Hoppa till innehåll
Nora Volkow, chef på NIDA (National Institute on Drug Abuse) har vänt i frågan gällande cannabis skadeverkningar. Noras vändning symboliserar en stor seger för liberaliseringsrörelsen då hon tidigare varit en stor motståndare
Den som är uppvuxen med en stadig diet av Reefer Madness och den väl inarbetade traditionen att förtala cannabis i media antar förmodligen att marijuanas skadliga effekter är väldokumenterade vid det här laget. Marijuana har trots allt varit förbjuden i nästan hundra år, och mer än 600 000 amerikaner arresteras varje år för innehav av mängder för personligt bruk. Cannabis kategoriseras till och med som en narkotika i förteckning I, tillsammans med heroin och andra potentiellt dödliga droger. Det borde väl vara åtminstone något skadligt … eller hur? Fel, säger landets främsta drogexpert.
”Det finns så vitt jag vet inga bevis för att tillfällig användning av marijuana skulle ha skadliga effekter. Jag känner inte till några vetenskapliga bevis för det. Jag tror inte att det har utvärderats. Vi måste testa det”, säger Nora Volkow, som i egenskap av chef för National Institute on Drug Abuse leder federal forskning om olagliga ämnen.
Det har gjorts många studier där man försökt fastställa en koppling mellan marijuanakonsumtion och negativa effekter på människokroppen eller psyket. Den allvarligaste potentiella konsekvensen är att utveckla en cannabisanvändningsstörning – det är inte ett beroende, eftersom marijuana inte alls är beroendeframkallande, men det är en vana att använda marijuana som en mental krycka till den grad att en person känner sig oförmögen att fungera utan den. Om marijuana konsumeras dagligen och i stora doser kan det försämra en persons sociala vanor. Även om användaren inte drabbas av fysiska konsekvenser av att bli hög i stället för att till exempel gå ut med vänner, kan han eller hon långsamt glida bort från sitt sociala nätverk och känna sig dålig, vilket eventuellt leder till mer marijuanaanvändning för att dämpa de negativa känslorna.
Vad vi vet
Det finns några saker som vi vet. Marijuana bör inte konsumeras av minderåriga. Det orsakar tillfällig nedsättning liknande alkohol och bör därför inte tillåtas när man kör bil eller använder farliga maskiner. Det har gjorts studier som fastställer samband mellan problem med bukspottkörteln och marijuanarökning, andra studier visar att rökare löper större risk att drabbas av bronkit. Det har funnits samband mellan marijuana och schizofreni, marijuana och cancer, marijuana och många andra sjukdomar – kanske på grund av att Reefer Madness-kulturen fick människor att anta att det säkert borde finnas något ondskefullt som bara väntar på att upptäckas. Men dessa få anklagelser är de enda negativa effekter som någonsin har förknippats med marijuanaanvändning och dessa korrelationer är inte fast etablerade på grund av bristen på ordentlig forskning i ämnet.
”Dessa studier är dåliga och usla – de är korrelationsstudier. Det som de kallar starka korrelationer är ungefär samma korrelationer som när man tittar på kattägande i barndomen och sannolikheten att gå vidare och få en psykiatrisk sjukdom”, säger Carl Hart, neurovetare vid Columbia University.
En av anledningarna till att den enda tillgängliga forskningen är så dålig och otillförlitlig är att den amerikanska regeringen under de senaste 50 åren aktivt har kvävt all forskning om marijuana genom att göra det praktiskt taget omöjligt för forskare att få tillstånd att studera den och genom att begränsa vilka cannabisplantor som är tillgängliga för studier. Forskare måste faktiskt få godkännande från Drug Enforcement Administration (DEA), Food and Drug Administration och National Institute on Drug Abuse innan de tillåts göra kliniska prövningar, vilket är en oerhört långsam process, och de kan bara studera cannabis från en källa, den enda federalt godkända leverantören, University of Mississippi. Tester har gång på gång visat att University of Mississippi producerar cannabis som är mycket svagare och kemiskt annorlunda än de produkter som de flesta amerikaner konsumerar, vilket gör att det ligger närmare icke psykoaktiv hampa än marijuana.
”Medan de flesta stater i USA erkänner att cannabis har ett medicinskt värde, säger DEA något annat och pekar på avsaknaden av klinisk forskning”, säger Sue Sisley, forskare för Scottsdale Research Institute (SRI), som stämde DEA för att få tillåtelse att bli en licensierad odlare. ”Men samtidigt hindrar statliga regler och byråkrati forskare som SRI från att någonsin göra den kliniska forskning som DEA öppet har krävt.”
Detta är ett problem som inte är begränsat till oberoende forskningsorganisationer som Scottsdale Research Institute; Nora Volkow själv, trots att hon står i spetsen för National Institute on Drug Abuse, erkänner att hon har bundna händer.
Avlägsnande av byråkrati
”Eftersom marijuana är ett ämne i förteckning I krävs vissa förfaranden som faktiskt kan vara mycket långdragna. I vissa fall distraherar det forskare som vill undersöka det eftersom det är mycket besvärligare än att göra studier med andra ämnen”, sade Volkow nyligen i ett forum anordnat av The Hill. ”Jag kan vittna om det. Som forskare tvekar jag alltid att börja forska om droger enligt förteckning I. Jag forskar på människor, det är mycket mer besvärligt.”
DEA meddelade nyligen att några andra marijuanaodlare kan komma att tillåtas att förse forskare med material. Detta kom till stånd efter fyra års rättslig strid mellan forskningsenheter och den federala regeringen. Den avslutades med offentliggörandet av ett konfidentiellt DEA-memo som bevisar att myndigheten villigt hade brutit mot internationella fördrag om marijuana. DEA accepterade att överväga att dela ut nya odlingslicenser först efter det att man ertappats på bar gärning med att bryta mot lagen för att hämma forskningen om marijuana.
Även om hon uppskattar denna förbättring påpekade Volkow att den är långt ifrån tillräcklig. Det enda sättet att öppna dörren för forskning är att avlägsna den juridiska byråkrati som regeringen infört när det gäller behovet av tillstånd och att låta forskare studera den statligt lagliga marijuana som finns tillgänglig på apotek. Det är nu trivialt enkelt att köpa och konsumera marijuana i detaljhandeln i två dussin stater, men forskare i just dessa stater är juridiskt förhindrade att studera de produkter som de själva kan köpa och konsumera.
Om marijuana inte har några fördelar, vare sig medicinska eller andra, kan forskarna bevisa det. Om marijuana har skändliga effekter, som marijuana-aktivister och politiker hävdar, är det bättre för alla att låta forskarna ta reda på det. Som det ser ut för närvarande hindras forskare från att studera marijuana medan miljontals amerikaner deltar i en av historiens mest hänsynslösa, okontrollerade prövningar på människor; drogen finns redan tillgänglig överallt och konsumeras av oräkneliga människor. Om motståndarna till marijuanareformen verkligen hade de övertygelser som de påstår sig ha, skulle de vara de första att kräva friheten att forska om marijuana.
