Annas resa från total utmattning till heltidstjänst

Ett fall, en felbehandlad skada, ett liv i spillror. Hur cannabis blev vägen tillbara!

För drygt tio år sedan föll Anna illa. Ett snedsteg resulterade i en kraftig smäll mot ryggen. Hon sökte vård, men blev snabbt hemskickad med diagnosen “mjukdelsskada” – något som enligt vårdcentralen skulle självläka med tiden.

– Men tiden gick och inget blev bättre. Snarare tvärtom. Det blev svårt att sitta, svårt att stå. Att ligga ner var nästan omöjligt och sömnen försvann nästan helt.

Som kontorsarbetare blev det vardagliga jobbet plötsligt ett hinder. Ett Zoom-möte kunde kännas som en oöverstiglig utmaning. Tröttheten, irritationen, orken som aldrig räckte till – det påverkade hela hennes liv.

Diagnosen som aldrig kom

Det var först efter flera år av ihärdigt kämpande som Anna till slut fick komma till en smärtläkare. Där fick hon höra vad ingen tidigare sagt: ”Detta borde ha utretts mer noggrant redan från början.”

Men det blev starten på en ny kamp – mot smärtan. Hon fick testa alla möjliga behandlingar som svensk sjukvård kunde erbjuda: Gabapentin, Duloxetin, opiater som Oxynorm och Oxycontin.

Det hjälpte inte. Vissa gjorde henne pigg istället för trött. Andra gav henne utslag över hela ryggen. Anna reagerade fel på nästan allt. Och ändå var det dessa läkemedel som erbjöds. Cannabis? Det var aldrig ett alternativ. Det fanns inte på kartan.

“Sista anhalten”

När inget fungerade blev Anna till slut remitterad till en kurs som vården kallar “Lär dig leva med smärtan”.

Där någonstans hade sjukvården gett upp. Anna var 100 % sjukskriven, gick på mängder av läkemedel och ändå var livskvaliteten usel.

Men Anna var inte redo att ge upp.

Ett klick som förändrade allt

En kväll snubblade hon över en annons från kliniken Aurea Care. Hon klickade sig vidare, läste på, började samla sina röntgenbilder och journaler. Hon skickade in allt.

– Det kändes både nervöst och hoppfullt. Jag vågade knappt tro att det skulle gå igenom.

Men det gjorde det. Kort därpå fick hon hem oljorna Dronabinol och Cannabidiol – två former av medicinsk cannabis.

Den stora skillnaden

– För första gången kunde jag känna att kroppen slappnade av. Smärtan var inte borta, men den var hanterbar.

Plötsligt kunde Anna sitta igen – i möten, vid matbordet, framför tv:n. Sömnen kom tillbaka, och med den en dominoeffekt av positiva förändringar. Energibristen försvann, humöret blev bättre, relationerna med familj och kollegor förbättrades.

Anna har slutat helt med morfin, inga Alvedon, och har kunnat sänka sin Duloxetin från 90 till 60 milligram. Hon är tillbaka på jobbet på heltid.

Ett oväntat plus

Och det fanns fler oväntade effekter. Sedan barnsben har Anna lidit av migrän. Svåra attacker som krävt dyra injektioner och resulterat i flera sjukdagar varje gång.

– Jag brukade ha flera attacker per år. Men sedan jag började med cannabis har jag haft ett enda, och det var i samband med en nära anhörigs bortgång. Det är en dramatisk förbättring.

Tystnad och stigma

Trots att medicinen förändrade hennes liv valde Anna att hålla det för sig själv i början – till och med för sin make. Det dröjde fyra månader innan hon berättade för honom.

– Han blev först väldigt förvånad. Men sen sa han bara: ”Du har ju varit så mycket gladare och piggare den senaste tiden, det märks verkligen.” Han hade inte märkt några negativa effekter alls.

“Varför fick jag inte detta tidigare?”

Efter en tid med positiva resultat gick Anna tillbaka till sin ordinarie läkare.

– Jag ville förstå varför jag inte fått testa detta tidigare. Läkaren blev genuint glad över mina framsteg, men sa att hon fortfarande inte kunde skriva ut cannabis – utan att egentligen kunna förklara varför.

Anna är i dag försiktigt hoppfull inför framtiden. Hon vet att det fortfarande finns mycket att göra för att avstigmatisera medicinsk cannabis i Sverige.

Se hela intervjun med Anna här!