Hoppa till innehåll
Vad skulle hända om alla – från världsledare till hemmaföräldrar – provade cannabis? Kanske skulle det inte främst fungera som en flykt, utan som ett verktyg för empati, självrannsakan och en chans att sakta ner i en värld som kräver att vi hela tiden ska prestera mer. Den verkliga faran kanske inte ligger i att bli hög, utan i att förbli fångad i en föreställning om ”normalitet” som bygger på stress, ego och ett ständigt uppskruvat tempo.
I den varmt rekommenderade dokumentären Cheech & Chong’s Last Movie yttrar Cheech och Chong, mitt i röken från ett liv präglat av civil olydnad och det ädla uppdraget att undergräva nykterheten, en mening som dröjer sig kvar i luften: ”Cannabis borde vara obligatoriskt.”
Det är ett skämt med en lång historia. Redan flera decennier tidigare skämtade komikern Bill Hicks om att marijuana borde vara obligatoriskt. Skratten sprider sig genom biosalongen och till en början låter det som en klassisk stoneröverdrift, en formulering skapad för att locka fram ett skratt. Och det är väl allt … eller?
Men orden ekar långt bortom skämtet. Det räcker att se på världen omkring oss – under veckor präglade av bombningar, geopolitiska spänningar, migrationskonflikter och händelser som hånar det vi en gång kallade civilisation och i stället ger oss en glimt av fullständigt vansinne.
Plötsligt framstår förslaget, uttalat av själva sinnebilden av den stereotypa cannabiskonsumenten, inte längre som en verklighetsfrånvänd idé. Det börjar snarare låta som en fullt rimlig samhällspolitisk åtgärd. Vi säger det gärna, utan rädsla för att bli avfärdade: överdrifter hör till – men den här gången kan det faktiskt ligga någonting i dem.
Cannabis borde vara obligatoriskt.
Låt oss undersöka den tanken.
Den ”normala” världen – detta ekosystem av cyniskt utbrända människor, stressmagar och neurotisk produktivitet – har länge demoniserat cannabis genom en blandning av rädsla och ogrundad moralisk överlägsenhet. Vi matades med bilden av den lata, odugliga stonern som ett varnande exempel: ”Titta där. Så där vill du inte bli. Cannabis är dåligt – väldigt dåligt.”
Vad det etablerade samhället fortfarande inte riktigt har förstått är att cannabis inte behöver vara en ”flykt från verkligheten”. Det kan snarare fungera som ett högupplöst filter som gör det möjligt att se verkligheten sådan den faktiskt är. Om växten blev obligatorisk skulle det första stora sammanbrottet drabba egot. Och med det ur vägen skulle kanske hälften av de geopolitiska problem som i dag för oss allt närmare avgrunden börja framträda ur nya vinklar – med andra lösningar och möjliga vägar framåt.
Idén är varken ny eller särskilt radikal. Historien påminner oss om att det fanns en tid då växten inte var tabubelagd, utan något bönder rentav var skyldiga att odla. I koloniala Virginia beordrades jordbrukare att odla hampa. George Washington odlade växten på Mount Vernon under flera decennier. I ett brev till sin förvaltare från januari 1794 frågade han vad som hade hänt med de ostindiska hampfrön som han lämnat till trädgårdsmästaren och uppmanade honom att ”ta vara på dem på bästa sätt när tiden för sådd är inne”.
Washington var ute efter rep och segelduk, inte ett rus – och ingen seriös historiker hävdar något annat. Men det är just det som är poängen. Cannabis var en gröda innan den blev ett brott. Medicin, fiber och bränsle. Det är tabut som är den moderna uppfinningen, och det har vi själva skapat.
Föreställ dig för ett ögonblick ett möte i FN:s säkerhetsråd efter att deltagarna delat på några jointar. Cannabis har förmågan att luckra upp hierarkier. Dessutom tvingar den oss att upptäcka spår av mänsklighet även hos andra. Med egona tillfälligt satta ur spel skulle det geopolitiska schackbrädet kanske avslöjas för vad det egentligen är: en fars iscensatt av en handfull neurotiska och utbrända människor.
Tänk på dem som drar i världens trådar och använder rädsla för att rita om kartan. De är sinnebilden av ”normala” människor som överstimulerats av sociala medier, konflikter och ständig konfrontation. Om de bytte ut sin lightläsk mot en joint skulle paranoian kanske inte inta en lika central plats – och egot skulle inte längre vara historiens främsta drivkraft.
Ja, jag överdriver igen. Men det finns någonting där. Fundera på det i några sekunder innan vi fortsätter. Klar? Då går vi vidare.
Eller tänk på killarna i Silicon Valley, dessa algoritmernas arkitekter som numera också ”rekommenderar saker” åt Pentagon. Vad skulle hända om de saktade ner med hjälp av en riktigt bra indica?
Vi talar om de nya – eller kanske inte särskilt nya – särlingar som lever konstant överstimulerade av mikrodoser och koffein och göder en själlös produktivitetskultur. Numera kallas det tydligen för ”effektivitetsreligionen”. Visste du det? Tillsammans har de format en ny stereotyp: den så kallade techbrodern.
Det är människor som får den tidigare generationens garagepionjärer att framstå som fredliga diplomater. Om de verkligen var det har jag ingen aning om, men det spelar mindre roll. Här talar vi om fasader, masker och offentliga bilder.
Cannabis skulle kanske få dem att sänka garden, slappna av i axlarna som tycks bära på gud vet vad och förstå att framsteg inte är en kapprustning, utan ett verktyg för att göra tillvaron bättre.
Den ”obligatoriska” cannabisen som mästarna talade om är alltså i själva verket en uppmaning att lägga ner rustningen, sänka garden och tillåta oss själva att tänka, känna och leva. Cannabis skulle kunna bygga en bro till den kemiska empati som det råder sådan brist på i både kontorsvärlden och politikens högsta skikt. Tänk så fint det vore att faktiskt bygga den bron …
Men allvarligt talat: den ”normala” världen lider av en svår brist på förundran. Om vi alla tvingades möta växten åtminstone en gång skulle vi kanske upptäcka att den verkliga faran inte ligger i att vara hög, utan i att leva hela livet med fötterna fastgjutna i en föreställning om normalitet som långsamt äter upp våra själar. En normalitet där både själen och dess framtid dessutom vilar i händerna på ett fåtal överstimulerade byråkrater.
Så för att låna skämtet som har ekat genom stonerkulturen i årtionden: världen behöver förmodligen inte fler lagar som kontrollerar oss – utan en lag som tvingar oss att släppa taget då och då.
Källa:
- Panessi, H. (2026). ”Opinion: Cannabis Should Be Mandatory. The ‘Normie’ World Needs a Joint More Than Anyone”. High Times, 13 augusti. Tillgänglig på: High Times (Hämtad: 14 augusti 2026).
