Hoppa till innehåll
Människan har länge försökt förstå djurens inre liv. Vad tänker egentligen en katt på klockan fyra på morgonen när den sprintar genom lägenheten? Varför stirrar kor så intensivt? Och vad pågår i huvudet på en fisk?
Men den verkliga frågan är kanske denna:
Hur hade djur betett sig om de rökte gräs?
Vi har gjort det journalistiskt tveksamma men kulturellt nödvändiga arbetet och analyserat några av djurrikets mest sannolika personligheter under påverkan.
Katten – filosof med gudskomplex
Katten hade utan tvekan varit den där personen som tar tre bloss och plötsligt börjar prata om universum, energier och varför människor egentligen är “gäster” i kattens hem.
Den hade stirrat intensivt på en vägg i 40 minuter och sedan viskat:
– Ni människor fattar verkligen inte vibrationer.
Efter det hade den långsamt vält ett glas från bordet bara för att “testa gravitationen”.
Golden retrievern – kärlek på fyra ben
Golden retrievern hade blivit allas bästa vän direkt.
Den hade gått runt i cirklar av lycka, blivit överväldigad av hur mjuk soffan känns och sagt saker som:
– Jag älskar er så mycket. Har ni tänkt på hur sjukt det är att vi ens existerar?
Sedan hade den ätit upp hela kylskåpet, inklusive plastförpackningen runt osten.
Jointen hade heller aldrig passats vidare förrän hästen irriterat tagit den ifrån honom.
Hästen – paranoid konspirationsteoretiker
Hästen hade tagit ett bloss, tittat sig omkring och omedelbart blivit skeptisk till hela mänskligheten.
– Vänta lite… ni rider alltså på oss? Har ni hjul och bilar men väljer ändå oss? Det här känns inte okej.
Efter ungefär tio minuter hade den fått total existentiell panik över sina egna hovar.
Delfinen – alldeles för intelligent
Delfinen hade blivit obehagligt djup.
Efter några bloss hade den börjat diskutera havsströmmar, mänsklig civilisation och varför folk fortfarande jobbar nio till fem.
– Ni förstår väl att pengar inte är riktiga egentligen?
Ingen hade kunnat avgöra om delfinen var hög eller bara smartare än alla andra.
Kon – total zenmästare
Kon hade varit otroligt lugn.
Den hade legat i gräset, tuggat långsamt och tittat på molnen i tre timmar utan att säga ett ord.
Sedan hade den vänt sig mot de andra djuren och sagt:
– Har ni någonsin tänkt på att gräs egentligen bara är naturens snacks?
Ingen hade kunnat argumentera emot.
Ekorren – katastrofal energi
Ekorren hade varit den där kompisen som säger:
– Nej nej jag känner inget.
Tre sekunder senare hade den försökt organisera hela skogen, gömt 400 nötter och glömt varenda en.
Efter en timme hade den stått och stirrat på en pinne och sagt:
– Vänta… vad höll jag på med?
Ugglan – den jobbiga pseudointellektuella typen
Ugglan hade direkt börjat använda ord som “samhällskonstruktion” och “medvetandets arkitektur”.
– Teknisk sett är vi alla bara observatörer i ett biologiskt experiment.
Ingen hade förstått vad den pratade om, inklusive ugglan själv.
Pingvinen – socialt kaos
Pingvinen hade blivit alldeles för självsäker.
Den hade börjat dansa aggressivt, ramlat fem gånger i rad och ändå fortsatt som om inget hänt.
– Jag svär bror, jag är sjukt atletisk egentligen.
Efteråt hade den somnat stående.
Vargen – poetisk emo-kille
Vargen hade gått iväg ensam och tittat på månen.
– Det är något med natten… den förstår mig.
Sedan hade den börjat yla, inte av instinkt, utan för att “känna känslorna fullt ut”.
Papegojan – absolut värst av alla
Papegojan hade varit helt omöjlig.
Den hade upprepat samma mening i fyra timmar och skrattat hysteriskt åt sitt eget eko.
– Broder… BRODER… tänk om människor egentligen är husdjuren?
Ingen hade orkat vara i samma rum längre än tio minuter.
Slutsats
Om djur kunde prata och bli höga hade mänskligheten förmodligen förstått två saker väldigt snabbt:
- Katter hade blivit outhärdliga.
- Kor hade varit betydligt klokare än vi trott.
Och kanske, bara kanske, hade papegojan haft rätt hela tiden.
