Stockholm Medical Cannabis Conference

Äldre krigsveteraner söker lindring i cannabis när smärtan och minnena vägrar släppa…

De överlevde sin militärtjänstgöring och återvände hem. Men för många tog kriget aldrig riktigt slut. Kronisk smärta, traumatiska minnen och sömnlösa nätter följde med tillbaka till vardagen. Nu visar en av de största studierna hittills att äldre amerikanska krigsveteraner inte bara använder cannabis oftare än sina jämnåriga. De som använder cannabis gör det också under fler dagar varje månad.

Bakom statistiken finns människor som en gång skickades ut för att tjäna sitt land. Många återvände med skadade kroppar, posttraumatisk stress, depression, ångest och en smärta som traditionella läkemedel inte alltid har lyckats lindra.

För en del av dessa krigsveteraner har cannabis blivit ett sätt att uthärda natten, dämpa smärtan eller få några timmars sömn. Samtidigt är de fortfarande fast i ett federalt system där deras läkare får lyssna på berättelserna men inte hjälpa dem att få tillgång till medicinsk cannabis.

Nästan en miljon amerikaner ingick i studien

Den nya studien har publicerats i Journal of General Internal Medicine och bygger på uppgifter från 907 136 amerikanska vuxna mellan 18 och 80 år. Av deltagarna hade 114 193 tjänstgjort inom den amerikanska militären.

Forskarna analyserade data från Behavioral Risk Factor Surveillance System för åren 2016–2023. Deltagarna fick uppge om de hade använt cannabis under de senaste 30 dagarna, hur många dagar de använde cannabis och på vilket sätt den konsumerades.

Resultaten visar ett tydligt generationsmönster. Yngre veteraner använde cannabis mer sällan än andra unga vuxna. Bland äldre veteraner var förhållandet det motsatta.

I åldersgruppen 50–64 år hade 12,6 procent av veteranerna använt cannabis under den senaste månaden. Bland jämnåriga utan militär bakgrund var andelen 9,2 procent.

Bland veteranerna mellan 65 och 80 år rapporterade 5,2 procent aktuell cannabisanvändning, jämfört med 4,3 procent bland andra i samma ålder.

De ojusterade resultaten innebar att veteranerna mellan 50 och 64 år hade 43 procent högre odds att rapportera cannabisanvändning. Bland veteranerna mellan 65 och 80 år var oddsen 22 procent högre.

Men det mest talande resultatet handlar kanske inte bara om hur många som använder cannabis, utan hur ofta det sker.

Krigsveteranerna använde cannabis under fler dagar

Bland de personer som använde cannabis rapporterade de äldre veteranerna en mer regelbunden konsumtion än jämnåriga användare utan militär bakgrund.

Veteraner mellan 50 och 64 år använde cannabis under i genomsnitt 18,4 dagar den senaste månaden. Motsvarande siffra för andra cannabisanvändare i samma ålder var 15,8 dagar.

Bland veteranerna mellan 65 och 80 år användes cannabis under i genomsnitt 17,3 dagar, jämfört med 14,5 dagar bland jämnåriga användare.

Detta är inte ett mönster som enkelt kan avfärdas som tillfällig eller sporadisk rekreation. När äldre krigsveteraner använder cannabis sker det ofta regelbundet och återkommande. Det väcker frågan om hur stor del av användningen som i praktiken handlar om självmedicinering.

Forskarna bakom studien kunde inte skilja mellan medicinsk och rekreationell användning. De kunde därför inte fastställa varför krigsveteranerna använde cannabis. Men tidigare forskning ger en tydlig bild av vilka besvär många av dem försöker hantera.

Smärtan följer med långt efter att uniformen tagits av

Militärtjänstgöring kan lämna efter sig skador som förvärras med åren. Ryggar, leder och nervsystem bär spår av tunga lyft, explosioner, olyckor och fysisk belastning. För andra sitter skadorna djupare och syns inte på en röntgenbild.

Posttraumatiskt stressyndrom, ångest, depression, mardrömmar och svårigheter att sova kan fortsätta under årtionden efter hemkomsten.

I en studie publicerad i JAMA Network Open 2025 intervjuades 4 503 veteraner mellan 65 och 84 år som fick vård inom Veterans Health Administration, VHA.

Drygt var tionde, 10,3 procent, hade använt cannabis under den senaste månaden. Mer än hälften av dessa använde cannabis minst 20 dagar i månaden.

Bland dem som någon gång hade använt cannabis uppgav 28,9 procent att användningen åtminstone delvis hade haft ett medicinskt syfte. Den vanligaste orsaken var smärta, som angavs av 56,4 procent. Därefter följde psykisk ohälsa och humörproblem med 18,4 procent samt sömnproblem med 16 procent.

Bakom procentsiffrorna finns äldre människor som försöker få en kropp att göra mindre ont och ett nervsystem att för en stund sluta vara i ständig beredskap.

Cannabis kopplades till mindre stress och bättre sömn

En observationsstudie från 2025 följde 74 nyligen hemkomna krigsveteraner med förhöjda PTSD-symtom under tre månader. Deltagarna registrerade dagligen sin stress, sömn och användning av cannabis och alkohol.

De dagar då krigsveteranerna använde cannabis rapporterade de lägre stressnivåer och bättre sömn samma natt. Ett större alkoholintag var däremot förknippat med sämre sömn.

Studien kan inte bevisa att cannabis orsakade förbättringarna. Det kan finnas andra faktorer som påverkade resultaten, och studien säger inte heller vad som händer vid regelbunden användning under flera år.

Men krigsveteranernas upplevelser kan inte bara avfärdas. Om människor med svåra traumatiska erfarenheter återkommande berättar att cannabis hjälper dem att sova och känna mindre stress är det ett samband som förtjänar att undersökas seriöst.

Det är inte ett färdigt vetenskapligt svar. Men det är en tydlig signal från en patientgrupp som alltför ofta har förväntats uthärda sin smärta i tystnad.

Positiva resultat för smärta och livskvalitet

En tidigare undersökning omfattade 514 äldre veteraner som var inskrivna i Illinois program för medicinsk cannabis. Resultaten jämfördes med uppgifter från 2 758 andra äldre cannabispatienter.

Veteranerna använde oftare cannabis för psykiska besvär och rapporterade förbättringar av smärta, sömn, andra hälsoproblem och livskvalitet. De rapporterade dessutom lägre användning av receptbelagda opioider och bensodiazepiner än de övriga deltagarna.

En senare uppföljning av äldre veteraner inom samma program visade positiva självrapporterade resultat för smärta, sömn och känslomässiga problem vid båda undersökningstillfällena.

Bland dem som använde både cannabis och opioider vid den första undersökningen uppgav 44,1 procent vid uppföljningen att de inte längre använde opioider.

Förändringen var inte statistiskt säkerställd och bevisar därför inte att cannabis kan ersätta opioider. Men resultatet visar varför frågan måste undersökas vidare.

Krigsveteraner med långvarig smärta har ofta fått opioider, bensodiazepiner och andra läkemedel med betydande risker. Om cannabis kan hjälpa åtminstone vissa patienter att minska användningen av dessa preparat måste möjligheten studeras öppet och utan politiska skygglappar.

Forskningen om PTSD ger ännu inget slutgiltigt svar

Att krigsveteraner upplever att cannabis lindrar stress, ångest eller mardrömmar betyder inte automatiskt att cannabis är en vetenskapligt bevisad behandling mot själva PTSD-diagnosen.

I den första randomiserade och placebokontrollerade studien av rökt cannabis mot PTSD deltog 80 amerikanska krigsveteraner. Deltagarna fick cannabis med hög THC-halt, hög CBD-halt, en kombination av THC och CBD eller placebo.

Under studiens första fas förbättrades symtomen i samtliga grupper, inklusive placebogruppen. Ingen av cannabisberedningarna gav en statistiskt säkerställd större förbättring än placebo.

I studiens andra fas minskade symtomen i gruppen som fick kombinationen THC och CBD. Eftersom den fasen saknade placebogrupp går det inte att dra några säkra slutsatser om behandlingseffekten.

Forskningen är alltså fortfarande otillräcklig. Samtidigt är frånvaro av tillräckliga bevis inte samma sak som bevis för att cannabis saknar effekt. Det betyder att större, längre och bättre kontrollerade studier behövs.

Det är särskilt viktigt att skilja mellan att behandla PTSD som sjukdom och att tillfälligt lindra enskilda symtom som sömnsvårigheter, oro, stress och mardrömmar.

Riskerna måste mötas med vård och inte bestraffning

Den amerikanska studien från 2025 visade samtidigt att 36,3 procent av de äldre veteraner som hade använt cannabis under den senaste månaden uppfyllde screeningkriterier för någon grad av cannabisbrukssyndrom.

Det betyder inte att mer än var tredje medicinsk cannabispatient automatiskt är beroende. Undersökningen omfattade både medicinsk och rekreationell användning, och många deltagare använde cannabis mycket ofta. En screening är inte heller samma sak som en fullständig individuell diagnos.

Resultatet visar ändå att krigsveteranerna behöver en vård som vågar ställa frågor och erbjuda hjälp. De behöver samtal om dosering, styrka, tolerans, läkemedelsinteraktioner och vilket administrationssätt som innebär minst risk.

I den nya studien använde 90 procent av veteranernas cannabisanvändare någon form av inhalation, jämfört med 83,7 procent bland övriga användare. Rökning och andra inhalerade metoder kan vara olämpliga för äldre personer med astma, KOL eller andra lungsjukdomar.

Att uppmärksamma sådana risker är inte ett argument för fortsatt förbud. Tvärtom är det ett argument för reglerade produkter, medicinsk uppföljning och skademinskning.

När människor lämnas ensamma på en oreglerad marknad blir det svårare att kontrollera doser, cannabinoidhalter, föroreningar och interaktioner med andra läkemedel.

De utan sjukförsäkring använder mest

Cannabisanvändningen var allra högst bland veteraner som helt saknade sjukförsäkring. I denna grupp uppgav 33,1 procent att de hade använt cannabis under den senaste månaden.

Gruppen var relativt liten och resultatets osäkerhetsintervall var därför brett. Men även efter justering hade oförsäkrade veteraner mer än dubbelt så höga odds att använda cannabis som veteraner med annan sjukförsäkring.

Det kan vara ett tecken på självmedicinering när den traditionella vården inte går att nå eller inte erbjuder tillräcklig hjälp.

För den som lever med kronisk smärta försvinner inte behovet av lindring bara för att försäkringen saknas eller pengarna är slut. När samhällets vård stänger dörren försöker människor hitta andra vägar för att överleva dagen och klara natten.

Läkarna får lyssna men inte hjälpa

Den amerikanska federala veteransjukvården befinner sig fortfarande i en djup motsägelse.

Krigsveteraner förlorar inte sin rätt till vård eller andra förmåner för att de använder cannabis. De uppmanas till och med att berätta om sin cannabisanvändning för sina läkare, och uppgifterna ska dokumenteras i journalen.

Men läkare inom Veterans Affairs får inte rekommendera medicinsk cannabis. De får inte fylla i de handlingar som krävs för delstaternas program, hjälpa patienterna att registrera sig, expediera cannabis eller låta veterandepartementet betala behandlingen.

Läkaren får alltså lyssna när en krigsveteran berättar att cannabis är det enda som får mardrömmarna att upphöra. Läkaren får dokumentera det i journalen. Men samma läkare får inte hjälpa patienten att få en kontrollerad och medicinskt övervakad behandling.

Det är ett system som hör krigsveteranernas berättelser men samtidigt binder vårdpersonalens händer.

Konsekvensen blir att många tvingas söka hjälp hos privata läkare och kommersiella dispensärer eller köpa cannabis på en oreglerad marknad. Där saknas ofta tillgång till patientens journal, övriga läkemedel och fullständiga sjukdomshistoria.

Kriget tog slut men kampen fortsatte hemma

Den nya studien bevisar inte att cannabis är rätt behandling för alla äldre krigsveteraner. Den visar inte heller att all användning är medicinsk eller utan risker.

Men tillsammans med tidigare forskning visar den att cannabis redan spelar en betydande roll i många äldre krigsveteraners liv.

Dessa människor skickades en gång ut för att tjäna sitt land. När de återvände förväntades de bygga upp sina liv igen, trots skadade kroppar, traumatiska minnen och nätter då sömnen aldrig kom.

Om cannabis är det som vissa av dem upplever ger lindring kan samhällets svar inte vara ett byråkratiskt ryck på axlarna.

Krigsveteranerna behöver forskning, ärliga läkarsamtal, reglerade produkter och individuellt anpassad vård. De behöver hjälp att väga möjliga fördelar mot verkliga risker. Framför allt behöver de bli trodda när de berättar om sin smärta.

Ett land som skickar människor till krig har också ett ansvar för dem när de kommer hem.

Det ansvaret upphör inte när uniformen tas av.

Källor

Dela denna artikel