Annie – när smärtan tog över livet och cannabis gav det tillbaka

Det är inte alltid livet tar den vägen man hade önskat, och ibland är det kanske inte lika viktigt att följa lagen som det är att vara smärtfri, det kan Annie intyga!

Annie var en sådan där unge som aldrig stod still. Uppväxten på en mjölkfarm gav henne frihet, utrymme och ständig tillgång till nya upptåg. Hon klättrade, sprang, hoppade och hittade på hyss så fort tillfälle gavs. Kroppen var stark, nyfikenheten gränslös.

I tonåren tog rörelseglädjen nästa steg. Annie började träna gymnastik vid sidan av arbetet på gården. Det som började som träning blev snabbt en livsstil som påverkade allt omkring henne. Kossor, staket, traktorer – allt blev hinder att svinga sig i eller hoppa över. Kroppen var ett verktyg, och hon litade fullt ut på den.

Tills den dag då allt förändrades.

En kedja av dåliga beslut, ett fall och flera timmar ensam på marken innan någon hittade henne. När hjälpen till slut kom var skadorna allvarliga, men inte förlamande. Det blev ”bara” sprickor i ryggraden. Annie förlorade aldrig sin rörlighet helt. Men smärtan, den stannade.

Sedan den dagen har smärtan varit hennes ständiga följeslagare.

Ett liv i vårdens väntrum

Annie har testat allt när det kommer till smärtlindring. Och då menar hon allt. Under nästan 30 år har hon slussats mellan kliniker, sjukhus och specialister. Hon har avgiftats tre gånger efter att läkare konstaterat att hon gått på för tunga preparat för länge. Samtidigt har alternativen varit obefintliga.

– Det har alltid varit samma sak. De tar bort medicinerna men erbjuder inget som faktiskt fungerar, säger hon.

Listan på läkemedel är lång: kodein, OxyContin, Oxynorm, gabapentin, Lyrica, Norspan-plåster med fentanyl. Periodvis tog Annie mellan 30 och 40 receptbelagda tabletter om dagen. Smärtan blev något hanterbar – men till priset av ett annat lidande.

– Jag var så vimsig att jag inte fungerade. Jag kunde säga till min man att jag skulle ner och göra ett bankärende och sen satt jag ändå utanför posten utan att ha en aning om varför jag var där. Det var ganska läskigt.

Medicinerna förstörde också hennes mage. År av biverkningar, dimma i huvudet och ett liv begränsat till korta sträckor. Idag är Annie stelopererad i nedre delen av ryggen.

– Det är till busshållplatsen och tillbaka som jag orkar. Sen kan jag vila på vägen till Willys, där stannar bussen precis utanför.

Lösningen som vården aldrig erbjöd

Det var inte genom vården som Annie hittade sin lösning. Det var av en slump.

I en amerikansk trädgårdstidning läste hon om en äldre kvinna som odlade cannabis för att lindra sin smärta. För Annie tändes något direkt.

– Om det var något jag kunde, så var det ju att odla växter.

Medicinsk cannabis existerade inte i Sverige när Annie började undersöka saken. Internet blev hennes bibliotek. Tack vare sin begränsade rörlighet hade hon redan blivit skicklig på att söka information. Hon lärde sig hur cannabis användes medicinskt, hur extrakt tillverkades – men att få tag på frön visade sig vara betydligt svårare.

Efter flera månaders letande kom hon i kontakt med ett odlingssällskap från Skåne. Det skulle visa sig bli avgörande.

En av dem bestämde sig för att åka hem till Annie. Vid mötet fick hon inte bara frön – hon fick också prova RSO, Rick Simpson Oil, ett alkoholextrakt av cannabis.

Effekten kom inte direkt. Annie hade hoppats på snabb lindring och blev först besviken. Men hon bestämde sig för att ge det några dagar.

– Jag tog ett par droppar på smörgåsen på morgonen och några på kvällsmackan innan jag lade mig.

Efter ungefär en vecka började hon undra om det verkligen var sant.

Smärtan var nästan borta.

– Det var ett litet molande kvar, men ingenting i närheten av hur det hade varit innan.

Ett liv med egen medicin

Idag odlar Annie själv vid sin lilla stuga utanför stan. Där står tre små växthus. Bara ett av dem har lås.

Hon har ibland funderat på att kontakta någon klinik, men tanken rinner alltid ut i sanden. Dels för att det hon gör är olagligt, dels för att ekonomin aldrig skulle tillåta någon privat lösning.

– Smärtan har gjort att jag aldrig kunnat arbeta. Den lilla inkomst jag har kommer från sjukpension. Jag skadade mig innan jag ens kom ut i arbetslivet.

I växthusen odlar hon tre olika sorter.

– En för smärtan, en för sömnen och en för när jag har lite tråkigt, säger hon och skrattar.

Idag tar Annie receptbelagda smärtstillande kanske någon gång i månaden, när det är som värst. Annars gör hon sin medicin själv. Hon kokar sin skörd med kokosolja och bakar kakor.

– Då slipper jag lida.

Hon ryggar inte för att det hon gör bryter mot lagen.

– Det kanske inte är så modernt att göra sin egen medicin hemma. Men det fungerar för mig. Och det har fungerat i tusentals år innan, så varför skulle det inte fungera nu?

För Annie handlar det inte om politik eller symboler. Det handlar om att kunna leva. Att tänka klart. Att sova. Att slippa smärta.

Och i hennes fall var det inte vården som gav henne livet tillbaka – det var en växt, och modet att lita på sin egen erfarenhet.