Hoppa till innehåll
Måndagen den 7 april 2025 markerade en viktig milstolpe i Nederländernas långa cannabishistoria, när coffeeshops i 10 städer började sälja uteslutande lagligt odlad cannabis istället för att förlita sig på illegala odlare. Frågan är om övergången kommer att fungera – eller om den svarta marknaden ändå vinner?
Om du någonsin tillbringat några dagar i Amsterdam med att röka cannabis, har du gedoogbeleid att tacka – det nederländska ordet för den toleranspolitik som gjort det möjligt att sälja cannabis via landets välkända coffeeshops.
Denna banbrytande policy infördes 1976 efter år av kampanjer från förespråkare, inklusive det socialliberala partiet D66, som låg bakom förslaget. Lagändringen förändrade landet i grunden, särskilt huvudstaden Amsterdam, som snabbt blev ett globalt nav för cannabisturister som ville utnyttja de unika, avslappnade narkotikalagarna. Nederländernas coffeeshop-kultur blomstrade – 1994 fanns det omkring 750 coffeeshops bara i Amsterdam.
Men bakom denna framgång dolde sig ett stort problem. Varje produkt som såldes under gedoogbeleid-politiken köptes in illegalt av coffeeshopägarna. Själva odlingen och importen av cannabis som såldes i dessa butiker har alltid varit förbjuden enligt nederländsk lag. Denna motsägelse kallades ofta “bakdörrspolitiken” – för när cannabisen väl tagits in genom butikens bakdörr, betraktades den som relativt säker. Som att säga till en bagare att de får sälja bröd, men att mjölet är olagligt.
Partiet D66 har aldrig varit nöjt med denna paradoxala situation – konsumtion tolereras men säker tillgång kriminaliseras – och har i decennier kämpat för en helt laglig cannabismarknad. De var också drivande bakom ett lagförslag 2017 i underhuset (Tweede Kamer) för att ersätta den gamla modellen med ett reglerat system.
Förslaget röstades igenom, men snart därefter hölls ett nationellt val och en ny koalitionsregering bildades, där D66 ingick. Koalitionen bestod av både höger- och vänsterpartier, och starka meningsskiljaktigheter rådde kring cannabisfrågan. De två kristna partierna motsatte sig kraftigt legaliserad cannabisodling och försökte begränsa försöket. Det konservativa VVD-partiet, som tidigare varit emot cannabisreformer, gjorde dock en helomvändning 2016 och ställde sig bakom ett mer pragmatiskt förhållningssätt tillsammans med D66.
Efter att ytterligare ett försök att avkriminalisera leveranskedjan misslyckats, enades regeringen om ett stegvis experiment, som påbörjades 2023 och kommer att pågå till 2027. Försöket – kallat wietexperiment – genomförs i 10 av de 102 nederländska städerna med coffeeshops, och inkluderar tio licensierade odlare som får leverera cannabisblommor och hasch.
Den första fasen startade i bara två av de utvalda städerna, eftersom endast tre av de tio odlarna var redo att börja. Projektet stötte på många hinder: det var svårt att hitta lokaler stora nog för industriella odlingar, banker vägrade öppna konton åt företagen och nya elkraftstationer behövdes för att driva de energikrävande verksamheterna.
“Jag gillar även ruset – det känns som gräs gjorde för 30 år sen, mycket naturligare och bara trevligt.”
Trots utmaningarna verkar experimentet blomstra. Paul Delpa, borgmästare i Breda – en av deltagande städerna – har sagt att försöket redan visat sig gynnsamt. Förra året sa han till Dutch News att experimentet handlar om säkerhet, både gällande det ökade våldet kopplat till droghandel i landet, och de höga krav som ställs på de licensierade odlarna.
“Den nederländska cannabispolitiken är ganska bakvänd. Folk får köpa gräs lagligt i coffeeshops, men odlingen och inköpen som butiksägarna gör sker olagligt. Det skapar en stor kriminell marknad. Det måste förändras,” sa Delpa.
Bakdörren stängs
Den 7 april blev en avgörande dag: då tvingades alla deltagande coffeeshops sluta sälja bakdörrsgräs och istället endast erbjuda produkter från de licensierade odlarna. Konsumenternas reaktioner har varit övervägande positiva. De som fått tillgång till det nya gräset verkar nöjda. På Reddit skrev användaren –Snoepie–:
“Det har gått ett år sen experimentet började. Jag tycker det är lyckat. Rent gräs utan konstiga bismaker är superviktigt för mig. Priset är också bra – jag behöver inte jordgubbssmoothie-smak eller liknande trams. Bara rent, oförvanskat gräs.”
“Jag bor i Helmond men åker numera till Tilburg en gång i månaden och köper 30 gram. Jag vill inte ha skiten som säljs här hemma längre.”
Men inte alla är lika nöjda. Vissa konsumenter klagar på att det saknas kvalitet och variation, särskilt bland haschprodukterna. Därför har myndigheterna beslutat att tillåta försäljning av bakdörrshasch fram till den 10 juni, så att licensierade tillverkare hinner komma ikapp.
“En idealisk lösning vore att tillåta import av marockansk hasch som en del av experimentet.”
Derrick Bergman, ordförande i föreningen VOC (Union for the Abolition of Cannabis Prohibition) och veteran inom den nederländska cannabiskulturen, välkomnar försöket men tycker att det tagit alldeles för lång tid.
“Vi har alltid sagt att försöket är för lite och för sent – men ändå ett steg i rätt riktning. Det har tagit åtta år att komma igång och har kantats av förseningar och praktiska problem.”
Han vill se en mer flexibel övergång, där coffeeshops får sälja både reglerade och oreglerade produkter under en övergångsperiod.
“När en mataffär börjar sälja ekologiska varor tar de inte bort de andra direkt – de låter kunderna välja. En sådan ‘organisk’ övergång vore bättre än ett fast datum. Samtidigt förstår vi att ett bestämt datum underlättar från ett vetenskapligt perspektiv.”
Bergman tycker kvaliteten på blomman hittills varit bra, men är mindre imponerad av extrakten:
“Jag har inte testat mycket hasch, men det jag testat har varit ganska mediokert. En idealisk lösning vore att tillåta import av laglig marockansk hasch. Marocko har legaliserat cannabis för medicinskt och industriellt bruk och har massor av laglig hasch som inte säljs. Båda länderna skulle vinna på det.”
Framtiden för Nederländernas cannabisexperiment
Frågan kvarstår: kommer detta odlingsförsök att ersätta den bakdörrspolitik som präglat landets cannabiskultur i nästan 50 år? Med tanke på att endast 10 av 102 städer deltar och att odlarna täcker mindre än 20 % av behovet, råder osäkerhet. Men efter decennier i en juridisk gråzon tar Nederländerna nu konkreta steg mot att förena sin toleranta cannabiskultur med ett reglerat och hållbart distributionssystem.
