Hoppa till innehåll
Queera aktivister var med och lade grunden för den lagliga cannabisindustrin. Det är en historia branschen bör komma ihåg – innan strävan efter att framstå som respektabel gör att den förlorar sina viktigaste allierade.
Företagens stöd till Pride och HBTQ+-rörelsen har börjat svalna – trots att de affärsmässiga argumenten för att stå upp för HBTQ+-personer aldrig har varit starkare. Queera konsumenter är lojala, engagerade, kulturellt inflytelserika och finns representerade inom i stort sett alla trend- och kulturskapande branscher. Enligt GLAAD, med hänvisning till beräkningar från LGBT Capital, uppgår HBTQ+-personers samlade köpkraft i USA till omkring 1,4 biljoner dollar.
Företagen känner till det. De tvivlar inte på det ekonomiska värdet av den queera målgruppen – de är rädda.
Rädda för politiska repressalier. Rädda för att kallas till förhör i kongressen. Rädda för att bli nästa måltavla i ett kulturkrig de helst inte vill ta striden i.
Efter kritiken valde Anheuser-Busch att distansera sig. Target skalade ned sin Pride-kollektion. Cannabisindustrin bör följa utvecklingen noga, för samma politiska krafter som nu riktar in sig på queera människor har också cannabis i sikte.
Den queera cannabisrörelsen föddes under aidskrisen
HBTQ+-personer spelade en avgörande roll i kampen för att legalisera medicinsk cannabis. Under aidsepidemin, när den federala regeringen i praktiken visade att den var beredd att låta delar av den queera befolkningen klara sig själva, började aktivister i San Francisco använda cannabis som läkemedel eftersom de etablerade institutionerna hade svikit dem.
Brownie Mary, som egentligen hette Mary Jane Rathbun, bakade cannabisbrownies till aidspatienter på San Francisco General Hospital. Hon greps för att ha delat ut cannabis och blev en av de personer som satte igång en politisk debatt som staden inte längre kunde ignorera.
Dennis Peron förlorade sin partner Jonathan West i aids och förvandlade sorgen till ett politiskt engagemang. Hans arbete bidrog till att bana väg för California Proposition 215, även kallad Compassionate Use Act, som 1996 gjorde Kalifornien till den första delstaten i USA att i bred omfattning legalisera medicinsk cannabis.
Tidiga modeller för patienters tillgång till medicinsk cannabis, däribland Oakland Cannabis Buyers’ Cooperative, drevs vidare av aktivister som Paul Scott. Han satt i kooperativets styrelse och öppnade senare Inglewood Medical Cannabis Center.
Den lagliga cannabisindustrin hade inte sett ut som den gör i dag utan den kamp som HBTQ+-personer var med och drev.
Trettio år senare är queera personer fortfarande överrepresenterade bland cannabisanvändare. Enligt New York Citys Community Health Survey från 2023 uppgav 34 procent av homosexuella kvinnor och män samt 39 procent av bisexuella vuxna att de använt cannabis under de senaste 30 dagarna. Bland heterosexuella var motsvarande andel 14 procent. Nationella studier har visat på liknande skillnader, något som borde vara relevant för varje dispensär, företag, investerare och varumärke inom cannabisbranschen.
Kulturen byggde det kapitalet nu vill ta över
Det handlar inte bara om vilka som köper cannabis, utan också om vilka som gjorde cannabis kulturellt möjligt.
HBTQ+-personer har länge haft ett oproportionerligt stort inflytande inom de branscher som formar vår kultur – musik, mode, nattliv, underhållning och medier. Långt innan cannabisindustrin fylldes av branschmässor, investerare och börsnoterade bolag fanns konstnärer, dragartister, DJ, nattklubbar och queera gemenskaper som vågade göra cannabis synligt.
Den kulturella legitimitet som den lagliga cannabisindustrin är beroende av för att överleva politiskt kommer inte att skapas i styrelserum. Den kommer, enligt författaren, från samma platser som den alltid har gjort – queera mötesplatser, konst, nattliv och gemenskaper. Det är fortfarande där mycket av den kulturella acceptans som branschen bygger på formas.
Att sätta en regnbågsflagga på logotypen eller sponsra ett Pride-tåg är däremot inte detsamma som att ge verkligt stöd. Att stötta queera personer inom cannabisbranschen innebär, menar författaren, att ge plats åt HBTQ+-ägda varumärken på dispensärernas hyllor, investera i queera entreprenörer och bygga långsiktiga relationer med HBTQ+-samhället året runt. Pride är inte en tillfällig marknadsföringskampanj, utan en politisk och kulturell historia som kräver ett genuint engagemang.
Som medgrundare av företaget FLAMER ser jag detta varje dag. Vi planerar vår verksamhet kring olika community-evenemang under hela året. Tillsammans med Sasha Colby genomförde vi en produktkampanj som uppmärksammades nationellt och bidrog till att lyfta ett öppet queert cannabissamarbete in i den bredare samhällsdebatten. Vår välbesökta 420-fest skapade dessutom betydligt större genomslag än budgeten egentligen borde ha tillåtit.
Vår största utmaning har snarare varit att hålla produkterna på hyllorna. Det beror inte enbart på stark marknadsföring, utan också på att konsumenterna på New Yorks lagliga cannabismarknad faktiskt efterfrågar det vi bygger.
Respektabilitet kommer inte att rädda cannabisindustrin
Cannabisbranschen jagar institutionell legitimitet vid en tidpunkt då de mest konservativa samhällskrafterna är mindre villiga än på länge att erbjuda den.
Enligt författaren riskerar cannabisindustrin att göra samma misstag som många stora företag gjort i samband med Pride. När stora pengar strömmar in anpassas kulturen för att tilltala en bredare publik, samtidigt som de queera rötterna gradvis suddas ut. Logiken är densamma: distansera sig från motkulturen, närma sig mitten och sträva efter att uppfattas som respektabel.
Men när det politiska klimatet förändras – något som redan sker på cannabisområdet – kan branschen stå inför en obehaglig insikt. Den kan ha förlorat den gemenskap som en gång byggde upp rörelsen, utan att någonsin ha fått det erkännande från etablissemanget som den försökte vinna.
Författaren menar att cannabis inte kommer att bli mer accepterat genom att vända ryggen åt de människor som gjorde den lagliga tillgången möjlig. Vägen framåt går fortfarande genom queera mötesplatser, queera entreprenörer och den kultur som under decennier varit en drivande kraft i utvecklingen. De rötterna bör lyftas fram, investeras i och värnas om. En bransch som minns sitt ursprung har, enligt författaren, också bättre förutsättningar att klara framtidens utmaningar.
Det arbete som HBTQ+-gemenskapen inledde för flera decennier sedan lade grunden för den moderna cannabisindustrin. Frågan är nu om branschen väljer att hedra den historien – eller om den upprepar samma företagsmässiga feghet som den en gång hävdade att den stod över.
Läs originalartikeln här!
