Michael Hermann: Ett liv med cannabis

Michael Hermann bor i Köpenhamn och är en medicinsk cannabispatient. Men inte riktigt som alla andra…

Michael Hermann andas lugnt i telefonen inför samtalet. Rösten är stadig, resonemangen eftertänksamma. Det finns inget behov av att överdriva något. Hans livshistoria talar för sig själv.

I Danmark är han ett välkänt namn i cannabiskretsar. I dag är han aktiv inom Copenhagen Cannabis Consulting och Dansk Cannabis Patientforening, men relationen till cannabis började långt innan organisationsnamn och mötesrum. Redan som tonåring rörde han sig i det som han själv beskriver som den undre cannabisvärlden. Inte av romantik eller revolt, utan av nyfikenhet, erfarenhet och en djup respekt för växten.

– Jag har levt med cannabis större delen av mitt liv. Odlat, studerat, använt. För mig har det alltid varit ett verktyg, aldrig ett problem, säger han.

År 2008 förändrades allt. Michael insjuknade svårt i hjärnhinneinflammation och lades in på Rigshospitalet i Danmark. Det blev en lång sjukhusvistelse med flera operationer. När han till slut överlevde stod det klart att skadorna var omfattande. Han förlorade känseln på vänster sida av kroppen och fick stora svårigheter att gå.

– Jag var tacksam över att leva, men kroppen var inte längre min egen, säger han.

När utskrivningen kom väntade rehabilitering, men också en tung medicinering. Smärtstillande i extrema doser. Opioider och morfinpreparat. Men det varade inte längre än två dagar.

– Sedan sa jag stopp. Det här kommer att ta livet av mig.

Ingen läkare kunde eller ville erbjuda något alternativ. Då tog Michael ett beslut som skulle prägla resten av hans liv. Han började behandla sig själv med cannabis.

– Effekten var omedelbar. Smärtan blev hanterbar och minskade minskade. Jag fick tillbaka en viss kontroll över kroppen. Framför allt fick jag tillbaka mig själv.

Trots resultaten möttes han av tystnad från vården. Ingen ville diskutera cannabis som medicin. Åren gick, tills Danmark införde förändringar i lagstiftningen kring medicinsk cannabis. Michael såg en öppning och tog upp frågan igen med sin läkare. Den här gången möttes han av ett försiktigt ja.

– Jag hoppades kunna lämna det illegala och gå över till det lagliga. Det hade varit en enorm lättnad.

Men verkligheten slog hårt. Priserna var absurda. 800 danska kronor för fem gram. För någon med Michaels bakgrund var jämförelsen brutal. I Christiania kunde han köpa hundra gram för 3 500 kronor, dessutom med bättre effekt än de medicinska produkterna.

– Den medicinska kvaliteten var sämre. Mindre effektiv, mer standardiserad, mindre anpassad efter verkliga behov.

I dag har Michael inget recept. Inte för att han inte behöver cannabis, utan för att han inte accepterar villkoren.

– Produkterna är inte attraktiva. Priserna är inte rimliga. Systemet är byggt för allt annat än patienterna.

Sedan 1971 har Michael engagerat sig för legalisering i Danmark. I olika former, i olika sammanhang. Det har varit demonstrationer, samtal, rådgivning och organisering. Kampen har varit lång och ofta frustrerande.

– Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt att försöka förändra det här. Ändå står vi kvar i ett system där människor kriminaliseras för att kunna fungera i vardagen.

Det är också Michaels verklighet i dag. Det han gör är olagligt. Men alternativet är värre.

– Utan cannabis kan jag inte leva ett drägligt liv. Det är så enkelt.

Efter 55 år vill han nu ta nästa steg. Att arbeta med cannabis öppet och lagligt. Han talar varmt om rooftop gardens, om småskalighet och om rätten att odla själv.

– Fler borde få odla hemma, precis som jag har gjort. Det är där kontrollen, kunskapen och friheten finns.

Michael har avsagt sig all traditionell medicin. Trots bestående skador efter hjärnhinneinflammationen är det bara cannabis som ger honom den lindring han behöver.

– Jag har provat allt annat. Ingenting kommer i närheten.

När samtalet går mot sitt slut finns det ingen bitterhet i hans röst. Snarare en stillsam beslutsamhet.

– Jag tänker fortsätta kämpa. Inte bara för mig själv, utan för alla som inte orkar stå emot ett system som vägrar se verkligheten.