Hoppa till innehåll
Drugnews publicerade Pelle Olssons text om att australienska forskare skulle ha gjort en studie som kanske kunde peka på att ”Gateway” teorin skulle ha någon verklighetsbaserad grund.
Sanningen är att det från början var en observation som politiserades av Raegan administrationen.
Det i debatten vanligt förekommande uttrycket ”gateway drog” blev populärt att använda under 1980- talet. Uttrycket bygger på tanken att människor som vill använda rekreations medel ofta börjar med att använda cannabis.
Finns det några vetenskapliga belägg för uttrycket eller har det blivit så att det upprepas som ett mantra vilket egentligen från början avsåg nikotin och alkohol?
Cannabis kallas ofta för en inkörsport av personer som i sina syften vill svartmåla marijuana. Uttrycket innebär att om du börjar nyttja cannabis kommer det med hög sannolikhet leda till användning av andra ämnen som kokain och heroin. Samma personer brukar föreslå att cannabis påverkar de neurala vägarna i hjärnan och får människor att utveckla en smak för narkotika.
Termen i sig kommer ursprungligen från Ronald Reagans krig mot narkotika och Dr. Robert L. DuPont, Jr. I Getting Tough on Gateway drugs: A Guide for the Family. DuPont hävdar att om unga människor inte använder marijuana är det relativt osannolikt att de kommer använda olagliga droger, men han gjorde aldrig påståendet att användningen av marijuana får unga att använda andra droger. DuPont gjorde helt enkelt en begränsad observation baserad på några av de unga människor som han kom i klinisk kontakt med.
Demoniseringen härrör från DuPonts bredare observation att om unga människor inte använde alkohol eller tobak skulle de vara mindre benägna att använda andra preparat, till exempel marijuana. Cannabis olagliga status separerade det från alkohol och tobak hos flertalet inom politiken vid det tillfället pga Reagans krig mot droger, men DuPonts huvudsakliga slutsats var att en ung persons vilja att använda något läkemedel, framförallt att använda detta ofta, kan ta bort en psykologisk barriär för att använda ett annat läkemedel. Inkörsporten är då istället alkohol och tobak. Inte marijuana.
När vi ser historien bakom uppkomsten till uttrycket är det alltså ett politiskt missförstånd eller en vilja av politiker att demonisera den substansen, förutom alkohol och nikotin, som var olaglig. DuPont hävdade i sin slutsats att om unga inte använde alkohol och tobak skulle de förmodligen inte börja med olagliga substanser.
Bevis för påståendet
Det finns inga bevis för att marijuana skulle vara en inkörsport till tungt narkotikamissbruk. Även om många människor använder cannabis innan de använder andra ämnen är detta inte ensamt ett bevis på att det var cannabisanvändning som fått dem att bruka narkotika. En rad andra faktorer måste tas i beaktande innan en sådan slutsats ska dras, tex tillgång, genetiska, personliga och miljömässiga.
Viss forskning tyder på att användningen av cannabis sannolikt kommer att föregå användningen av andra tillåtna och otillåtna ämnen samt utvecklandet av en beroendeproblematik. Till exempel fann en studie med longitudinella data från National Epidemiological study of alcohol use and related disorders att vuxna som rapporterade användningen av cannabis under undersökningens första våg var mer sannolika än vuxna som inte använde marijuana för att utveckla en alkoholstörning inom 3 år, personer som använde marijuana och redan hade en alkoholproblematik i början hade större risk att deras alkoholproblematik förvärrades.
Cannabis, precis som alkohol och nikotin, är i allmänhet lättare att få tag på men kostar också mindre än andra ämnen. En person som vill pröva någonting kommer därför att automatiskt börja med cannabis först. En studie från 2012 nämner att Japan, där cannabis är svårt att få tag på, använde ett annat medel istället för cannabis, 83.2%.
Tidig exponering för cannabinoider hos ungdomar, liksom nikotin och alkohol, minskar reaktiviteten i hjärnans belöningscentra, dopamin, senare i livet enligt en del studier. I den mån dessa fynd generaliserar människor kan detta hjälpa till att förklara den ökade sårbarheten för missbruk av andra substanser senare i livet som en del epidemiologiska studier har rapporterat för personer som använder dessa tidigt.
Det är också förenligt med djurförsök som visar THCs förmåga att höja dopaminnivån i hjärnan, precis som alkohol och nikotin gör. Samma djurförsök visar också att råttornas hjärnor reagerar likadant, mer eller mindre, på försök med andra läkemedel såsom morfin.
Dessa fynd överensstämmer med ett uttalande att marijuana är en gateway-drog, men isåfall är nikotin och alkohol det också. Alkohol och nikotin fyller hjärnan med belöningsdopamin och används som regel innan en person utvecklar ett beroende för tung narkotika.
Det är värt att notera att även mat leder till utsöndringen av dopamin i hjärnan. Ingen skulle få för sig att kalla mat för en inkörsport till heroin eller kokain. Att inte ta alla faktorer i beaktande och bara se målet, att svartmåla cannabis, gör debatten blind för alla faktorer runt omkring.
Detsamma gäller träning. Uttrycket träningsnarkoman som epitet på människor som tränar ofta. Träningen utsöndrar dopamin som belöning till kroppen, men det betyder inte att personen utvecklar en hunger efter heroin.
Andra faktorer
Flertalet faktorer leder fram till ett missbruk. Att belasta cannabis för ett missbruk och ha tron att röka cannabis skulle leda till missbruk är detsamma som att tro att några glas vin leder till alkoholism eller tron att en cigarr leder till missbruk av nikotin.
Forskningen idag anser att generna har den allra största betydelsen för om en person faller ner i ett missbruk eller inte. Forskningen om sambandet mellan genetik och beroende säger idag att 40- 60% av risken att utveckla ett beroende härrör från de gener du ärver. Till denna grupp ska också räknas hur familjelivet gestaltar sig under en persons uppväxt. En hälsosam miljö under barndomen är en avgörande faktor för att minska risken för missbruk senare i livet. Det är bevisat att vara i närheten av missbrukande personer i uppväxten leder till en högre risk för missbruk senare i livet.
En annan stor risk är kamraterna under tonåren. Under den perioden ökar inflytandet av kompisar vilket även det kan ha en stor påverkan. Personer utan riskfaktorer provar narkotika för första gången tillsammans med sin kamratgrupp. Både för att få kontakt samt behålla densamma. Barn och tonåringar som kämpar med skolarbete eller känner sig socialt utanför har en högre tendens att prova alkohol och tobak för att senare testa narkotika. Desto tidigare en person provar en sak hör till sammanhanget för missbruksproblematik.
Vissa läkemedel innehåller specifika föreningar som utlöser receptorer i kroppen som utlöser beroendeframkallande svar, främst opiater, bensodiazepiner och nikotin. Dessa ämnens snabba förändringar i kroppen kan få människor att upprepa droganvändningen för att återfå en känsla av eufori.
Till detta kan läggas stress. Flera alkoholister uppger att de druckit för att kunna hantera stressen som de känt både till vardags och jobbmässigt.
Även metabolism har en funktion i sammanhanget. Det sätt på vilket en person absorberar och bearbetar föreningar kan avgöra vilken effekt ett läkemedel kommer att ha på kroppen och den känsla som denna orsakar. Till exempel kan variationer i ämnesomsättningen resultera i att effekten varar längre eller kortare perioder. Det kan då leda till tolerans, som kan leda till att personen behöver använda en högre mängd för att uppnå det tidigare resultatet.
Vad säger forskningen
Dagens forskning visar att cannabis inte alls är en inkörsport till tungt narkotikamissbruk. Det är snarare tvärtom. Forskningen visar att marijuana är att klassa som en väg ur missbruk, eftersom de allra flesta människor som använder den inte använder andra olagliga preparat.
Forskning stödjer helt enkelt inte teorin om att marijuana är en gateway-drog, det vill säga en medicin som vars användning leder till mer allvarliga preparat som heroin eller kokain. Den här felaktiga tolkningen av främst tex DuPonts skrift är emellertid en av de främsta orsakerna som anges i dagens debatt för att försvara lagar mot cannabis och användningen därav. Faktum är att marijuana aldrig någonsin har bevisats ha en verklig gateway-effekt.
Betydande mängder forskning såväl som åtgärder vilka genomförts i andra länder tyder på att det finns mycket mer effektiva och framförallt mindre skadliga strategier för att minska till exempel ungdomars användning av marijuana och minska de potentiella skadorna av annan olaglig droganvändning än att använda gateway-myten som en skrämselpropaganda-taktik för att både hetsa upp människor och göra dem rädda för något som är helt felaktigt.
Federal Research Division, FRD, USA, blev bemyndigade att ta fram data till USAs kongress utifrån frågan om cannabis var en “gateway drug”. Deras slutsats var att det inte finns några bevis på att så är fallet. Det är snarare en persons gener och andra faktorer som avgör en missbruksproblematik, inget annat. Det är på denna analys som USAs nuvarande legaliseringspolitik bygger. Att ifrågasätta denna sett utifrån mindre studier blir i sammanhanget resultatlöst.
Cannabis som en exit drog
Nya bevis tyder på att Cannabis till och med kan fungera som en exit drog som hjälper människor att både minska eller eliminera deras användning av skadliga droger som opiater eller alkohol genom att lindra abstinenssymptom.
Cannabis kan ersätta farmaceutiska opiater, alkohol och andra droger och därigenom minska alkoholrelaterade brott såsom bilolyckor, egendomsbrott, våld i nära relationer osv. På sikt ersätta en tröstlös narkotikapolitik med en evidensbaserad, folkhälsocentrerad läkemedelspolitik. Med tanken inriktad på potentialen att minska ett mänskligt lidande och de sociala kostnaderna i samband med missbruk verkar forskning om cannabis ersättningseffekt vara motiverad av såväl ekonomiska, men framförallt etiska, skäl. Att maximera folkhälso-fördelarna med cannabis ersättningseffekt kräver en legalisering av cannabis för vuxna människor, något som för närvarande genomförs i en stor mängd av världens länder.
Frågan är, har Sverige modet att överge en långvarig, ineffektiv och framförallt förlegad narkotikapolitik baserad på rädsla, fördomar, desinformation och lidande och istället initiera strategier byggda på vetenskap, förnuft och medkänsla?
