Hoppa till innehåll
Är de våldsbenägna gängen i Storbritannien verkligen intresserade av cannabismarknaden?
I januari 2022 presenterades i ett läckt dokument detaljer om ett pilotprojekt i London för att avleda ungdomar som ertappas med små mängder cannabis. Försöket, som föreslagits av Londons borgmästare Sadiq Khan, skulle innebära att ungdomar i åldern 18-25 år inte skulle åtalas för innehav av drogen. Även om programmet inte är något radikalt, eftersom liknande försök redan har genomförts av Thames Valley-polisen och andra polisstyrkor med goda resultat, har de oundvikliga rubrikerna fått flera politiker att bli upprörda. En talesman för premiärminister Boris Johnson reagerade snabbt och sade att regeringen ansåg att en avkriminalisering av cannabis ”skulle ge organiserade brottslingar kontroll och samtidigt riskera en ökning av narkotikaanvändningen, som driver på brottslighet och våld, som förpestar våra gator”. Inte ens oppositionsledaren lyckades ställa sig bakom Labourpartiets kollega Khan och hans plan. I ett svar till en uppringare på LBC två veckor efter läckan hävdade Sir Kier Starmer att en avkriminalisering av cannabis skulle uppmuntra till ”narkotikahandel i länet” och leda till ”döda ungdomar på Londons gator”.
Begreppet ”county lines” har blivit allestädes närvarande för alla narkotikagäng som är tillräckligt företagsamma för att expandera från tuffare, mer konkurrensutsatta områden till en förortspost i jakt på större vinster. Den framväxande trenden med gäng som expanderar från London i jakt på nya kunder identifierades för första gången 2013, när polisstyrkor i sydöstra England inrättade månatliga möten i London för att dela med sig av underrättelser om narkotikahandel över länsgränserna. Sedan dess har termen tagits till sig av entusiastiska regionala tidningar och poliser som är kunniga på sociala medier och som gärna beskriver varje cannabisbeslag som involverar transport som ett grepp på länsgränserna.
Men om man skrapar på ytan av det tabloidvänliga namnet visar bevisen att riktiga landstingsgäng sällan har något att göra med cannabis som handelsvara. Ett nationellt tillslag som genomfördes av flera styrkor i England och Wales i oktober 2021 ledde till 1 486 gripanden och beslag av 139 linjer. £1,2 miljoner i kontanter beslagtogs också, tillsammans med 6 kg crack-kokain, 28,8 kg heroin och 26,8 kg kokain.
I det pressmeddelande om den enorma operationen som publicerades av National Police Chiefs Council nämndes inte cannabis. Liknande polisrapporter om linjer som är tillräckligt ökända för att ha ett eget namn nämner endast crack och heroin, medan andra åtal inte nämner narkotika av klass B, oavsett hur omfattande arresteringarna eller operationerna är. Om cannabis och county lines är så intimt förknippade med varandra, skulle väl razziorna gång på gång avslöja stora mängder av drogen?
Om cannabis och länsgränser är så intimt förknippade med varandra, skulle väl razziorna gång på gång avslöja stora mängder av drogen?
Det finns sekundära kopplingar mellan cannabis och gäng vid länsgränserna. I en 20-sidig rapport från National Crime Agency från 2017 nämns cannabis en enda gång, där NCA erkänner att ”det finns vissa tecken på att cannabis tillhandahålls av runners som en oberoende kompletterande sidoverksamhet för att generera ytterligare inkomster”. Det verkar som om cannabis utsätter människor för större brottslighet på grund av sin lagliga status. Kan det vara så att unga människor är mindre oroliga för att vara inblandade i att köra stora mängder av skadliga klass A-droger helt enkelt för att de redan är kriminella för att de innehar och säljer en mycket mindre skadlig klass B-drog i form av cannabis?
Cannabis kan också användas som lockbete av länsgäng. I detta sammanhang kan unga och utsatta människor lockas in i kriminalitet med löftet om cannabis, som ges på tick, och ackumulera en skuld för gräset som de sedan tvingas arbeta av, ofta som mullvad eller lågnivååterförsäljare. Själva kriminaliseringen av cannabis verkar vara en direkt orsak till att människor utsätts för gängens faror. Det är svårt att föreställa sig liknande konsekvenser på en reglerad marknad där cannabis kan erhållas lagligt under förutsättning att hälsovillkor och sociala villkor uppfylls. När allt kommer omkring verkar det inte finnas något omnämnande i studierna av att människor lockas in i landskapsgängen med alkohol eller tobak.
Max Daly, författare till Narkomani och global narkotikaredaktör på Vice, har tidigare talat med unga människor som har arbetat för gäng. ”Det finns ingen större koppling mellan cannabis och County Lines, bortsett från det faktum att langarna själva röker det. County lines handlar om att få höga vinster genom att dominera de lukrativa lokala heroin- och crackmarknaderna. Cannabishandeln är sällan kopplad till döda kroppar på gatorna i Storbritannien … Ibland kan gängmedlemmar använda cannabis som ett sätt att locka unga människor in i narkotikahandeln av klass A, men den viktigaste valutan här är kontanter, inte gräs.”
County Lines handlar om att få höga vinster genom att dominera de lukrativa lokala heroin- och crackmarknaderna. Cannabishandeln är sällan kopplad till döda kroppar på gatorna i Storbritannien.
Att kriminalisera enskilda personer för innehav av cannabis, särskilt i missgynnade områden, skapar snarare fler rekryteringsmöjligheter för de lokala gängen. I Lewisham, en av de tre stadsdelar i London som ska delta i det föreslagna pilotprojektet, beror nio av tio narkotikarättegångar på innehav av cannabis. Unga svarta män i stadsdelen löper 2,4 gånger större risk att stoppas och visiteras av polisen än vita män. Att visitera, arrestera och kriminalisera dessa ungdomar innebär att de får sämre möjligheter till arbete och att det skapas fler sårbara människor som gängen kan utnyttja för att utföra sina uppdrag.
Tanken att en avkriminalisering av cannabis skulle öppna slussarna för mer brottslighet, gäng och dödsfall verkar inte vara något som Andre Gomes från Release, en icke-statlig organisation som arbetat i narkotikans frontlinje sedan 1967, håller med om: ”Starmer menar att en avkriminalisering av cannabis skulle driva på gängverksamheten i länet och blandar ihop frågor om organiserad brottslighet med alternativa former till fängelsevistelse. Avkriminalisering garanterar att vi inte oåterkalleligt påverkar människors liv när de troligen reagerar på bristen på möjligheter och medel att förbättra sin ekonomiska situation. Alla som är inblandade i narkotikaförsäljning är inte kungapartier som är fast beslutna att droga nationen.
”Droghandelns lockelse kommer att försvinna först när de ekonomiska incitamenten för kriminell verksamhet minskar och lokala legitima möjligheter dyker upp. Majoriteten av människor skulle föredra att arbeta i en laglig industri som ger dem ekonomisk trygghet och medel för överlevnad. Den nuvarande regeringen har förstört välfärdssystemet i exakt samma områden där narkotikahandeln på länsgränserna nu är mest utbredd.”
Det råder ingen tvekan om att narkotikagäng använder och utnyttjar utsatta och unga människor för att flytta och sälja droger som en del av sin exploatering. Det nuvarande status quo gör cannabis till inget annat än en språngbräda till allvarligare brottslighet, en väg till utsatthet eller ett rekryteringsmedel för gängen. Att ta bort den brottsliga aspekten av personligt innehav av cannabis kan bidra till att skydda de unga människor som är mest utsatta, och en laglig och reglerad marknad kommer att ta bort cannabis från kriminella gäng och göra det till ett folkhälsoproblem. År av kriminalisering har bara resulterat i misslyckanden, det är dags för politikerna att acceptera att förändringar måste göras.
