Hoppa till innehåll
Att omklassificera cannabis legaliserar det inte. Men det kan ge stora vinster för storbolagen – samtidigt som små aktörer lämnas i kylan. Jeremy Berke reder ut maktspelet, de politiska motiven och vad DEA:s nästa drag kan innebära.
Efter månader av tystnad och byråkratisk långbänk har DEA (Drug Enforcement Administration) äntligen fått en ny chef: Terrance Cole, som godkändes av senaten tidigare i veckan.
Det kanske inte låter som stora cannabisnyheter – det är ju trots allt DEA – men det är det. Den federala processen att omklassificera cannabis, kanske den största förändringen i amerikansk narkotikapolitik på över ett halvt sekel, ligger nu direkt i Coles händer.
Låt oss förklara: Cannabis är fortfarande klassat som ett Schedule I-ämne enligt federal lag – samma kategori som heroin och LSD. Det betyder att regeringen officiellt anser att cannabis saknar medicinskt värde och har hög missbrukspotential. Ja, även år 2025, trots att nästan hälften av USA:s delstater har legaliserat cannabis för vuxna.
Att omklassificera cannabis till Schedule III – samma kategori som kodeinpreparat och anabola steroider – skulle inte legalisera det. Men det vore den största federala kursändringen sedan Nixon startade ”kriget mot droger” 1970.
Cole har sagt till lagstiftare att han, om han bekräftades som chef, skulle prioritera att driva vidare den omklassificeringsprocess som Biden-administrationen inledde – men som fastnat under president Trump.
Det är de goda nyheterna.
De mindre goda? Cole har en lång historik av negativa uttalanden om cannabis och har konsekvent vägrat svara rakt på vad han själv vill se för utgång i frågan. Han håller sina kort tätt intill kroppen.
Och så kom en oväntad vändning: Dagen efter Coles bekräftelse meddelade DEA:s interna domare, John Mulrooney – som övervakat omklassificeringsprocessen – att han går i pension. I ett brev skrev han att alla ärenden nu går direkt till DEA:s chef. Det vill säga Cole.
Cannabisindustrin försöker försiktigt tolka Coles tillsättning som ett framsteg – mest för att man är desperat efter varje litet steg framåt. Höringsförfarandet som skulle ha börjat i januari har fastnat i procedurtvister, vittnesbråk och total brist på tempo.
Nu står Cole inför två alternativ:
- Slutföra omklassificeringen själv och trycka igenom beslutet – osannolikt, men möjligt.
- Tillsätta en ny domare och starta hela processen om från början – vilket innebär ännu fler förseningar.
Konsekvenserna kan bli enorma – särskilt för cannabisföretag.
Den största förändringen skulle bli att skatteregeln IRS §280E försvinner – en regel som idag förbjuder cannabisbolag från att dra av vanliga affärskostnader som löner, hyra och kontorsmaterial. Den regeln har pressat många annars lönsamma företag till röda siffror.
Omklassificering skulle också kunna öppna upp för banktjänster, underlätta företagsfusioner och potentiellt tillåta börsnoteringar av amerikanska cannabisföretag – även om det är oklart om Nasdaq eller NYSE skulle acceptera det under Schedule III.
För social equity-aktörer – småföretagare som fått licenser på grund av att de påverkats negativt av tidigare cannabislagar – kan reformen vara en livlina. Delstater som New York och Illinois har skapat licensprogram för dessa entreprenörer, men bristen på federalt stöd och bankaccess har lett till underfinansiering, skuldsättning och svårigheter att ens öppna dörrarna. Nytt kapital och lägre kostnader kan ge dem andrum.
Men här kommer problemet: Många gräsrotsaktivister fruktar att en flytt till Schedule III bara cementerar makten hos kapitalstarka multistatliga operatörer som Curaleaf och Green Thumb Industries – företag som redan har resurser, advokatteam och compliance-strukturer att hantera federala gråzoner. Nu kan de dessutom få skatterabatter.
Att cannabis flyttas till Schedule III legaliserar det inte. Det raderar inte brottsregister. Och tekniskt sett kan federala myndigheter fortfarande trakassera delstatligt godkända aktörer om de vill. Det enda som ändras är kalkylen – till fördel för företag som redan klarar sig.
Trump har politiska skäl att gå vidare med cannabisreform. Han stödde omklassificering under kampanjen – det vore alltså ett löfte han faktiskt håller – och det kan avleda uppmärksamhet från Epstein-dokumenten och DOJ-skandaler. Dessutom förlorar han snabbt stöd bland Gen Z-väljare, som i stor utsträckning stödjer cannabislegalisering.
Det ger honom också ett sätt att balansera sitt breda parti. Det är inte full legalisering (vilket skulle reta upp mer konservativa röster som DeSantis eller Mike Johnson), men det är en populär reform som kan målas upp som en vinst för småföretag och unga väljare – utan att gå hela vägen.
Det är en politiskt användbar halvmåttsåtgärd. Och i den här administrationen är det kanske det bästa vi kan få.
Nu när domare Mulrooney lämnat – ligger bollen helt hos Cole.
Kommer han att driva frågan vidare? Eller begrava den i byråkratiska processer? Hela industrin tittar. Noggrant.
Originalartikeln hos Hightimes!
