DEA stoppade kamerorna under cannabisförhandlingen – här är det de inte ville att du skulle se

DEA bjöd endast in motståndare till förhandlingen om omklassificeringen av cannabis, nekade reformförespråkare att delta och vägrade direktsända förhandlingarna. Samtidigt ställde sig regeringens egna vittnen upp och argumenterade för att cannabis har ett verkligt medicinskt värde och är säkrare än flera substanser som säljs helt lagligt på vanliga bensinstationer. Här är vad som faktiskt har hänt bakom de stängda dörrarna – i ett förhandlingsrum som allmänheten inte har fått tillträde till.

Den mest betydelsefulla federala cannabisförhandlingen på över 50 år inleddes den 29 juni i en rättssal i Arlington, Virginia. Rättssalen rymmer omkring 25 åhörare – men inga kameror. DEA avslog en begäran från Marijuana Moment, en kongressledamot och flera andra nyhetsmedier om att direktsända förhandlingarna. Det innebär att allmänheten är hänvisad till andrahandsuppgifter från de få reportrar och jurister som släppts in i salen – och till de dagliga uppdateringar på sociala medier från personer som vill stoppa omklassificeringen av cannabis.

Skalar man bort allt brus framträder dock en tydlig bild. Den amerikanska regeringen argumenterar, med stöd av sina egna experter, för att cannabis inte längre hör hemma i Schedule I. Hittills har motståndarsidans strategi framför allt varit att ifrågasätta metoden bakom bedömningen – snarare än själva växten.

En förhandling där bara ena sidan fick komma till tals

Upplägget för förhandlingen är viktigt, eftersom det präglar allt som sker därefter. DEA är formellt den part som förespråkar omklassificeringen – en ovanlig position för en myndighet som i över ett halvt sekel försvarat den federala cannabisförbudspolitiken.

Enligt den process som tillförordnade justitieministern Todd Blanche inledde fick endast så kallade ”berörda parter” delta i förhandlingen. DEA-chefen Terrance Cole bedömde dock att förespråkare för cannabisreformen inte uppfyllde kriterierna, eftersom de enligt myndigheten inte var ”negativt påverkade eller lidit skada” av den föreslagna reformen.

Resultatet blev en officiell deltagarlista, publicerad på DEA egen webbplats, som uteslutande består av motståndare till omklassificeringen. Bland deltagarna finns National Drug and Alcohol Screening Association, Tennessee Bureau of Investigation, Smart Approaches to Marijuana, delstaterna Nebraska, Idaho, Indiana och Louisiana, DUID Victim Voices, läkaren Kenneth Finn och farmaceuten Phillip A. Drum.

Vilka finns i rättssalen?

Argumenterar för omklassificeringen

• Den federala regeringen
• DEA och FDA, som förespråkar den föreslagna omklassificeringen
• Vittnen:
  • Dr. Dominic Chiapperino (FDA)
  • Dr. Corey Burchman, smärtläkare

Argumenterar mot omklassificeringen

• Smart Approaches to Marijuana (SAM)
• National Drug and Alcohol Screening Association
• Tennessee Bureau of Investigation
• DUID Victim Voices
• Dr. Kenneth Finn
• Dr. Phillip A. Drum
• Delstaterna Nebraska, Idaho, Indiana och Louisiana

Inför den första förhandlingsdagen samlades förespråkare för cannabisreformen utanför DEA högkvarter för att protestera mot att de utestängts från processen. Organisationen Marijuana Policy Project sammanfattade ironin i situationen träffande: för första gången i sin historia argumenterar DEA för att cannabis uppfyller kriterierna för att flyttas från Schedule I.

Myndigheten utformade förhandlingen, valde vilka som fick delta – och tvingades därefter försvara en reform inför en publik som nästan uteslutande bestod av personer som ville stoppa den.

Vad regeringens egna experter faktiskt sa

Kärnfrågan i förhandlingen är egentligen enkel. För att cannabis ska kunna tas bort från Schedule I krävs det att substansen har minst ett för närvarande accepterat medicinskt användningsområde. Den federala regeringen menar att det finns minst tre: smärta, aptitlöshet kopplad till sjukdom samt illamående och kräkningar i samband med cellgiftsbehandling.

Enligt Cannabis Business Times, vars reporter närvarade under FDA-vittnet Dominic Chiapperinos vittnesmål, redogjorde FDA-forskaren för myndighetens tio månader långa utvärdering av cannabis. Hans arbetsgrupp jämförde cannabis med heroin, fentanyl, oxykodon, kokain, bensodiazepiner, alkohol och tobak.

När han fick frågan om cannabis orsakar färre dödsfall till följd av överdoser än dessa jämförelsesubstanser svarade han kort:

– Ja, det är vad vi såg.

Chiapperino uppgav också att abstinensbesvären vid cannabisbruk i hög grad liknar dem som ses vid tobaksbruk och att den samlade vetenskapliga evidensen talar för att cannabis hör hemma i Schedule III. Av de 39 kliniska studier som myndigheten granskade bedömdes det starkaste vetenskapliga stödet gälla behandling av neuropatisk smärta.

Regeringens andra vittne, läkaren Corey Burchman från New Hampshire, vittnade under den andra förhandlingsdagen om sina erfarenheter av att behandla patienter med kronisk smärta. Enligt källor på plats, som talat med Marijuana Moment och Cultivated, berättade Burchman att han och hans kollegor började använda medicinsk cannabis så snart möjligheten fanns för att minska patienternas behov av opioider. För vissa patienter innebar det att de helt kunde avsluta sin behandling med receptbelagda smärtstillande läkemedel.

Hans beskrivning av skillnaden mellan opioid- och cannabisabstinens blev ett av förhandlingens mest uppmärksammade citat.

– Abstinens från opioider är som en brinnande containerbrand. Abstinens från cannabis är mer som den sista glöden i en lägereld.

Det innebär inte att cannabis är ofarligt. Hög konsumtion kan leda till cannabisbrukssyndrom, en risk som den vetenskapliga forskningen inte förnekar. Regeringen försökte heller inte ge en sådan bild. Regeringens jurist James Schwartz betonade inför domstolen att förhandlingen ”inte handlar om legalisering” och att regeringen ”inte lägger fram någon bevisning för att påstå att cannabis är ofarligt”. Frågan, menade han, är i stället att väga de risker substansen innebär mot dess medicinska nytta.

Det är ett vetenskapligt argument.

De invändningar som hittills framförts har däremot till stor del handlat om något annat.

Motståndarna ifrågasätter metoden – inte växten

Eftersom det är svårt att förneka att medicinsk cannabis redan används i över 40 amerikanska delstater ägnade motståndarna den andra förhandlingsdagen åt att ifrågasätta själva bedömningsmodellen.

Under många år använde FDA ett test i fem delar för att avgöra om en substans hade accepterad medicinsk användning. Modellen krävde bland annat välkänd och reproducerbar kemi samt omfattande kontrollerade kliniska studier. År 2023 övergick myndigheten till ett test i två delar, där fokus i stället ligger på om legitimerade vårdgivare använder substansen i stor omfattning enligt delstatlig lagstiftning och om det finns trovärdig vetenskaplig evidens för minst ett medicinskt användningsområde. Motståndarna menar att förändringen visar att politiken har påverkat processen.

Problemet med det argumentet är att förändringen varken skedde i hemlighet eller enbart gällde cannabis. År 2024 slog det amerikanska justitiedepartementets Office of Legal Counsel fast att det tidigare femdelade testet var ”otillbörligt snävt”, och sedan dess har DEA även använt den tvådelade modellen för andra substanser.

DEA jurist James Schwartz förklarade inför domstolen att frågan om testets laglighet redan är avgjord och därför inte omfattas av den pågående förhandlingen. När NDASA advokat David Evans ändå pressade FDA Dominic Chiapperino om varför myndigheten övergav den gamla modellen invände DEA jurister – och frågan drogs tillbaka.

Det femdelade testet kontra det tvådelade testet

Det tidigare femdelade testet

Krävde välkänd och reproducerbar kemi samt omfattande kontrollerade kliniska studier – den standard som normalt används för läkemedel med en enskild aktiv substans.

Problemet: Cannabis var samtidigt klassat i Schedule I, vilket kraftigt försvårade eller omöjliggjorde just de kliniska studier som testet krävde. År 2024 slog det amerikanska justitiedepartementet fast att modellen var ”otillbörligt snäv”.

Det nuvarande tvådelade testet

Bedömer i stället om substansen används i stor omfattning av legitimerade vårdgivare enligt delstatlig lagstiftning och om det finns trovärdig vetenskaplig evidens för minst ett medicinskt användningsområde.

Cannabis uppfyller de kriterierna med god marginal. Medicinsk cannabis är laglig i över 40 amerikanska delstater och det finns ett starkt vetenskapligt stöd för användning vid bland annat neuropatisk smärta. DEA har dessutom tillämpat samma tvådelade bedömningsmodell även för andra substanser.

Det finns en anledning till att det gamla testet misslyckades med att fånga cannabis – och den handlar inte om säkerhet.

Som juridikprofessorn Robert Mikos vid Vanderbilt University har påpekat blev det femdelade testet i praktiken ett moment 22. För att cannabis skulle kunna flyttas från Schedule I krävdes omfattande kliniska studier, samtidigt som just klassificeringen i Schedule I kraftigt begränsade möjligheterna att genomföra de studier som krävdes.

Dessutom är botanisk cannabis, med sina många aktiva cannabinoider och terpener, något helt annat än ett traditionellt läkemedel som bygger på en enda aktiv molekyl. Enligt Mikos var det därför i princip omöjligt för naturlig cannabis att uppfylla kraven i det tidigare testet.

En av juristerna som närvarade vid förhandlingen beskrev motståndarnas argumentation för Cultivated News som ”två fartyg som passerar varandra i natten” – en diskussion om ett test som egentligen inte är avgörande för den fråga domaren faktiskt har att ta ställning till.

Där faller förbudsförespråkarnas argument

Utanför rättssalen har den mest högljudda rösten varit Kevin Sabet, ordförande för Smart Approaches to Marijuana (SAM). Nästan varje dag har han publicerat videor där han kritiserar förhandlingarna. Budskapet har varit självsäkert och skarpt – men flera av påståendena stämmer dåligt överens med det som faktiskt framkommit under förhandlingarna.

Vad förbudsförespråkarna säger – och vad som faktiskt framkommit

Sabet beskrev förhandlingen som full av ”kostymklädda industriföreträdare”. Visst fanns representanter från cannabisindustrin och deras jurister bland åhörarna, men inte en enda av dem var officiell deltagare med rätt att förhöra vittnen eller lägga fram bevis. Den möjligheten tillhörde uteslutande motståndarna till omklassificeringen.

Han hävdade också att regeringen argumenterade ”tvärtemot vad vetenskapen visar”. Samtidigt rapporterade SAM egen nyhetssajt, The Drug Report, att FDA expert vittnade om att cannabis har accepterad medicinsk användning för tre olika tillstånd – raka motsatsen till Sabets återkommande påstående att någon sådan användning inte existerar.

Sabet beskrev dessutom FDA-experten Dominic Chiapperinos erkännande att cannabis inte skulle ha klarat det gamla femdelade testet som ”fullständigt extraordinärt”, utan att nämna att det amerikanska justitiedepartementet redan hade slagit fast att just det testet var otillbörligt snävt.

Sedan finns frågan om pengar.

Sabets kanske mest slagkraftiga argument är att regeringen agerat ”enbart på grund av” donationer från cannabisindustrin. Att sådana donationer förekommit är odiskutabelt. Trulieves vd Kim Rivers, som Forbes kallat ”Trump-viskaren”, befann sig i Ovala rummet när president Donald Trump undertecknade beslutet om omklassificeringen, och flera cannabisföretag bidrog med miljonbelopp till en politisk kommitté som stödde honom.

Men för att påstå att donationerna ensamma låg bakom beslutet måste man samtidigt bortse från HHS tio månader långa vetenskapliga granskning, den lagstadgade åttafaktorsanalysen och flera år av stabilt folkligt stöd för en reform. MJBizDaily konstaterade också att det är tveksamt om ett sådant politiskt argument över huvud taget har någon större betydelse i en förhandling som handlar om medicinsk vetenskap.

Samtidigt riktas anklagelsen från en organisation som själv finansieras av givare den inte vill namnge. SAM politiska gren redovisade donationer på 8,6 miljoner dollar under 2024.

Under den tredje förhandlingsdagen antydde dessutom Sabet att regeringens smärtläkare ”kanske till och med fick betalt”, för att i nästa andetag tillägga ”vem vet”, samtidigt som han beskrev den egna sidan som ”de riktiga forskarna”.

Mönstret är tydligt – och det är långt ifrån nytt.

I ett brev till Donald Trump 2025 hävdade SAM att drogkarteller drev cannabisodlingar, ”varav många hade licens på delstatsnivå”. Som stöd hänvisade organisationen till en artikel i The Wall Street Journal. Problemet var att artikeln sade precis tvärtom – odlingarna saknade licens. SAM kunde inte heller presentera några bevis för att någon drogkartell faktiskt hade fått en statlig cannabislicens.

Under många år har organisationen också drivit tesen att cannabis sänker människors IQ. Som stöd har man främst lutat sig mot en enskild studie som publicerades för över tio år sedan. Studien har sedan dess ifrågasatts i samma vetenskapliga tidskrift som publicerade den, och inte heller huvudförfattarens egna uppföljande studier har kunnat bekräfta resultaten.

Paul Armentano från NORML, som har granskat SAM arbete under många år, beskriver organisationens fortsatta användning av det argumentet som ”oetisk” och ”oärlig”.

Under den tredje förhandlingsdagen hävdade Sabet dessutom att FDA expert hade slagit hål på idén om cannabis som behandling mot PTSD. Men det bygger på en halmgubbe. Ingen seriös förespråkare hävdar att cannabis botar PTSD, och PTSD är inte heller ett av de tre medicinska tillstånd som regeringens argumentation för omklassificeringen bygger på.

Om motståndarna redan kontrollerar rummet – varför allt oväsen?

Det är den fråga som verkligen förtjänar att ställas.

Om förbudsförespråkarna redan fått en förhandling där samtliga inbjudna deltagare står på deras sida, där reformförespråkare utestängts och där allmänheten inte ens får följa processen – varför den intensiva dagliga kampanjen? Varför påstå att rättssalen är fylld av cannabisindustrin när den saknar möjlighet att påverka förhandlingen? Varför hävda att vetenskapen säger något den inte gör? Och varför framställa en redan avgjord juridisk fråga som om den vore en ny skandal?

Svaret är att rättssalen aldrig var den svåra delen.

Det är den allmänna opinionen.

En majoritet av amerikanerna stödjer en cannabisreform. Den medicinska evidensen fortsätter att växa. Och den myndighet som i över 50 år försvarat cannabisförbudet har nu, genom sitt eget FDA-vittne, slagit fast att cannabis innebär en lägre risk för dödliga överdoser än flera av de substanser som säljs helt lagligt på amerikanska bensinstationer.

Det går att kontrollera vilka som får delta i en förhandling.

Det går inte att kontrollera ett helt land.

Att få övertaget i rättssalen var den enkla delen. Den verkliga striden handlar om att vinna allmänhetens förtroende – och det är där SAM ser ut att tappa mark. Kanske är det också därför organisationen lägger så stor energi på att argumentera om ett rum som den redan kontrollerar.

Förhandlingarna fortsätter till den 15 juli. Därefter ska motståndarsidan kalla sina egna experter, däribland Harvards Bertha Madras och Yales Deepak Cyril D’Souza, samtidigt som deras jurister får möjlighet att korsförhöra Corey Burchman. Källor som talat med Cultivated uppger att motståndarna väntas gå hårt åt vittnena. Nu får de möjlighet att lägga fram sin sak. Men än så länge är det den andra sidans vittnesmål som dominerar protokollet.

Den här artikeln är en analyserande nyhetsartikel. Den bygger på offentliga handlingar, federala domstolshandlingar och rapportering från Cannabis Business Times, Marijuana Moment, Cultivated och MJBizDaily, samt på offentliga uttalanden från de personer som nämns i texten. Analysen och slutsatserna är författarens egna. Uppgifter om vad som sagts under förhandlingarna bygger på vittnesmål från deltagare och på rapportering från medier som talat med personer på plats, eftersom förhandlingarna inte direktsändes och några officiella utskrifter ännu inte har publicerats.

Läs originalartikeln här!