Hoppa till innehåll
I musikvideon till ”Ram Pam Pam” placerade den venezuelanske artisten Micro TDH äldre kvinnor som röker cannabis i centrum av handlingen. När han får frågor om valet försöker han inte driva någon särskild agenda. I stället beskriver han det som en naturlig spegling av sitt eget liv.
– Det är en del av min vardag. Jag speglar bara min livsstil, säger han.
Fernando Daniel Morillo Rivas, mer känd som Micro TDH, är en av de mest intressanta artisterna som vuxit fram ur Venezuelas urbana musikscen under det senaste decenniet. Han kommer från Mérida och började sin karriär med freestyle på gatorna – utan skivbolag, investerare eller någon tydlig plan bortom nästa versrad.
Sedan dess har han samarbetat med artister som Yandel, Pablo Alborán, Piso 21, Lenny Tavárez, Myke Towers och Rels B. Hans singel ”Cafuné” från 2020 passerade en miljon strömningar utan något större stöd från musikindustrin.
I oktober 2025 släppte han albumet Segundo Acto, ett projekt där åtta sammanlänkade musikvideor tillsammans berättar en enda historia. Nu turnerar han med albumet i Latinamerika, USA och Spanien.
Och cannabis finns med i bilden.
Inte som ett varumärke. Inte som ett PR-trick.
Bara som en naturlig del av verkligheten.
”Ram Pam Pam” – och betydelsen av äldre kvinnor som röker cannabis
Ett av de mest uppmärksammade inslagen i projektet är musikvideon till ”Ram Pam Pam”, där äldre kvinnor syns röka cannabis helt öppet. Valet väckte frågor, men för Micro TDH handlar det inte om att provocera eller göra ett politiskt ställningstagande.
För honom är det snarare ett sätt att utmana invanda föreställningar om vem som använder cannabis och hur sådana personer brukar porträtteras i populärkulturen.
I stället för att visa de stereotypa bilder som ofta förknippas med cannabis valde han att lyfta fram människor som sällan syns i sådana sammanhang. Resultatet blev en video där äldre kvinnor får ta plats på ett sätt som både överraskar och väcker nyfikenhet.
Enligt Micro TDH handlar det i grunden om att spegla verkligheten som han upplever den. Cannabis förekommer i hans liv och i människors vardag omkring honom, och därför får det också en naturlig plats i hans konstnärliga uttryck.
Bilden är ovanlig för genren. Cannabis i urbana musikvideor förknippas oftast med unga människor och festmiljöer. Här är kvinnorna som röker äldre. De är hemma. Stämningen är lugn.
När Micro TDH får frågan om det visuella valet försöker han inte argumentera för någon särskild ståndpunkt. Han beskriver bara sin verklighet.
– Jag vill inte uppmuntra någon att använda cannabis. Men det är en del av min vardag. Det jag gör är att spegla min egen livsstil.
Micro TDH säger att han har tankar om cannabis – vissa positiva, andra negativa. Han framställer det varken som något odelat gott eller något som bör fördömas. Han visar det helt enkelt så som det förekommer i hans eget liv.
Ett andra kapitel – och reglerna han lärde sig utan skivbolag
Albumet heter Segundo Acto – Andra akten. Och Micro TDH menar det bokstavligt, i den dramaturgiska betydelsen av ordet.
– Den andra akten är den del där hjälten måste komma ihåg vem han är, omformulera sin identitet och släppa taget om falska föreställningar för att kunna fortsätta framåt.
Det är inte den typ av svar man vanligtvis får när man frågar en artist om ett album eller en turné. Micro TDH beskriver sitt liv som en berättelse som fortfarande pågår. Samtalet kring skivan handlar mer om identitet än om marknadsföring och försäljningssiffror.
Vägen dit var ovanlig. ”Cafuné” slog igenom utan stöd från något större skivbolag. Den erfarenheten har format Micro TDH:s syn på musik, och det är en lärdom han fortfarande återkommer till flera år senare.
– Det som människor knyter an till mest är det som är äkta. Det genuina. Det som kommer från hjärtat. Man känner när någonting är autentiskt.
Han beskriver det inte i marknadsföringstermer. Han ser det som en fråga om hantverk. Oavsett vad man skapar måste innehållet vara ärligt. Annars når det inte fram till människor.
Rap först – sedan allt annat
Micro TDH:s musik är svår att placera i ett enda fack. Rap, trap, R&B, reggae, dembow och ballader samsas i hans katalog. På Segundo Acto finns dessutom hans första hardcore-rocklåt, ”Mi Primer Rock”. Albumet rymmer också den R&B-präglade eftertänksamheten i ”Ángeles”, den lättsammare känslan i ”Wendi” och ”Duraznos”, samt det mer introspektiva uttrycket i ”Tu Reflejo”.
När han får frågan om i vilken genre han känner sig mest hemma tvekar han inte.
– Förmodligen rap. Det var där allting började.
Samtidigt tycker han om att utmana sig själv. Han gillar att lämna sin komfortzon och utforska nya uttryck. Men han stänger inte dörren för framtiden. Någon gång skulle han gärna återvända till och fördjupa sig i en tydligare musikalisk riktning igen.
Lost Soulz – skådespeleriet som aldrig blev en omväg
Micro TDH medverkade i den amerikanska independentfilmen Lost Soulz. För honom var erfarenheten inte något som låg vid sidan av musiken, utan snarare en förlängning av den.
– Musik är en konstform. Skådespeleri är en annan. Och skådespeleri är som musikens storebror.
Han berättar att skådespeleriet tvingade honom att fullt ut gestalta en karaktär och känna det som karaktären känner. Erfarenheten gav honom också en större respekt för scenkonst och berättande i allmänhet.
Det passar väl in i hur han talar om sitt eget liv – nästan som om han vore manusförfattare till en berättelse som fortfarande håller på att skrivas.
I videon till ”Quizás” dyker en katt upp. Det är inget slumpmässigt val. Micro TDH berättar att han har haft katter hela sitt liv.
– Husdjur är inte bara husdjur. De är familj. Jag tror att alla som har ett husdjur hemma har ett lyckligare och lugnare hjärta.
För artisten är relationen till djur något djupt personligt, och det är därför naturligt att låta den delen av livet ta plats i hans kreativa arbete.
Läs originalartikeln här!
