Hur det började, 3 berättelser från underjorden. Del 1 Amanda

Otto har fått tag i 3 personer med olika bakgrunder som alla 3 gemensamt har landat utanför samhället och är eller har varit engagerade i olika gäng. De har alla gått med på att berätta hur det började för dem. Personerna har blivit anonymiserade. Detta är första berättelsen om ”Amanda”

Amanda, Charlie och Hamza är födda mellan -85 och -94, är alla 3 engagerade i någon typ av kriminell konstellation, detta är deras historier om hur och varför de började gå utför. Jag har fått möjlighet att intervjua dem och sedan anonymt ge er deras historia.

Amanda var 15, hon hade nyss träffat en ny kille som skulle visa sig vara ett gigantiskt misstag, men det hör knappt till historien, eller ja, det var ju tack vare honom det började.

Annons

Amanda hade velat gå på bio med sin nya kille, han förklarade dock att han behövde jobba. Amanda fattade inte riktigt vad han menade för även om han var ett år äldre än henne så gick de i samma klass och ingen annan hade något jobb. Det kanske fanns någon som hjälpte till i familjens företag men hon visste ingen som hade ett seriöst jobb. Han stod dock på sig och tillslut så orkade inte Amanda tjata längre, det blev ingen bio den gången. Istället så drog hon ner till centrum när han skulle dra på de så kallade jobbet. Amanda hade ringt en polare som skulle möta upp henne vid bussen inne i stan.

Väl därinne så går de 3 flickorna runt i en galleria, prövar kläder, tittar efter något att äta, flummar runt bland böckerna eller lalla runt och pröva kläder man aldrig tänkt köpa. Sånt som normala tonåringar gör.

Påväg därifrån så ser Amanda sin kille, han står nedlutad mot en bil som ser dyr ut. Den blänker i solen och de tonade rutorna lämnar en mystik över minnet. Han ser Amanda och säger något till personerna i bilen. Den vevar upp rutan efter en snabb handrörelse och åker iväg.

När Amandas kille börjar gå mot henne så börjar det blinka blått överallt. Polisen är där och har sett allt, Amanda känner hur hon grips av panik. Hennes kille fortsätter gå mot henne i rask takt medans poliserna närmar sig bakifrån med ökande takt. Han ger henne en djup kyss som varar tills 2 poliser sliter honom från hennes famn och hon slungas tillbaka in i verkligheten. Han blir bortsläpad och intryckt i en polisbil som snart rullar iväg. En brysk polis säger till Amanda att: ”Dehär var nog det bästa som kunde hända dig, han är ingen bra kille dendär”. Sedan gick han iväg och försvann lika fort som han dykt upp.

Påväg hem så hinner Amanda gå igenom massor med känslor. Hon blir rädd för vad som kunnat ske, hon blir arg för det som har skett, och sedan blir hon ledsen när hon tänker på sig kille, dom skulle ju spendera hela helgen ihop.

Hon sträcker ner handen i fickan för att fiska upp sina cigaretter, det ligger något mer i fickan.

Amanda tar upp vad som verkar vara en stor klump med mörk lera inlindat i plast. Hon lägger snabbt ner den igen och känner att hon blivit lite kladdig om fingrarna, som om han fått honung eller något annat klistrigt på fingrarna. Hon skyndar sig hem.

Hon är inte dum, hon har räknat ut att det antagligen är hasch. Hon fattar också att det var hennes kille som la det i hennes ficka när han distraherade både henne och poliserna med kyssen.

Amanda känner sig nu rädd och uttnytjad. Vad skulle hon göra med en så stor bit knark? vem kunde hon vända sig till? Hon beslutade sig tillslut för att gömma ”knarkleran” i sitt dockhus på vinden, där skulle ingen leta.

Det gick några veckor och Amandas kille kom ut, eftersom polisen bara hade hittat kontanter på honom och de aldrig fick tag i köparen som körde iväg så släpps han i brist på bevis.

Amanda blir överlycklig när han hör av sig, ”Ska vi ses?” skriver han enkelt som vanligt men när de möts så ser hon direkt att något är fel. Hennes tidigare ståtliga kille gick nu haltande och ihopkrympit. Blåa märken runt ögonen och i stora delar av ansiktet. Han ser ut som att han har torkat blod i ögonbrynen men det kan också vara färskt.

Han nästan gråter när han ber om att få tillbaka det han gav henne, han bad tyst att inte ställa fler frågor, inte just nu. Amanda sa att han fick följa med hem om han ville ha det. Han följde med men kvällen blev inte någon myskväll som Amanda hade hoppats, istället så stack han nästan direkt när han hade fått vad han kom för. Hon hörde inte av honom igen. Ingen vet vart han tog vägen men dagen efter så dök en ny kille upp när hon var påväg hem från skolan. Han gick förbi och gav henne ett kuvert i farten. När hon kom hem så öppnade hon det och hittade 7000kr i 500 lappar.

Några veckor gick när hon mötte samma man igen påväg hem från skolan. Han stannade henne och berättade om ett café inne i centrum. Där skulle de ses vid 9 samma kväll. Amanda tyckte det verkade skumt eftersom cafét normalt stänger vid 6 tiden men hon gjorde som hon blev ombedd.

Klockan slog 21 och Amanda tittade nervöst runt sig där hon stog utanför det nedsläckta cafét, några minuter senare hör hon hur de rasslar i dörren bakom sig. Mannen från innan höll på att låsa upp dörren inifrån.

Hon leddes igenom cafét och köket, ner för en liten smal trappa och igenom vad hon tror var ett pannrum.

Väl därnere så fanns ett bord och några stolar, vid en av stolarna satt hennes kille som såg livrädd ut och bredvid honom en sliskig typ i sidenskjorta och med ett falsk smil över hela ansiktet.

”Hej Amanda, jag har hört mycket om dig!” Började han ”Jag heter Amir och är väl bekant med din kille här, vi har känt varandra väldigt länge. Han jobbar för mig.”

”Aha? vad har det med mig att göra?” Frågar Amanda

”Din kille sitter lite i klistret här, och han hoppas att du kan hjälpa honom, annars kanske han aldrig kommer härifrån, vilket hade varit väldigt tråkigt, tycker du inte?” Frågar Amir fortfarande med sitt breda falska grin.
”Det är nämligen så att din snubbe här har lånat pengar av mig, pengar han nu inte kan betala. det rör sig om närmare en halv miljon, kan du betala det?”

Nu börjar Amanda bli rädd men förstår vad som håller på att ske, hon tittar mot dörren där mannen som gett henne kuvertet fortfarande står och han möter hennes blick med ett tydligt ”Försök inte ens”.

Amanda tittar tillbaka på Amir och väntar på att han ska säga något mer samtidigt som hon skakar på huvudet.

”Vill du hjälpa din kille eller? Amanda?”

Amanda nickar hastigt och stirrar sedan in i Amirs döda blick.

Amir skrattade till och sa att pengarna jag fick var ett tack för att jag hade vaktat grejerna jag fick och inte lämnat in det till polisen och gett tillbaka det. Nu var problemet att både den klumpen och mer därtill skulle varit levererat till en annan stad sedan några dagar tillbaka.

”Det står en väska där ute vid dörren som Herman vaktar, bry dig inte om vad som är i den men du kommer få 30 000 om du lämnar den till en av mina vänner i Göteborg.”

”Och om jag inte gör det?” Frågade Amanda.

”Ja, vad ska jag säga Amanda, människor säger helt enkelt inte nej till mig” sa Amir vars smil blev ännu bredare.

Amanda reste sig försiktigt och gick bort mot Herman. Herman stod kvar tills dess att Amanda hade lyft upp väskan vid hans fötter, sedan fick hon gå.

När hon kom hem så spydde hon i vad som kändes som timmar, alla känslor och rädslor som hon hade upplevt kom flygande som en bomb i ansiktet.

Amanda såg aldrig sitt X igen, hon vet inte alls vad det blev av honom eller om Amir gjorde sig av med honom. Vad hon däremot vet är att många miljoner senare så fraktade hon fortfarande Amirs väskor kors och tvärs i Sverige.

”Ingen polis kollar en rik, vit, brud i en Porsche” som hon brukar säga. Men för eller senare tar allas tur slut.

Författare