Hoppa till innehåll
Rasmus Ling (Mp) och Justitieminister Gunnar Strömmer hade igår en debatt om narkotikapolitik i Sveriges riksdag. Tyvärr så blev det precis lika blekt som förväntat, men Otto hoppas ändå på framtiden!
Ännu ett försök till nyktert tänkande i Sveriges riksdag har inträffat. Det är från Rasmus Ling (MP) som genom Interpellation 2023/24:661 ställer Justitieminister Gunnar Strömmer (M) mot väggen med följande frågor:
Avser ministern att utvärdera de straffskärpningar som infördes för narkotikabrott och som trädde i kraft sommaren 2023? Avser ministern att i en SOU utreda effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion överlag? Kommer ministern att ta initiativ till att utreda de samlade kostnaderna för den svenska narkotikapolitiken?
Svaret är dock lika beklämmande och verklighetsfrånvänt som vanligt.
Redan i sitt första anförande glider Gunnar snabbt in på inkörsportsteorin som har blivit söndertrasad fler gånger än jag kan räkna. Denna gång är det narkotikahandel som i Gunnars värld blir inkörsporten till kriminalitet. Vi som följer internationell forskning och debatt vet att svaret är något mer komplext än så och rör allt ifrån förebilder och trygghet under uppväxten till framtidsutsikter och sociala frågor. Men Gunnar vet såklart bäst…
Justitieministern går sedan vidare och pratar om signaler man skickar och en drös andra floskler som mest gör att jag undrar vem det faktiskt är som Gunnar representerar.
“Jag och regeringen företräder en linje, där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad narkotikapolitik. Men i den svenska linjen ligger också att kriminalisering inte är hela lösningen. Vi behöver arbeta brett och långsiktigt för att minska antalet narkotikarelaterade sjukdomar och dödsfall.”
Gunnar Strömmer (M)
Jag frågar mig om det inte bara vore enklare för Gunnar att säga: “Nej, vi tänker inte utvärdera något, och inget ni säger spelar någon roll för det är jag som bestämmer.”
När Rasmus sedan får svara pekar han mycket på att diskussionerna inom justitiedepartementet och socialdepartementet inte riktigt går ihop, då den ena diskuterar hårdare straff medan den andra diskuterar skademinimering. Konstigt är det då att vi landade i en bakbunden utredning? Ja, det är som vanligt mycket jag inte förstår.
Tyvärr bekräftar Rasmus även Gunnars insteg mot teorin om inkörsport. Trist, Rasmus brukar vara bättre än så.
Tyvärr blir inte diskussionen bättre än så här, även om de håller på i ca 15 minuter till så är det vad jag kallar för “klassisk politik” som bollas fram och tillbaka. Rasmus gör sitt bästa för att få Gunnar att faktiskt svara på frågorna, medan Gunnar pratar om väldigt mycket annat än just dessa.
Som vanligt lämnas jag med en bismak av sorg då jag anser att Sverige förtjänar bättre politiker än så. Just nu pågår debatten hårt kring den stackars pojke som tvingades ringa 112 efter att hans pappa avrättats framför honom i Skärholmen. Något som aldrig borde ha behövt ske, men gängen bråkar om vem som ska tillhandahålla narkotika i stadsdelen, och gängen använder vapen. På en reglerad marknad bråkar inte företag mot varandra med skjutvapen och bomber, och om det bråkas sköts detta i rättssalar och via PR-byråer, något som brukar vara betydligt mindre skadligt än att skjuta medborgare på öppen plats, framför deras barn.
Jag kan bara hoppas att Sverige snart kvicknar till och inser att våra politiker inte använder den verktygslåda som finns för att se till att vårt samhälle är tryggt. Att pappor vågar gå ut med sina barn, utan att riskera att bli skjutna för att man säger ifrån till det man tycker är fel.
Låt oss hoppas att vi snarast får en ny regering som vågar lyfta på den mest uppenbara stenen så vi kan börja diskutera hur vi ska följa efter Tyskland och resten av världen.
Se hela interpellationsdebatten här
