättelse.
Dagen kallas ibland internationella svarta katters dag, men ursprunget är brittiskt. Djurskyddsorganisationen Cats Protection startade Black Cat Awareness Day den 27 oktober 2011. Året därpå fick den namnet National Black Cat Day.
Bakgrunden var betydligt mindre mystisk än en medeltida förbannelse. Organisationens statistik visade att svarta och svartvita katter i deras omsorg i genomsnitt fick vänta sju dagar längre på ett nytt hem än katter med andra pälsfärger.
En extra vecka utan en egen människa. På grund av förpackningen.
Kampanjen skulle få fler att upptäcka katterna som blev kvar och ge dem chansen till ett hem. I år fyller initiativet 15 år.
Först firar vi dem. Sedan kommer deras stora högtid.
Placeringen i kalendern är onekligen elegant. Den 27 oktober uppmärksammar vi de svarta katterna för deras egen skull. Den 31 oktober intar de hedersplatsen bland pumpor, månsken, häxor och allt det där som gör Halloween så härligt mystiskt.
De behöver knappt anstränga sig. Medan människan beställer en kostym, letar efter ansiktsfärg och upptäcker att vampyrtänderna inte sitter fast, går katten in i rummet.
Klar.
Svart päls. Lysande ögon. Fullständig kontroll över stämningen.
För den här kvällen kan vi gott hedra den svarta katten som den ikon den är. En liten vardagsmagiker som kan försvinna i en fåtölj och materialisera sig vid kylskåpet utan att någon sett den förflytta sig.
Halloween? Absolut. Med en bra spellista och rätt sorts soffilosofi blir det kanske rentav lite Halloweed.
Samma katt. Samma promenad. Helt olika recensioner.
Historiskt har människans förhållande till svarta katter varit minst sagt förvirrat.
I delar av det medeltida och tidigmoderna Europa förknippades de med häxeri och mörka krafter. Folktron kunde göra dem till häxors följeslagare eller rentav till häxor i förklädnad. Ett djur som rörde sig tyst om natten och tittade tillbaka ur mörkret fick tydligen svårt att få en rättvis bedömning.
Men vidskepelsen är långt ifrån konsekvent.
I brittiska och japanska traditioner kan en svart katt som korsar din väg innebära tur. I skotsk folktro kan en främmande svart katt vid dörren förebåda välstånd. Det har också funnits sjömanstraditioner där svarta katter ombord förknippats med lycka och en trygg resa.
Samma katt. Samma promenad. Helt olika recensioner.
Katten själv är förmodligen på väg till en buske och har inga synpunkter på saken.
Det säger ändå något om fördomar. Vi har tittat på samma djur och sett allt från förbannelse till välsignelse, beroende på var vi bott och vilka berättelser vi fått höra.
Katten har under tiden fortsatt att vara katt.
Sandra, Nicole och en viss mycket frispråkig Salem
Hollywood har förstås förstått att lite svart katt gör underverk för häxstämningen.
I årets Practical Magic 2 återvänder Sandra Bullock och Nicole Kidman som systrarna Sally och Gillian Owens. Och den svarta katten har sin självklara plats i magin: Gillian har en svart katt, och Kidman har även synts med den på bilder från inspelningen.
Månsken, gamla hemligheter, häxsystrar och en svart katt. Vissa ingredienser behöver man helt enkelt inte förbättra.
Men för en hel generation heter den stora svarta kattstjärnan Salem Saberhagen från Sabrina tonårshäxan.
I 1990-talets tv-serie var Salem en före detta trollkarl som förvandlats till katt efter att ha försökt ta över världen. Med Nick Bakays röst levererade han sarkasm, självgodhet och kommentarer som ofta var värda att vänta hela avsnittet på.
Världsherravälde, mat och bekvämlighet. Det var egentligen bara talförmågan som skilde honom från en vanlig katt.
Salem hade dessutom precis den sorts torra humor som passar en sen soffkväll: om resten av världen tänker överreagera kan man åtminstone kommentera eländet från en kudde.
Men varför verkar stoners gilla katter så mycket?
Här kommer kvällens verkliga soffilosofiska fråga: varför känns katten som en så självklar kompis i stonerkulturen?
Att stoners skulle vara mer kattälskande än andra ska vi inte låtsas är vetenskapligt fastslaget. Men som kulturell spaning är kombinationen svår att motstå.
Börja med livsfilosofin.
En katt kan lägga en hel eftermiddag på att hitta den perfekta platsen att ligga på. När platsen väl är hittad ligger den kvar. Inga ursäkter. Ingen produktivitetsångest. Inget inlägg på LinkedIn om vad vilan lärt den om ledarskap.
Det finns något att beundra där.
Katten förstår också värdet av en mjuk filt, ett behagligt rum och att ibland bara sitta och titta på någonting. En ljusfläck på väggen kan räcka. En kartong kan bära en hel kväll.
Den behöver inte att någon bokar aktiviteter.
Och visst passar den in i den klassiska stonerbilden: musiken rullar, världen får vänta en stund och ingen blir förolämpad om samtalet plötsligt övergår i tio minuters koncentrerad tystnad.
Du funderar på universum. Katten studerar något bakom ditt huvud.
Det är oklart vem som kommit längst.
En rumskompis med päls och mycket egna planer
Katter har dessutom en alldeles särskild sorts humor. De försöker sällan vara roliga, vilket gör dem betydligt roligare än många som försöker.
Först sitter katten på fönsterbrädan som en uråldrig väktare av universums hemligheter. Sedan missbedömer den avståndet till soffan, landar med tveksam värdighet och börjar omedelbart tvätta sig.
Ingenting har hänt. Sluta titta.
En svart katt förstärker hela upplevelsen. I ett dunkelt rum kan den se ut som två ögon som fått tillgång till en lägenhet. I solljus framträder plötsligt pälsens skiftningar och en liten individ som mest vill bli kliad på rätt ställe.
Det är ganska mycket underhållning i ett djur som inte ens betalar hyra.
Stonerkulturens förtjusning i det absurda, det mjuka och det oväntat djupsinniga har här en idealisk huvudperson. Katten kan vara filosof, slapstickkomiker och självutnämnd sektledare under samma kvart.
Sedan behöver den sova.
Från John Lennon till cannabisvärldens kattmänniskor
Svarta katter har också haft gott om namnkunnig personal.
John Lennon hade en svart katt som hette Salt och en vit som hette Pepper. Omvänd kryddordning, helt rimlig kattlogik. Frank Zappa hade den svarta katten Marshmoff. Även Patti Smith, Marlon Brando och fotografen Herbert Tobias finns bland kulturpersonligheterna som haft svarta katter.
Norman Reedus, känd från The Walking Dead, har visat upp sin svarta katt Eye in the Dark. Ett namn som låter som ett bortglömt hårdrocksalbum och samtidigt beskriver exakt hur det är att gå genom vardagsrummet klockan tre på natten.
Robert Downey Jr. har i sin tur visat upp sin svarta katt Montgomery, även kallad Monty. Iron Man må ha avancerad teknik, men hemma fungerar tydligen den gamla modellen bäst: fyra tassar och en människa som öppnar dörrar.
Kattägandet gör förstås inte alla dessa personer till stoners. Det visar framför allt att svarta katter har mycket god smak när de rekryterar personal.
Även den internationellt kända cannabisentreprenören och aktivisten Andrew DeAngelo har en svart katt. DeAngelo är medgrundare till Harborside, en pionjär inom Kaliforniens medicinska cannabishandel, och till branschorganisationen California Cannabis Industry Association. Han var också med och grundade Last Prisoner Project, som arbetar för att människor som fängslats för cannabis ska få frihet och stöd att återvända till samhället.
Ett långt arbete mot förbud och fördomar. Och hemma väntar en liten svart individ som sannolikt tycker att dagens viktigaste reform gäller mattiderna.
Små svarta pantrar finns även närmare redaktionen
Också i den svenska cannabisvärlden finns gott om svart päls på möblerna.
Aurea Cares verksamhetschef har den svarta katten Milo, som just nu behandlas för diabetes. En älskad familjemedlem som får omsorg genom en period när livet kräver lite extra uppmärksamhet.
Cannabis i Fokus chefredaktör Otto Larsson har också en svart katt. Och tidningens redaktionschef har två små svarta kattungar, Mi och Lo, som hittades på gatan i Chongqing i Kina.
De fick hjälp, vård och ett hem. I dag mår de bra och lever tryggt, långt från den osäkerhet som möter små kattungar utan någon som tar hand om dem.
Från utsatt gatuliv till egna sovplatser och en människa som anpassar vardagen efter deras behov. För dom svarta kattungarna Mi och Lo blev en förbipasserande människa faktiskt en riktig lyckoträff.
Människan fick i gengäld två små chefer.
Så brukar det gå.
Vid det här laget ligger slutsatsen nära till hands: alla som är coola har svarta katter.
Okej, det är en gravt partisk slutsats med ett mycket selektivt underlag. Men katterna har granskat formuleringen och godkänt den.
Kanske handlar det om att slippa bli dömd
Det finns också en mindre flamsig tanke mitt i alltihop.
Den svarta katten har fått egenskaper tillskrivna sig utan att någon brytt sig om att lära känna den. Först kommer etiketten, sedan fördomarna. Individen får vänta.
Den mekanismen kan kännas bekant för människor som själva upplevt stigma kring cannabis.
Det gör inte erfarenheterna likadana. Men det kan finnas något tilltalande i sällskapet med ett djur som inte bryr sig om ditt rykte, din titel eller grannens uppfattning om ditt liv.
Katten bedömer dig efter mer konkreta meriter.
Öppnar du dörren? Respekterar du när goset är slut? Varför finns det ett synligt hål i mitten av matskålen?
Tunga frågor. Rimliga frågor.
Och så finns den där bekväma tystnaden. Ni kan dela en soffa utan att någon behöver fråga vad den andra tänker på.
Svaret hade ändå sannolikt varit mat.
Lite Halloweed och mycket kattkärlek
Kanske är svaret helt enkelt att katten redan behärskar den avslappning som människan försöker hitta. Den kan sträcka på sig utan att göra det till ett träningsprogram och vila utan att kalla det återhämtning.
Den behöver ingen särskild anledning att njuta av en varm plats bredvid någon den tycker om.
Så den 27 oktober firar vi de svarta katterna som de är. När Halloween kommer fortsätter vi att hedra deras plats i sagorna, filmerna och fantasin. Från Salems sarkasm till systrarna Owens magi och de små soffpantrar som gör våra egna hem lite mer förtrollade.
Sätt på lite musik. Låt pumpan lysa. Ge katten kvällens bästa plats.
Den hade tagit den ändå.
Men nu vill vi veta: är du en stoner som älskar katter? Vad är det med kombinationen – lugnet, humorn, självständigheten eller att ni båda tycker att kvällens bästa planer redan ligger i soffan?
Berätta om din katt och visa gärna en bild. Har du en svart liten panter hemma är det läge att låta den stjäla rampljuset i dag. Om den har tid.
