Hoppa till innehåll
FN-rapport: Världens drogmarknader förändras snabbare än myndigheterna hinner anpassa sig.
Den globala drogmarknaden växer, blir allt mer diversifierad och anpassar sig snabbt genom nya smuggelvägar, ny teknik, nya psykoaktiva substanser och förändrade konsumtionsmönster. Samtidigt har den offentliga politiken svårt att hålla jämna steg med utvecklingen.
Det visar FN:s senaste World Drug Report, som beskriver hur narkotikafrågan i dag handlar om betydligt mer än enbart droger. Rapporten lyfter även frågor som marknadsutveckling, folkhälsa, social ojämlikhet, våld, jämställdhet, ungas situation, reglering och staters förmåga att hantera en snabbt föränderlig drogmarknad.
FN-rapport visar hur den globala drogmarknaden förändras i snabb takt
Den nya World Drug Report 2026 från FN:s kontor för narkotika- och brottsbekämpning (UNODC) ger en aktuell lägesbild av den globala narkotikasituationen.
Rapporten, som är en av FN:s mest omfattande årliga genomgångar av narkotikaproduktion, smuggling, användning och drogrelaterade skadeverkningar, visar att den globala drogmarknaden inte längre fungerar på samma sätt som tidigare.
Marknaden anpassar sig snabbare, omfattar allt fler substanser, utvecklar nya smuggelvägar, utnyttjar modern teknik och hittar ständigt nya konsumentgrupper. Samtidigt drar den nytta av konflikter, fattigdom, svaga gränskontroller, överbelastade hamnar, sociala medier, social ojämlikhet, bristande tillgång till vård och politiska åtgärder som ofta kommer för sent.
Även om rapporten publiceras 2026 bygger många av de viktigaste siffrorna på data från 2024. Det är normalt för globala FN-rapporter, eftersom de baseras på officiell statistik, uppskattningar och internationella valideringsprocesser.
Den övergripande bilden är tydlig. Under 2024 uppskattas omkring 331 miljoner människor ha använt någon form av narkotika under det senaste året – en ökning med 34 procent jämfört med för tio år sedan. Cannabis är fortfarande världens mest använda drog med uppskattningsvis 256 miljoner användare. Därefter följer opioider med omkring 63 miljoner användare, amfetaminer med 32 miljoner och kokain med cirka 25 miljoner.
Men rapportens kanske viktigaste slutsats handlar inte enbart om antalet användare. Enligt UNODC genomgår den globala drogmarknaden en betydligt djupare förändring, där utbudet växer, efterfrågan ökar, nya substanser etableras och flera olika drogmarknader expanderar samtidigt.
Kokain – marknaden som fortsätter att växa
En av de mest uppmärksammade slutsatserna i FN:s rapport handlar om kokain. Om någon drog sticker ut med förnyad kraft är det just kokain.
Substansen, som framställs ur kokablad från Sydamerika, har funnits på både lagliga och illegala marknader i mer än ett sekel. Det som gör årets rapport anmärkningsvärd är därför inte kokainets existens, utan den snabba tillväxten på den globala marknaden.
Enligt UNODC befinner sig kokainmarknaden i en tydlig expansionsfas. Produktionen ökar, drogen blir mer lättillgänglig, nya smuggelvägar etableras, beslagen blir fler och efterfrågan fortsätter att växa.
Sedan den senaste bottennivån, som noterades 2014, har den potentiella produktionen av rent kokain ökat med mer än 400 procent och uppgick 2024 till omkring 4 100 ton. Utvecklingen förklaras framför allt av större odlingsarealer för koka och en effektivare produktion.
När utbudet växer följer ofta efterfrågan med. Under det senaste decenniet ökade antalet personer som använde kokain med mer än en tredjedel. Samtidigt betonar rapporten att den totala konsumtionen sannolikt har ökat ännu snabbare än själva antalet användare.
Den skillnaden är viktig.
Det är en sak om fler människor använder kokain någon enstaka gång under ett år. Det är något helt annat om drogen blir billigare, mer lättillgänglig, används oftare och blir en allt mer etablerad del av människors vardag. Enligt rapporten handlar utvecklingen därför inte bara om hur många nya användare som tillkommer, utan också om att konsumtionen verkar bli mer omfattande bland dem som redan använder kokain.
Var används kokain?
I dag finns nästan 70 procent av världens kokainanvändare i Nord- och Sydamerika, Väst- och Centraleuropa, Australien och Nya Zeeland. Samtidigt visar rapporten att nya marknader växer fram, framför allt i Afrika och Asien. Kokain passerar genom allt fler regioner – och på många håll blir drogen inte längre bara en transitvara, utan också en del av den lokala marknaden.
Sydamerika är fortfarande navet i den globala kokainhandeln. Under 2024 stod regionen för 64 procent av världens kokainbeslag, den högsta andelen sedan 1984. Bara Colombia svarade för beslag på 966 ton, motsvarande 40 procent av den globala mängden.
Enligt rapporten understryker siffrorna Sydamerikas dubbla roll. Regionen är fortfarande världens viktigaste produktionsområde för kokain, men också ett område där stora mängder beslagtas – och där konsumtionen samtidigt ökar.
Rapporten visar också att en växande del av det kokain som är avsett för den europeiska marknaden stoppas närmare ursprungsländerna. Samtidigt förändras smuggelvägarna till Europa. De traditionella inkörsportarna via stora hamnar i Belgien, Tyskland och Nederländerna får relativt sett mindre betydelse, medan flödena i stället ökar via Spanien, Frankrike, Portugal och mindre hamnar.
Även smuggelmetoderna förändras. Försändelserna blir mindre, vilket minskar den ekonomiska risken om en enskild transport upptäcks och beslagtas.
Samtidigt fortsätter den organiserade brottsligheten att utveckla sina metoder. Enligt rapporten används i allt större utsträckning drönare, undervattensfarkoster, avancerad övervakningsteknik och nya sätt att dölja narkotika.
Drönare används inte längre enbart för att transportera mindre mängder narkotika över gränser eller in till fängelser. De används också för spaning och, i vissa fall, som vapen.
Trots den allt mer avancerade tekniken handlar verksamheten i grunden fortfarande om samma sak: att transportera narkotika, undvika myndigheternas kontroller och maximera vinsterna.
Kokain och crack blir en allt större del av vardagen
Data från beroendevården i Väst- och Centraleuropa visar att användningen av crack har ökat mellan 2015 och 2024. Samtidigt visar analyser av avloppsvatten en kraftig ökning av kokainkonsumtionen sedan 2015, en utveckling som också speglas i ett ökat antal personer som söker behandling för kokainrelaterade problem. Den enda tydliga nedgången inträffade i början av covid-19-pandemin 2020.
Mellan 2015 och 2023 ökade dessutom kokainets genomsnittliga renhetsgrad, samtidigt som det inflationsjusterade priset sjönk. Enligt rapporten innebär det att kokain blivit både starkare, billigare och mer lättillgängligt.
Kvalitativa studier från 2024 visar också att användningen inte längre främst är kopplad till nattliv och festmiljöer. I stället tyder utvecklingen på att kokain i allt högre grad har blivit en del av människors vardag. Samtidigt ökar användningen av crack bland socioekonomiskt utsatta grupper, och i vissa miljöer har crack delvis börjat ersätta heroin.
Här skiftar rapporten fokus. Från att huvudsakligen beskriva internationell narkotikasmuggling övergår den till att belysa folkhälsoutmaningar, social ojämlikhet och hur lokala drogmarknader blir allt mer etablerade.
Rapporten lyfter också en oroande utveckling i Nord- och Sydamerika. I flera av regionens största marknader har antalet dödsfall kopplade till kokain ökat under senare år. Enligt UNODC kan utvecklingen spegla problem bland socialt utsatta grupper som inte alltid fångas upp i traditionella befolkningsundersökningar.
Sydamerika är dessutom inte längre enbart centrum för produktionen av kokain. Regionen uppskattas nu stå för närmare en femtedel av världens kokainanvändare, både när det gäller kokain i pulverform och rökbara kokainbasprodukter.
Även Afrika, Asien och Sydösteuropa pekas ut som regioner där kokainmarknaden fortsätter att växa. I Väst-, Central- och Nordafrika har smuggelvägarna mot Europa åter blivit mer aktiva, samtidigt som den lokala konsumtionen ökar. I Nordafrika visar både beslag och behandlingsdata att kokain nu har etablerat sig på den inhemska marknaden. I Väst- och Centralafrika förekommer crack allt oftare vid sidan av kokain som sniffas.
I Asien är användningen fortfarande betydligt lägre än i de traditionella marknaderna, men flera länder – däribland Kina, Indien och Vietnam – rapporterade rekordstora eller historiskt höga kokainbeslag under 2023 och 2024.
Rapporten drar ingen uttrycklig slutsats, men utvecklingen pekar i en tydlig riktning: kokain fortsätter att hitta nya marknader och nya användare världen över.
Cannabis odlas över hela världen – och nya smuggelvägar växer fram
Cannabis har också en framträdande plats i FN:s rapport. Det är fortfarande världens mest använda narkotika och odlas i princip i alla världens länder.
Det som framför allt lyfts fram i årets rapport är dock inte cannabis globala spridning, utan hur handeln med drogen förändras.
Historiskt har cannabissmuggling främst varit en regional företeelse, där produktion och konsumtion ofta skett inom samma geografiska område. Enligt UNODC gäller detta fortfarande i stor utsträckning, men den internationella handeln mellan olika världsdelar ökar.
Rapporten visar också att utvecklingen inte längre domineras av traditionella producentländer som Afghanistan, Marocko eller Nederländerna. I stället pekas Nordamerika i allt högre grad ut som ursprungsregion för cannabis som smugglas till andra delar av världen.
Mellan 2015 och 2024 uppgav 57 länder och territorier utanför Nordamerika att cannabis som beslagtagits hade sitt ursprung i Nordamerika. Under perioden 2005–2014 var motsvarande antal endast 11. Enligt rapporten är förändringen så tydlig att den inte går att bortse från.
FN:s rapport pekar också på att vissa länder där cannabis under en period har varit en del av den legala eller kommersiella marknaden kan fungera som källor för leveranser till illegala marknader i andra länder.
Samtidigt förekommer allt fler beslag av cannabis via europeiska hamnar som traditionellt främst har förknippats med smuggling av andra narkotiska preparat, däribland Antwerpen, Rotterdam och Hamburg. Enligt rapporten tyder det på att nya smuggelvägar håller på att etableras.
UNODC lyfter också fram en viktig utmaning. Samspelet mellan legala, delvis reglerade och illegala marknader kan bidra till ett större utbud av produkter och högre halter av THC. Rapporten betonar samtidigt att detta inte innebär att reglering i sig är problemet. Snarare kan bristfällig eller ofullständig reglering, särskilt om den inte är anpassad till den internationella handeln, samexistera med allt mer avancerade och välorganiserade illegala marknader.
Syntetiska droger – den moderna narkotikahandelns drömprodukt
Om kokainmarknaden kännetecknas av expansion, kännetecknas de syntetiska drogerna av anpassningsförmåga. Enligt FN:s rapport passar de på många sätt perfekt in i den moderna narkotikahandeln.
Till skillnad från växtbaserade droger kräver syntetiska substanser inga olagliga odlingar, inget särskilt klimat och inga stora markområden. De tar dessutom betydligt mindre plats och kan tillverkas närmare slutmarknaden, vilket minskar risken att upptäckas under transport. De främsta begränsningarna är i stället tillgången till kemisk kompetens, prekursorer och laboratorieutrustning. Men i en globaliserad och digitaliserad värld, där kemikalier och utrustning kan handlas genom internationella leveranskedjor, blir dessa hinder allt mindre betydelsefulla.
Rapporten visar också hur snabbt marknaden förändras. Antalet narkotiska substanser som förekommer på den illegala marknaden har ökat kraftigt under de senaste två decennierna. Jämfört med perioden före år 2000 har antalet olika substanser som identifieras i beslag blivit fem gånger fler, och en stor del av ökningen utgörs av syntetiska droger.
Under 2024 registrerade de internationella systemen för tidig varning 755 nya psykoaktiva substanser, den högsta siffran som hittills har noterats globalt.
Rapporten pekar samtidigt ut metamfetamin som världens största marknad för syntetiska droger. Användningen fortsätter att sprida sig utanför de traditionella marknaderna i Nordamerika, Öst- och Sydostasien, Australien och Nya Zeeland.
Myanmar har sedan slutet av 2000-talet varit den dominerande leverantören av metamfetamin till Öst- och Sydostasien. Samtidigt visar rapporten att konkurrensen ökar i takt med att nya smuggelvägar etableras från både Nordamerika och Afrika.
Färgglada, trendiga och svåridentifierade droger
Ju djupare man läser FN:s rapport, desto tydligare blir det att problemet inte enbart handlar om hur många nya droger som når marknaden – utan också om vad de faktiskt innehåller.
Enligt rapporten använder tillverkare och distributörer allt oftare färgglad marknadsföring, lockande namn och nya produktformer för att attrahera konsumenter, särskilt unga. Samtidigt har många användare liten eller ingen kunskap om vad produkterna faktiskt innehåller. Laboratorieanalyser visar att innehållet kan variera kraftigt, och att vissa produkter innehåller särskilt farliga ämnen, däribland syntetiska opioider.
Rapporten lyfter bland annat fram 2C-B, ”tussy” eller ”pink cocaine”, ett rosa pulver som främst säljs på nattklubbar i Nord- och Sydamerika. Trots namnet kan produkten innehålla en rad olika substanser, däribland ketamin, MDMA, metamfetamin, kokain, opioider och andra droger.
Ett annat exempel är happy water, en dryckesblandning som beslagtagits i Öst- och Sydostasien. Enligt rapporten kan innehållet variera kraftigt och omfatta allt från ketamin till MDMA.
I samma region har myndigheter även beslagtagit så kallade partyklubbor – godisklubbor som innehåller bland annat bensodiazepiner, tramadol, ketamin och andra narkotikaklassade substanser.
I Hongkong och Singapore har det lugnande läkemedlet etomidat påträffats i e-cigaretter som används av unga. Produkterna säljs under namn som ”space oil” och ”K-pods”.
Rapporten beskriver även liknande utveckling i andra delar av världen. I Västafrika kan den narkotikaprodukt som säljs under namnet kush innehålla syntetiska cannabinoider, nitazener och andra kemikalier. I Nordamerika och Europa har myndigheter dessutom identifierat vejpprodukter som innehåller syntetiska och halvsyntetiska cannabinoider – och i vissa fall även kokain eller heroin.
En av rapportens tydligaste slutsatser är att framtidens narkotika inte alltid ser ut som människor förväntar sig.
Den kommer inte alltid i form av ett pulver eller säljs av en langare i en mörk gränd.
I stället kan den se ut som godis, en färgglad klubba, en e-cigarett eller en liten påse med en lekfull etikett – produkter som ger ett oskyldigt intryck, men där användaren i många fall inte har någon aning om vad innehållet egentligen består av.
Fentanyl, nitazener och en ny våg av syntetiska opioider
FN:s rapport återkommer också till den globala krisen kring syntetiska opioider. Fentanyl är fortfarande den substans som orsakar flest skador och dödsfall kopplade till icke-medicinsk användning av syntetiska opioider, framför allt i Nordamerika.
Kanada och USA har under de två första decennierna av 2000-talet genomlevt en opioidkris som har krävt nästan en miljon liv. Krisen började med receptbelagda opioider, såsom oxikodon, men kom senare att domineras av illegalt tillverkad fentanyl.
Rapporten visar samtidigt att den mest akuta fasen av krisen kan vara på väg att avta. Under 2024 minskade antalet fentanylrelaterade dödsfall i både Kanada och USA.
Men enligt UNODC innebär det inte att problemet är löst.
Fentanyl är fortfarande den främsta orsaken till dödliga överdoser kopplade till syntetiska opioider globalt, och merparten av dessa dödsfall inträffar fortfarande i just Kanada och USA.
Utanför Nordamerika noterades tecken på ökad efterfrågan på fentanyl i Estland och Sverige. Samtidigt har antalet överdoser där fentanyl varit inblandat minskat betydligt sedan 2018. Enligt rapporten kan utvecklingen bero på en kombination av minskad tillgång, lägre tillgänglighet, bättre tillgång till livräddande insatser och förändrade konsumtionsmönster.
Samtidigt varnar FN för att nya syntetiska opioider snabbt håller på att etablera sig.
Nitazener och orfiner pekas ut som nya hot. Vissa av dessa ämnen bedöms vara ännu mer potenta än fentanyl och har redan kopplats till akuta förgiftningar och dödsfall i ett växande antal länder.
Sedan 2019 har nitazener identifierats i 37 länder. Sedan 2022 har flera hundra dödsfall med koppling till nitazener registrerats i Väst- och Centraleuropa. UNODC betonar samtidigt att det verkliga antalet sannolikt är högre, eftersom nya substanser inte alltid ingår i den rutinmässiga toxikologiska testningen.
Rapporten pekar också på en utveckling som väcker oro inför framtiden.
Tidigare erfarenheter visar att när syntetiska opioider börjar ersätta traditionella opioider kan skadeutvecklingen accelerera mycket snabbt. Enligt UNODC finns tecken på att en sådan utveckling redan är på väg. Konflikterna i Sydvästasien har lett till en kraftig minskning av produktionen av afghanskt opium – en traditionell opioid – vilket i sin tur kan skapa utrymme för syntetiska alternativ att ta över marknaden.
Sydvästasien, Afghanistan och dominobrickorna som faller
Sydvästasien befinner sig i en period präglad av konflikter och politiska omställningar som enligt FN kan förändra den globala narkotikamarknaden i grunden.
Afghanistan spelar en nyckelroll i utvecklingen. Under många år var landet världens största producent av opium – råvaran som används för att framställa heroin. Efter att talibanerna införde ett förbud mot opiumodling 2022, som började tillämpas fullt ut under 2023, minskade odlingen och produktionen med 95 procent.
Vid första anblick kan det framstå som en stor framgång. Mindre opium borde innebära mindre heroin och en mindre narkotikamarknad.
Men enligt UNODC är utvecklingen betydligt mer komplex.
När en växtbaserad drog blir svår att få tag på försvinner inte efterfrågan automatiskt. I stället kan marknaden anpassa sig genom att ersätta den med andra substanser. Rapporten varnar därför för att bristen på opium kan driva både smugglare och användare mot syntetiska opioider, såsom fentanyl, nitazener och andra liknande ämnen, som ofta är betydligt starkare och mer svårkontrollerade.
Med andra ord kan ett stängt flöde öppna ett annat – och i vissa fall ett betydligt farligare sådant.
Även Syrien beskrivs som ett viktigt vägskäl för den internationella narkotikahandeln. I samband med regimskiftet och den förändrade politiska situationen i slutet av 2024 har produktionen och smugglingen av captagon påverkats kraftigt.
Captagon är en illegalt framställd drog som vanligtvis innehåller amfetamin och som under många år blev en viktig inkomstkälla i den syriska konfliktens skugga.
Enligt rapporten har laboratorier och lagerlokaler kopplade till captagonproduktionen slagits ut sedan december 2024. Den omedelbara effekten blev stora marknadsstörningar, där smugglare försökte sälja av sina lager samtidigt som beslagen ökade och priserna steg kraftigt. I Libanon mer än fördubblades priset på captagon.
Men inte heller här står marknaden still.
I takt med att captagonproduktionen minskar tyder rapporten på att metamfetamin snabbt vinner mark i regionen. I Saudiarabien är metamfetamin numera en av de tre mest använda drogerna, tillsammans med cannabis och captagon.
Enligt UNODC smugglas substansen främst från länder längre österut, antingen via Iran eller sjövägen till Arabiska halvön.
Rapporten pekar dessutom på att metamfetamin och captagon använder flera av samma kemiska prekursorer. Därför utesluts inte möjligheten att de i vissa fall produceras i samma – eller närliggande – laboratorier.
Enligt FN handlar förändringen därför inte bara om att en drog ersätter en annan. Det är hela den kriminella infrastrukturen och narkotikamarknadens ekosystem som håller på att omformas.
Den obekväma statistiken: Cannabis, alkohol och våld
Kapitlet om droger, säkerhet och våld är ett av de mest intressanta i FN:s rapport, eftersom det undviker förenklade slutsatser. Rapporten hävdar inte att narkotika i sig orsakar brottslighet. I stället beskriver den ett betydligt mer komplext samband: kopplingen mellan droganvändning, våld och säkerhet finns, men den är beroende av en rad olika faktorer.
Enligt rapporten påverkas risken inte bara av vilken substans som används, utan också av dos, användningsfrekvens, psykisk hälsa, blandmissbruk, abstinens, fattigdom, tillgång till vård, den sociala miljön, kön, ålder, tillgång till vapen, stigma och hur rättsväsendet agerar.
För att beskriva sambanden använder UNODC tre olika förklaringsmodeller:
- Den psyko-farmakologiska modellen, där berusning eller abstinens påverkar omdöme, impulskontroll och verklighetsuppfattning.
- Den ekonomiskt drivna modellen, där brott eller riskfyllda handlingar begås för att finansiera ett beroende.
- Den systemiska modellen, där skador uppstår till följd av den miljö som omger drogmarknaden, exempelvis skulder, hot, öppna drogscener, lokalt våld eller otrygghet i bostadsområden.
Rapporten betonar att dessa mekanismer ofta samverkar. En person kan exempelvis sälja sexuella tjänster för att finansiera sitt drogbruk och samtidigt använda droger för att hantera den utsatthet situationen innebär. I sådana fall samspelar ekonomisk sårbarhet, våld, droghandel, kön, trauma och psykisk ohälsa.
Rapporten innehåller också en iakttagelse som komplicerar den offentliga debatten om cannabis.
I en studie av personer som greps i Australien under 2021 uppgav 50 procent av dem som använde metamfetamin att drogen hade bidragit till gripandet, antingen genom själva användningen eller genom handlingar kopplade till att skaffa drogen. För heroin var motsvarande andel 45 procent.
För cannabis var siffran betydligt lägre – 14 procent.
Samtidigt uppgav nästan 30 procent att alkoholen hade bidragit till det brott som ledde till gripandet.
Rapporten understryker att detta inte innebär att cannabis saknar risker. Tvärtom pekar den på forskning som kopplar daglig eller nästan daglig användning av cannabis med hög THC-halt till bland annat psykoser och en ökad risk för våldsamt beteende, särskilt hos unga personer.
Däremot utmanar resultaten en vanlig föreställning.
I FN:s rapport framträder cannabis inte som en av de främsta drivkrafterna bakom våldsbrott eller kriminalitet.
I stället kopplas de största säkerhetsriskerna oftare till metamfetamin, heroin, kokain, crack, abstinens, blandmissbruk, fattigdom, social utsatthet, bristande tillgång till behandling – och alkohol.
Rapporten lyfter också fram att alkohol, trots att den är laglig, lättillgänglig och socialt accepterad, är starkt förknippad både med att utöva våld och att utsättas för våld. Kombinationen av alkohol och andra droger beskrivs dessutom som särskilt riskfylld ur ett säkerhetsperspektiv.
Som exempel lyfter rapporten Kapstaden i Sydafrika. Där beskriver lokala intervjupersoner hur tik – den lokala benämningen på metamfetamin – förknippas med aggressivitet, våld i nära relationer, trauma och dödliga trafikolyckor. Även heroin, cannabis och alkohol nämns i samma sammanhang.
Rapporten beskriver också nyaope, en drogblandning som vanligtvis innehåller heroin tillsammans med andra substanser. Enligt intervjupersonerna kan den försämra omdömet, öka benägenheten att fatta riskfyllda beslut och göra redan utsatta personer ännu mer sårbara för våld och andra farliga situationer.
Avslutningsvis ställer FN en fråga som är svår att bortse från:
Varför förknippas vissa droger nästan automatiskt med otrygghet och kriminalitet, medan andra – trots att de är lagliga och socialt accepterade – gång på gång återkommer i statistiken över olyckor, våld och andra skadeverkningar?
Rapportens slutsats är tydlig: att reducera debatten till påståendet att ”droger leder till brott” ger varken en rättvis eller användbar bild av verkligheten.
Unga, sociala medier och ketamin
FN:s rapport ägnar särskild uppmärksamhet åt ungdomar och unga vuxna, eftersom tonåren beskrivs som en period då sårbarheten för droganvändning är särskilt stor. Användning under denna fas i livet kan påverka beteende, känsloliv, kognitiv utveckling och psykisk hälsa. Rapporten kopplar också tidig droganvändning till sämre skolresultat, ökat risktagande och negativa socioekonomiska konsekvenser längre fram i livet.
Globalt är droganvändningen som störst bland personer mellan 15 och 34 år. Enligt UNODC löper unga större risk att ägna sig åt riskfyllda beteenden, använda psykoaktiva substanser och drabbas av våld eller drogrelaterad brottslighet. Samtidigt betonar rapporten att både kriminalitet och problematiskt drogbruk i regel minskar med stigande ålder.
En av de tydligaste trenderna som lyfts fram är den ökande icke-medicinska användningen av ketamin. Drogen förekommer framför allt i fest- och nattlivsmiljöer samt bland homosexuella män i samband med så kallad chemsex, där droger används i sexuella sammanhang.
Rapporten visar också att ketamin blir allt lättare att få tag på. Försäljningen ökar både på dark web och via sociala medier, samtidigt som priset ofta är lägre än för exempelvis kokain. Det gör drogen mer tillgänglig och potentiellt mer attraktiv för yngre användare.
Samtidigt har sociala medier förändrat hur narkotika säljs och köps.
Det som tidigare främst var en plattform för kommunikation har i allt större utsträckning blivit en marknadsplats för droghandel.
I en europeisk webbundersökning från 2024 uppgav 19 procent av deltagarna att de hade köpt narkotika via sociala medier. Som jämförelse svarade endast 4 procent att de hade handlat via dark web. En liknande undersökning i Nya Zeeland visade samma utveckling.
Rapportens slutsats är tydlig: den illegala drogmarknaden har snabbt anpassat sig till var unga människor befinner sig.
I dag är det ofta på mobilskärmen som den första kontakten med droghandeln sker.
Samtidigt visar FN:s rapport att användningen av alkohol, tobak och cannabis bland tonåringar har minskat i flera höginkomstländer under de senaste åren.
UNODC pekar på flera möjliga förklaringar till utvecklingen. Bland annat lyfts det växande utbudet av nya nikotin- och drogprodukter, den ökade användningen av e-cigaretter, den omfattande tiden som unga tillbringar på sociala medier och med datorspel, samt att många i dag umgås mindre fysiskt med sina jämnåriga än tidigare.
Rapporten drar ingen entydig slutsats om vad som ligger bakom utvecklingen, men konstaterar att ungdomars levnadsvanor och sociala beteenden förändras – något som också verkar påverka hur och i vilken utsträckning olika droger används.
Konsekvenserna ser olika ut för kvinnor och män
FN:s rapport visar också att drogbruk skiljer sig mellan könen. Generellt använder män narkotika ungefär tre gånger så ofta som kvinnor. De tenderar också att börja tidigare, och bland unga män är nyfikenhet, spänningssökande och grupptryck några av de vanligaste anledningarna till att de provar droger.
Bland kvinnor ser mönstret annorlunda ut. Rapporten visar att droganvändning oftare är kopplad till självmedicinering för att hantera smärta eller psykisk ohälsa.
UNODC lyfter även fram det så kallade ”telescoping-effekten”, ett begrepp som beskriver att kvinnor i genomsnitt utvecklar ett beroende snabbare än män efter att droganvändningen har påbörjats.
Rapportens kanske mest oroande slutsatser handlar dock om våld och utsatthet.
Kvinnor som använder droger, personer med olika könsidentiteter och människor som säljer sexuella tjänster beskrivs som grupper med en särskilt hög risk att utsättas för utnyttjande, övergrepp och våld.
Våld i nära relationer förekommer ofta bland personer som använder droger eller lever tillsammans med någon som gör det. Enligt rapporten utsätts kvinnor dessutom oftare för upprepat våld och återkommande övergrepp än män.
Våldet kan ta många olika uttryck – från fysisk misshandel och sexuellt tvång till psykisk och ekonomisk kontroll.
Intervjuer som presenteras i rapporten beskriver bland annat fall där både kvinnor och män uppger att de tvingats ha sex med poliser för att undvika narkotikarelaterade åtal. Rapporten beskriver också hur kvinnor och transpersoner som säljer sexuella tjänster i utbyte mot pengar eller droger riskerar att utsättas för sexuell exploatering, ofta under påverkan av droger och i situationer präglade av stor utsatthet.
Här lämnar rapporten frågan om själva droganvändningen och riktar i stället fokus mot de sociala omständigheterna runt omkring.
Enligt UNODC handlar problemen i dessa fall inte enbart om narkotika, utan också om makt, ojämlikhet, fattigdom och människors fysiska och psykiska sårbarhet.
Drogmarknaden, staten och samhället
I rapportens avsnitt om den systemiska förklaringsmodellen beskrivs hur efterfrågan på narkotika och de illegala marknaderna påverkar samhällets säkerhet. Eftersom den olagliga handeln i stor utsträckning kontrolleras av kriminella nätverk leder den inte bara till narkotikabrott, utan också till en rad andra samhällsproblem.
Enligt FN bidrar den illegala drogmarknaden till korruption, ett försvagat rättsväsende, minskat förtroende för myndigheter, ökat våld i lokalsamhällen och en växande social marginalisering.
Konsekvenserna märks också på individnivå. Rapporten lyfter bland annat fram osäkra konsumtionsmönster, överdoser, ökad risk att utsättas för brott, våld i nära relationer, tvång, ekonomisk utsatthet, social isolering och negativa effekter för bostadsområden, företag, hälso- och sjukvård samt socialtjänst.
Ett återkommande tema i rapporten är stigmatisering.
Stigmat kan komma från många håll – från omgivningen, vården, rättsväsendet eller den egna familjen. Enligt UNODC leder det ofta till att människor isolerar sig, får svårare att söka vård och behandling och i större utsträckning riskerar att utsättas för våld eller utnyttjande.
För kvinnor som använder droger och samtidigt säljer sexuella tjänster beskriver rapporten en dubbel stigmatisering. Flera kvinnor uppger att kriminaliseringen gjort dem mindre benägna att larma om överdoser eller anmäla våld, eftersom de varit rädda för att själva bli misstänkta eller åtalade för narkotikainnehav eller droganvändning.
Enligt FN illustrerar detta en central utmaning för dagens narkotikapolitik.
När samhället i första hand betraktar en person som ett rättsligt problem, innan den ses som en patient, granne, dotter, mamma, vän eller medborgare, riskerar politiken att driva människor ännu längre bort från det stöd och den hjälp de faktiskt behöver.
Säkerhet – rapporten som nyanserar den förenklade debatten
Den kanske mest politiskt känsliga delen av FN:s rapport är samtidigt en av de mest intressanta. I stället för att förenkla sambandet mellan narkotika och brottslighet försöker rapporten beskriva hur komplext det faktiskt är.
UNODC hävdar inte att det saknas koppling mellan droganvändning och säkerhet. Däremot betonar rapporten att sambandet påverkas av en rad olika faktorer och därför inte kan förklaras med enkla slagord.
Droganvändning kan vara kopplad till exempelvis egendomsbrott, våld i nära relationer, våld inom sociala grupper och att personer som använder droger själva utsätts för brott. Men enligt rapporten beror utvecklingen i hög grad på faktorer som fattigdom, hemlöshet, psykisk ohälsa, bristande tillgång till behandling, tidigare livserfarenheter, stigma, social isolering, den lokala miljön och samhällets insatser.
FN betonar också en viktig punkt:
Alla personer som använder droger begår inte brott för att finansiera sitt drogbruk.
För att ge en mer konkret bild bygger rapporten bland annat på 86 djupintervjuer med personer med egen erfarenhet av droganvändning, vårdpersonal och representanter för rättsväsendet i São Paulo, Nairobi, Dakar, Kapstaden, Delhi och Bangkok.
Trots de stora geografiska skillnaderna återkommer samma mönster i flera av städerna. Fattigdom, hemlöshet, migration, trauma, bristande familjestöd, stigmatisering, svårigheter att få tillgång till vård, droganvändning, våld och mindre brott bildar ofta en ond cirkel där problemen förstärker varandra.
Rapporten lyfter samtidigt fram att åtgärder med fokus på hälso- och sjukvård samt socialt stöd kan bidra till ökad trygghet i samhället.
UNODC pekar bland annat på behandling, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, lågtröskelverksamheter, härbärgen, bostadslösningar för hemlösa samt olika former av socialt stöd och återintegrering som viktiga insatser.
I ett av intervjuerna från São Paulo beskriver en person hur flera hemlösa lyckades lämna ett problematiskt drogbruk när de fick en bostad, regelbundna måltider och möjlighet att arbeta.
Rapportens slutsats är att vägen till ökad säkerhet inte alltid går genom hårdare straff.
I många fall kan minskad utsatthet, bättre vård och större socialt stöd vara minst lika viktiga verktyg för att minska både skadeverkningar och brottslighet.
En värld som förändras snabbare än politiken
Den kanske tydligaste slutsatsen i World Drug Report 2026 är att den globala drogmarknaden förändras snabbare än många samhällen hinner anpassa sig.
Kriminella nätverk hittar ständigt nya smuggelvägar, delar upp leveranser i mindre försändelser, använder drönare, utnyttjar mindre hamnar, marknadsför produkter via sociala medier och utvecklar nya droger och drogblandningar med lockande namn. Samtidigt anpassar de sig snabbt till krig, politiska förändringar, nya lagstiftningar och förändrade konsumtionsmönster.
Parallellt fortsätter användningen att öka, skadeverkningarna blir allt mer varierade och många av samhällets motåtgärder bygger fortfarande på strategier som enligt rapporten inte alltid speglar dagens verklighet.
UNODC pekar på flera viktiga slutsatser:
Att förbjuda en drog leder inte nödvändigtvis till en mindre narkotikamarknad.
Att odlingen minskar innebär inte automatiskt att skadeverkningarna minskar.
Att fler beslag görs betyder inte alltid att tillgången på narkotika minskar.
Och hårdare straff leder inte per automatik till ett tryggare samhälle.
Rapportens övergripande budskap är därför att världens narkotikaproblem inte längre kan förstås enbart utifrån de olika substanserna.
I dag handlar frågan lika mycket om kriminella marknader, folkhälsa, social ojämlikhet, teknisk utveckling, våld, könsskillnader, unga människors livsvillkor, reglering och staters förmåga att möta en snabbt föränderlig verklighet.
Läs originalartikeln här!
