Hoppa till innehåll
Kommentar på Ledare i SvD: Madina Refoi uppmanar Liberalerna att bli liberala, och börja med cannabisfrågan!
Svenska Dagbladets ledarsida riktar en ovanligt rak uppmaning till Liberalerna: gör legalisering av cannabis till en profilfråga och återupptäck den frihetliga idé som en gång motiverade partiets namn. Det är ett förslag som knappast ensamt räddar ett krisande parti – men som skulle tvinga svensk politik att diskutera varför vuxna människor fortfarande straffas för cannabisbruk samtidigt som den oreglerade marknaden överlåts åt kriminella.
Det finns dessutom en politisk ironi som SvD bara snuddar vid. Liberalernas partiledare Simona Mohamsson och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har båda tidigare argumenterat mycket tydligt för legalisering och avkriminalisering. Som unga liberala politiker var de knappast rädda för cannabisfrågan. När de senare nådde partiledning, riksdag och regering blev svaren däremot betydligt försiktigare – eller uteblev helt.
Frågan är därför inte bara om Liberalerna vågar upptäcka liberalismen. Frågan är om två av partiets mest framträdande politiker vågar kännas vid sina egna tidigare argument.
Ett parti som tappat bort sin berättelse
Liberalerna befinner sig i en djup politisk kris. Partiet har pressats ned till historiskt svaga opinionssiffror och kämpar för att förklara varför det över huvud taget behövs i svensk politik.
I en ledare i Svenska Dagbladet skriver Madina Refoi att problemet inte bara är dåliga opinionsmätningar. Liberalerna har också tappat kontakten med sitt eget idéarv.
Partiet som säger sig försvara individens frihet har under senare år ofta sökt sig till förbud, statlig kontroll och moralisk detaljstyrning. Samtidigt har samarbetet med Sverigedemokraterna kommit att överskugga stora delar av den egna politiken.
När Liberalerna försöker hitta en fråga som ingen konkurrent redan driver med större trovärdighet pekar SvD-ledaren därför på ett område där partiet fortfarande skulle kunna göra verklig skillnad: cannabis.
Legaliserad cannabis som liberal profilfråga
SvD:s resonemang är enkelt men politiskt laddat. Staten bör vara försiktig med att kriminalisera vuxna människors handlingar när den huvudsakliga risken faller på individen själv.
Det betyder inte att cannabis är ofarligt eller att all användning bör uppmuntras. Det betyder att skadeverkningar måste vägas mot skadorna som själva förbudet skapar.
I dagens Sverige straffas människor för innehav och eget bruk samtidigt som hela försäljningen lämnas till en illegal marknad. Där finns ingen ålderskontroll, ingen innehållsdeklaration, ingen konsumentupplysning och ingen myndighet som kontrollerar styrka, renhet eller försäljningsmetoder.
Det är knappast en självklar liberal ordning.
SvD menar därför att Liberalerna borde göra legalisering av cannabis till sin paradgren. Inte därför att cannabis är Sveriges viktigaste samhällsfråga, utan därför att frågan blottlägger skillnaden mellan liberalism som namn och liberalism som praktisk politik.
Simona Mohamsson ville sälja cannabis i Nordstan
SvD:s förslag borde egentligen inte vara främmande för Liberalernas nuvarande partiledare och utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.
År 2018, när hon satt i Liberala ungdomsförbundets förbundsstyrelse, publicerade hon debattartikeln ”Låt göteborgarna köpa cannabis i Nordstan”. Det var inte något försiktigt resonemang om att eventuellt tillsätta en utredning. Det var ett tydligt försvar för legalisering.
Mohamsson argumenterade för att Sverige borde följa Kanadas exempel och överge förbudspolitiken. Hon ville att göteborgarna skulle kunna odla cannabis i köksfönstret eller köpa reglerade cannabisprodukter på apoteket i Nordstan.
Hennes argument var i stora drag desamma som legaliseringsförespråkare fortfarande framför: en laglig marknad kan beskattas och kontrolleras, konsumenterna kan få säkrare produkter, den organiserade brottsligheten kan försvagas och polisens resurser kan användas till viktigare uppgifter än att jaga människor som använder cannabis.
Fyra år senare var Mohamsson fortfarande tydlig. I en debattartikel i Göteborgs-Posten 2022 krävde hon att den ”blöta filt” som legat över svensk narkotikapolitik i årtionden skulle ryckas bort.
Hon skrev att människor kommer att fortsätta använda berusningsmedel oavsett vad politiken önskar och att samhällets uppgift därför måste vara att hjälpa dem som vill sluta och samtidigt erbjuda skadereducerande insatser. Sverige borde enligt Mohamsson studera och dra slutsatser av internationella reformer kring både avkriminalisering och legalisering.
Det var ett ovanligt tydligt och principiellt ställningstagande från en liberal politiker. Kunskap skulle väga tyngre än magkänsla, människoliv tyngre än nolltolerans och politiska resultat tyngre än moralistiska slagord.
Romina Pourmokhtari drev frågan som LUF-ordförande
Även Romina Pourmokhtari, i dag klimat- och miljöminister, var mycket tydlig under sin tid som ordförande för Liberala ungdomsförbundet.
I SVT:s direktsända debattprogram ”Sverige möts” 2021 deltog hon i en stor narkotikapolitisk diskussion om legalisering av cannabis och avkriminalisering av eget bruk. Samma år skrev hon tillsammans med ledarna för Moderata ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund på SvD Debatt att cannabis borde bli tillåtet.
Budskapet var skarpt. De tre ungdomsförbundens företrädare beskrev den svenska narkotikapolitiken som inhuman och menade att människor med beroendeproblem möttes av straff i stället för vård. Moralism räddar inga liv, var kärnan i resonemanget.
De gick till och med så långt som att lägga bevisbördan på förbudets försvarare. Den som motsatte sig en legalisering av cannabis borde förklara vilka andra åtgärder som faktiskt skulle minska skadorna och dödligheten.
Detta var alltså inte några lösryckta kommentarer vid ett ungdomsförbundsmöte. Pourmokhtari deltog i nationell tv, skrev debattartiklar och företrädde offentligt en politik för legalisering och avkriminalisering.
Hon argumenterade för frågan med både socialliberala och frihetliga argument – samma idéer som SvD:s ledarsida nu uppmanar moderpartiet att återvända till.
När makten kom blev cannabisfrågan obekväm
Sedan kom den politiska karriären.
Romina Pourmokhtari valdes in i riksdagen och utsågs 2022 till klimat- och miljöminister. Simona Mohamsson gick från kommunpolitiken till partiets absoluta topp och är i dag både partiledare och statsråd.
Med den ökade makten tycks cannabisfrågan samtidigt ha blivit betydligt mer besvärlig.
När Pourmokhtari under det amerikanska presidentvalet 2024 gillade ett Instagraminlägg där Kamala Harris lovade att legalisera cannabis för personligt bruk väckte det uppmärksamhet. Men varken ministern eller hennes pressavdelning ville förklara varför hon hade gillat inlägget.
Pressavdelningens besked var i huvudsak att ett gillande i sociala medier inte automatiskt blir regeringens politik. Det var förvisso sant, men det besvarade inte den verkliga frågan: stod Romina Pourmokhtari fortfarande bakom den legalisering hon själv tidigare argumenterat för?
När Drugnews senare gav henne ytterligare en möjlighet att klargöra sin nuvarande inställning återkom varken hon eller Liberalerna med något svar.
Tystnaden blev desto märkligare eftersom Pourmokhtaris tidigare uppfattning inte var någon hemlighet. Hon hade själv varit med och placerat frågan i offentligheten.
Mohamsson har gått från legalisering till ett försiktigt nej
Simona Mohamsson har också blivit betydligt försiktigare.
Som partiledare har hon sagt att en bred utredning av svensk narkotikapolitik skulle kunna vara bra och att avkriminalisering kan ingå som en del i ett sådant helhetsgrepp. Samtidigt har hon undvikit att tydligt återupprepa de slutsatser hon själv drev 2018 och 2022.
I maj 2026 markerade hon dessutom mot sitt eget ungdomsförbund när LUF återigen argumenterade för legalisering. Mohamsson sade att hon inte trodde att legalisering var lösningen på det svenska gängkriget.
Det är ett anmärkningsvärt avståndstagande från hennes tidigare resonemang. År 2018 lyfte hon själv fram den organiserade brottslighetens inkomster som ett argument för legalisering. År 2022 kopplade hon den illegala narkotikamarknaden till skjutningar och kriminellas kamp om försäljningsområden.
Nu framställs legalisering i stället som om den måste lösa hela gängkriget för att ens vara värd att diskutera.
Men ingen seriös legaliseringsförespråkare hävdar att en reglerad cannabismarknad ensam skulle avskaffa gängkriminaliteten. Kriminella nätverk ägnar sig åt en rad olika brott. Den relevanta frågan är om samhället genom reglering kan minska en av deras inkomstkällor, begränsa rekryteringen till den illegala cannabishandeln och frigöra polisresurser.
Att legalisering inte löser samtliga problem är inget argument för att behålla ett system som uppenbarligen inte har avskaffat cannabismarknaden.
Politiker får ändra sig – men då måste de förklara varför
Det är naturligtvis tillåtet för politiker att ändra uppfattning. En ungdomspolitiker måste inte för resten av livet vara bunden vid varje ståndpunkt som ungdomsförbundet har drivit.
Men då bör förändringen redovisas öppet.
Vilka nya fakta fick Simona Mohamsson att lämna sitt tidigare stöd för legalisering? Vilka delar av argumentationen från 2018 och 2022 anser hon inte längre håller? Varför skulle en reglerad marknad vara sämre än dagens ordning, där den illegala försäljningen fortsätter utan åldersgränser, kvalitetskontroll eller beskattning?
Och var står Romina Pourmokhtari i dag? Står hon fortfarande bakom det hon skrev som LUF-ordförande, eller anser hon numera att hon hade fel?
Det duger inte att hänvisa till att ministrar måste företräda regeringens politik. En minister kan redovisa sin egen principiella uppfattning även om frågan inte ingår i regeringsunderlaget. Det gör svenska ministrar regelbundet i andra frågor.
Politisk mognad kan innebära att man omprövar tidigare ståndpunkter. Men politisk mognad borde också innebära att man vågar förklara sin omprövning.
Annars uppstår intrycket att det inte är kunskapsläget som har förändrats – utan enbart politikernas positioner.
Socialliberalismen talar också mot förbudet
Det frihetliga argumentet handlar om vuxna människors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Men SvD-ledaren påminner även om att Liberalerna historiskt har rymt en socialliberal tradition.
Även ur det perspektivet blir den nuvarande politiken svår att försvara.
Människor med problematiskt bruk behöver vård, stöd och fungerande sociala insatser. Ett straffregister behandlar varken beroende, psykisk ohälsa eller social utsatthet. Tvärtom kan kriminaliseringen skapa nya problem genom att försvåra arbete, utbildning och social återhämtning.
Samtidigt fortsätter efterfrågan på cannabis att finnas. Förbudet avskaffar därför inte marknaden. Det bestämmer framför allt vilka som får kontrollera den.
I dag är det inte staten, vården eller en reglerad bransch. Det är den illegala marknadens aktörer.
Reglering är inte samma sak som fri försäljning
En seriös legaliseringspolitik behöver inte innebära att cannabis säljs utan begränsningar. Tvärtom skulle Liberalerna kunna föreslå ett strikt reglerat system med åldersgränser, kvalitetskontroller, tydliga innehållsdeklarationer, begränsad marknadsföring och resurser till förebyggande arbete och beroendevård.
Det skulle vara en modell där staten försöker minska skadorna i stället för att upprätthålla föreställningen att marknaden kan förbjudas bort.
En sådan reform skulle inte omedelbart eliminera den illegala handeln. Men den skulle kunna flytta delar av marknaden från kriminella nätverk till kontrollerade försäljningskanaler och samtidigt ge vuxna konsumenter ett lagligt alternativ.
Den avgörande frågan är därför inte om cannabis ska förekomma i Sverige. Det gör den redan. Frågan är om marknaden även fortsättningsvis ska vara oreglerad och finansiera kriminella aktörer – eller om samhället ska ta kontroll över den.
En kontrovers som Liberalerna behöver
SvD konstaterar att ett legaliseringsförslag utan tvekan skulle väcka starka reaktioner. Men för ett parti som riskerar att försvinna på grund av politisk irrelevans kan en tydlig och kontroversiell reformfråga vara mer värdefull än ännu ett försiktigt kompromissförslag.
Cannabisfrågan skulle dessutom tvinga Liberalerna att välja mellan två vägar.
Antingen fortsätter partiet att anpassa sig till en svensk narkotikapolitik där hårdare straff nästan alltid presenteras som handlingskraft. Eller så återgår det till principen att staten måste kunna motivera varför en vuxen människa ska straffas för ett val som huvudsakligen rör den egna kroppen.
Det senare skulle kräva politiskt mod. Men det skulle åtminstone ge partiet en tydlig berättelse.
Liberalerna behöver inte ens börja från noll. Två av partiets mest kända företrädare har redan formulerat stora delar av argumentationen.
Problemet är att Simona Mohamsson och Romina Pourmokhtari tycks ha blivit mindre intresserade av sina egna liberala slutsatser ju närmare den politiska makten de har kommit.
Cannabis i Fokus kommentar
SvD-ledaren är betydelsefull eftersom uppmaningen kommer från en av Sveriges stora borgerliga ledarsidor. Legalisering och reglering av cannabis kan därmed inte längre avfärdas som en fråga som enbart drivs av aktivister, brukare eller cannabisbranschen.
Förbudets resultat måste kunna granskas på samma sätt som annan politik.
Har kriminaliseringen minskat tillgången? Har den försvagat den illegala marknaden? Har den hjälpt människor med problematiskt bruk? Är kostnaderna för polis, rättsväsende och drogkontroller rimliga i förhållande till resultaten?
Om svaret på dessa frågor är otillfredsställande räcker det inte att upprepa att Sverige ska fortsätta på samma väg.
En legalisering skulle naturligtvis inte ensam rädda Liberalerna. Men om partiet vågade presentera en genomarbetad modell för reglerad cannabis skulle det åtminstone återigen representera något som liknar liberal politik.
Och om partiledaren och klimat- och miljöministern har ändrat uppfattning sedan tiden i och omkring LUF bör de förklara varför. De bör inte låtsas som om de tidigare debattartiklarna, tv-framträdandena och argumenten aldrig har funnits.
Kanske är det också den större poängen i SvD:s ledare: Ett parti kan överleva dåliga opinionsmätningar. Det är betydligt svårare att överleva om väljarna inte längre vet varför partiet finns – eller om dess ledande företrädare inte längre vågar stå för de liberala idéer som en gång gjorde dem intressanta.
Cannabis behöver inte vara Liberalernas sista halmstrå. Men frågan kan bli ett test på om det fortfarande finns någon liberalism kvar i Liberalerna.
Källor
- Svenska Dagbladet, Madina Refoi: ”Gräset – Liberalernas sista halmstrå”, 23 juli 2026.
- Expressen, Simona Mohamsson: ”Låt göteborgarna köpa cannabis i Nordstan”, 18 oktober 2018.
- Göteborgs-Posten, Simona Mohamsson: ”Absurt att tro att nykterhetskrav ska stoppa knarkhandeln”, 7 oktober 2022.
- SVT, ”Sverige möts – Avsnitt 1”, 10 februari 2021.
- Svenska Dagbladet Debatt: ”Därför bör cannabis bli tillåtet”, 14 december 2021.
- Aftonbladet: ”Miljöministern gillar Harris marijuana-inlägg”, 4 november 2024.
- Drugnews: ”Pourmokhtari favorit hos cannabisförespråkare”, 30 maj 2025.
- Tidningen Syre: ”Ja till utredning av svensk narkotikapolitik – men missbruksvård viktigast för L”, 9 januari 2026.
- Sveriges Radio: ”Mohamssons LUF-diss: Inte lösningen på gängkriget”, 28 maj 2026.
