Hoppa till innehåll
– Politikerna måste våga experimentera med narkotikapolitiken, precis som de gjort med alkoholen. Men de är rädda för att inte bli omvalda. Det säger narkotikaforskaren Ted Goldberg i en intervju med Cannabis i Fokus.
Ted Goldberg är seniorprofessor i sociologi. Han har ägnat mer än 50 år åt att studera narkotikans roll i samhället. Nyligen skickade han ett mejl till alla ledamöter i riksdagen, där han presenterade ett förslag på hur Sverige borde gå vidare med narkotikapolitiken.
I veckan gästade han Cannabis i Fokus på Youtube, och pratade med Otto Larsson och mig. Här är ett lätt redigerat utdrag ur intervjun. Ted Goldberg pratar om vad han tycker att politikerna borde göra, och varför det är så svårt att få dem att agera.
Cannabis i Fokus: – Välkommen Ted Goldberg! Hur skulle du beskriva dig själv, och hur blev du intresserad av narkotikafrågor?
Ted Goldberg: – Jag är sociolog och har försökt diskutera narkotikafrågor nu i 45 år eller något sånt. Jag är en av dem som är ganska kritisk mot den svenska narkotikapolitiken, och har fått ta emot en del kritik för det.
Jag kan inte svara exakt på hur intresset började, men jag är född och vuxen på Manhattan och jag har haft droger runt omkring mig hela livet. När jag började skolan sa mina föräldrar till mig att jag inte skulle ta emot godis från en främling. Det var för att godiset kunde innehålla narkotika, och då skulle jag bli slav under narkotika resten av livet. Då undrade jag, vad var det som kunde göra mig till slav hela livet? Kanske var det det som väckte nyfikenheten.
Men sedan på 60-talet när jag själv var student var det studentrörelser både i USA, och i viss mån här i Sverige, som diskuterade narkotikafrågor, så det är inte så konstigt att jag blev intresserad av dem.
CiF: – Du har nyss skrivit ett brev, ett upprop till våra politiker. Vad är det du har skrivit egentligen?
Goldberg: – Huvudpoängen är att jag anser att vi behöver en ny narkotikautredning, en vetenskaplig narkotikautredning. Utredningens uppgift ska vara att studera alternativa narkotikapolitiska åtgärder som gjorts i andra länder, och ta reda på vilken forskning som har bedrivits och vad resultatet blev av de olika åtgärderna. Poängen är att vi ska få en grund för att kunna bygga en alternativ narkotikapolitik även här i Sverige.
Politiken ska grundas på vetenskap, och den ska följas upp noggrant och undersökas för att se hur den funkar. Vi ska se det som ett experiment vi prövar, det vill säga vi ska inte ha en narkotikapolitik som är satt i sten en gång för alla, utan att vi inför åtgärder som experiment och sedan följer upp vad som händer. Och om resultaten inte är som vi hade hoppats på, då använder vi den kunskapen för att omformulera saker.
Att vi har haft samma narkotikapolitik i snart ett halvsekel, och fortsätter trots att den har inte uppfyllt något av de huvudsakliga målen, det är ganska otroligt.
CiF: – Det är som du säger att det borde vara en självklarhet att vi utvärderar politiken och vilka alternativ det finns internationellt. Varför är det inte det? Du har försökt påverka politiker i 40-50 år. Varför tar politikerna inte det till sig?
Goldberg: – Det finns ett antal skäl. Kanske det huvudsakliga är att politikers första uppgift är att bli omvalda. Det är stor risk om man ifrågasätter den nuvarande politiken att man förlorar röster. Vi har haft – det kallas för narkotikautbildning, jag kallar det för narkotikapropaganda – men vi har haft samma budskap nu sedan 70-talet. Åtminstone i min generation är folk hjärntvättade med det. Jag tror att ungdomar däremot kanske är lite mer kritiska. De har haft tillgång till internet och har kunnat se andra tolkningar. Men politikerna är rädda för att förlora röster, och de vill inte ha narkotika som ett debattämne under valrörelsen. De vill debattera andra saker. Det är det ena.
Det andra är att droger är ganska känsloladdade här i Sverige. Vi har en biokemisk syn på droger i Sverige. Vi tror att om du tar droger då förändras din biologi, din kropp, och det kommer att leda till att du förlorar kontrollen över dig själv, det vill säga att du blir beroende. En sak som är väldigt central för svensk kultur är att människor har kontroll över sig själva. Kontroll är oerhört viktigt här i Sverige. Så någonting som hotar kontrollen kan tolkas som ett hot mot hela samhället och därför blir det så väldigt känsloladdat. Men om man däremot har en mer psykosocial teori i stället för en biokemisk teori, då möjliggörs helt andra åtgärder.
CiF: – Om vi går tillbaka till din skrivelse till politikerna i riksdagen. Vad har du fått för respons på den?
Goldberg: – Politikerna har alltid varit intresserade av mina idéer. Jag kan nämna att en femtedel av alla riksdagsledamöter är mina Facebook-vänner. Fyra statsråd och tre partiledare är mina Facebook-vänner. Så har det varit länge, så det är inte det att de inte är intresserade. Det är bara en spärr som jag redan har tolkat för er: att de är rädda för att förlora väljare. Så man måste bygga upp en opinion som politikerna kan rida på för att våga.
Men om vi har en vetenskaplig kommitté, en utredning som kommer med rejäla och genomtänkta idéer, då skulle man möjligtvis kunna pröva det som ett experiment.
Jag vill också betona att man inte bara kan ta en åtgärd från ett annat land och införa den i Sverige. Man måste ha ett svenskanpassat åtgärdsprogram som är anpassat till svensk kultur och till det svenska samhället. Det är därför jag vill ha en kommitté. Och kommittén ska vara svensk. När de tittar på vad som har hänt i andra länder ska de se det med svenska ögon.
Jag skickade det här förslaget till alla ledamöter i riksdagen. Man kan se det som en motion, att riksdagen skulle försöka få till stånd en ny statlig utredning.
Sedan dess har två nya riksdagsledamöter bett att få bli min Facebook-vän. Det innebär att när de fick det här brevet blev de tillräckligt nyfikna för att vilja se vad det är jag har att säga. Så det är inte så att alla riksdagsledamöter tycker att det här är vansinnigt och att vi inte ska göra det.
Men det gäller att hitta ett sätt att göra det politiskt möjligt för dem. Jag tror att genom föreslå en kommitté, inte ett konkret förslag, att det har en större möjlighet att gå igenom.
CiF: – Då tänker du i första hand en expertkommitté, inte en politisk kommitté?
Goldberg: – Jag tänker mig en vetenskaplig undersökning. När vi har den vetenskapliga undersökningen, då kan politikerna diskutera de politiska implikationerna. Politik är alltid avvägningar och kompromisser. Det kan inte en enskild individ göra, utan det måste vara fler inblandade. Men först måste vi ha ett vetenskapligt grundunderlag. Sen kan vi diskutera politik.
CiF: – När du har haft off the record-diskussioner med politikerna, är tonen annorlunda än det de visar i media?
Goldberg: – För somliga är att tonen är annorlunda, för det andra är den inte det.
CiF: – Så vad kan vi göra för att få politikerna att ta tag i frågan?
Goldberg: – Den här motionen som jag skickade till politikerna, den skickade jag som bilaga till ett e-mail. Där vädjade jag till dem att försöka bilda en kommitté över blockgränserna, över partigränserna. Det är mycket svårt att få ett parti att ställa sig bakom en översyn av narkotikapolitiken, men kan man få representanter från alla partier, då blir det inte en politisk fråga på samma sätt. Då kan vi ha den här kommittén utan att någon behöver riskera någonting.
Och som sagt, en femtedel av riksdagsledamöterna är mina Facebook-vänner, och de representerar alla åtta partier i riksdagen. Det minsta antalet från ett parti är fyra, så det är minst fyra från varje parti som är min Facebook-vän. Jag hoppas att de som är det kan prata med varandra och försöka ta fram ett gemensamt förslag till en gemensam motion. Och då tar vi bort en del av de politiska riskerna. Men om det går att åstadkomma, det vet inte jag.
…
Länkar:
- Hela intervjun med Ted Goldberg hos Cannabis i Fokus (60 min)
- Narkotikaforskare föreslår utredning av legalisering av narkotika – om brevet till riksdagsledamöterna
- Följ Ted Goldberg på Facebook
Se intervjun:
