(O)rättvisa – Hur vårt rättssystem kan fungera

Otto Larsson, chefredaktör på cannabis i fokus fick möjlighet att följa med Sara som vi valt att kalla henne, till en rättegång som får en att tänka på allt annat än rättvisa.
– När jag i efterhand nu reflekterar över vad jag fått vara med om så undrar jag varför ingen har satt stopp tidigare. Skriver han om sin upplevelse.

Det är en varm dag när jag står på stationen och väntar på tåget mot Norrköping.
Tröjan klibbar fast mot ryggen när jag sätter mig ner i sätet och för första gången idag så tänker jag på hur Sara har det just nu.

Sara är en tjej i 35-årsåldern. Saras historia är en historia om sanslös orättvisa. En historia om hur snabbt det går att gå från vanlig medborgare till straffad och prickad för livet.
Jag är nämligen påväg till Saras rättegång. Åklagaren börjar beskriva att hon står åtalad för ringa narkotikabrott och eget bruk. Det ska ha inträffat någon gång mellan 20 september och 20 oktober 2020. Åklagaren stannar till. Han behöver inte beskriva det närmare för Sara har erkänt.

Någon gång mellan datumen så tar Sara emot en egenrullad cigarett i sina vänners trädgård. Cigaretten innehöll cannabis. I flera år har hon kämpat för att få tillgång till medicinsk cannabis. När hon väl fick tillåtelsen samt recept genom Aureum Healthcare så blev läkemedelsverket, som normalt har en handläggningstid på 3-9 månader men tog över 12 månader på sig, inte klara i tid med att avslå den första begäran och begära kompletteringar. Under väldigt lång tid har Sara därför inte haft tillgång till den medicin hon och henne läkare kommit fram till att Sara behöver för att kunna ha ett drägligt liv.

Annons
king-palm

Efter avslag så fattade Aureum Healthcares läkare ett nytt beslut om att Sara istället skulle få testa THC och CBD oljor, två helt nya preparat i Sverige.

Dessa oljor produceras i detta nu och förväntas att levereras under sommaren.

När jag frågar Sara hur hon mår inför rättegången förklarar hon att den enda hon vill ha är en chans till ett normalt liv.

– Jag känner hopplöshet. Allt jag vill är att få må bra för att kunna återgå till mitt liv och ha min son men det går inte som det är nu. Jag kan inte garantera mitt mående varje dag och de vill jag inte utsätta min son för.

Cannabis hjälper Sara på grund av hennes komplicerade sjukdomsbild. Framför allt på grund av smärtproblematiken hon lider av på grund av sin fibromyalgi och den hjärntrötthet som kommer av ME/CFS. Utöver det lider hon även av svår ångest, ADHD och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, på grund av händelser från hennes uppväxt. Hon förklarar att hon genom åren testat alla andra vägar än medicinsk cannabis men utan resultat.

– Det är så sjukt för jag har testat allt läkarna har att erbjuda. Benzo mot ångesten, opiater mot smärtan och amfetamin mot ADHD men jag blir bara sämre.

Vardagssaker som att laga mat för dagen eller ta hand om sin son blir vissa dagar omöjligt för Sara om hon har en dålig dag till följd av ångesten eller PTSD:n. Andra dagar kan hon inte resa sig ur sängen på grund av smärtan hon får när fibromyalgin visar sig som mest.

Eftersom hon vissa dagar inte kan lösa det mest grundliga i vardagen är det omöjligt för henne att ha sin 11 åriga son boende hemma hos sig. Precis som för vilken mamma som helst så är saknaden till hennes son olidlig och därför har hon länge hoppats på att cannabis ska kunna hjälpa henne med sin ångest- och smärtproblematik.

Sara är satt i skuld till följd av en pojkvän som köpte massa elektronik på avbetalning och skrev den i hennes namn lurade henne när hon precis fått reda på att hon var gravid. När de båda senare separerade försvann pojkvännen med elektroniken medan Sara blev kvar med skulderna. Självklart vill hon betala av sina skulder för att kunna känna att hon återtar kontrollen över sitt liv. Men Saras situation är hopplös eftersom det är svårt för henne att ha kvar ett jobb när hon vissa dagar måste sjukskriva sig på grund av sin ångest eller sina smärtor. För att kunna återta kontrollen, men framförallt för att kunna få börja ta hand om sin son varannan vecka, är det medicinsk cannabis hon behöver.

Dagen hon tog emot cigaretten med cannabis satt hon en eftermiddag i en trädgård. Den dagen hade hon haft det väldigt svårt med sina smärtor och hon visste av erfarenhet att smärtan bara skulle bli värre. Hon visste också att smärtan skulle bli lättare att hantera, inte bara för dagen utan även de närmsta dagarna. Därför, i väntan på sina försenade växtdelar, kunde hon inte stå emot smärtlindringen.

Var Saras historia blir orättvis är först två dagar senare när hon sitter på parkeringen utanför sitt hus och röker en vanlig cigarett. För första gången på länge mår hon bra. Hon har städat lägenheten och satt just och funderade på vad det skulle bli för middag. Plötsligt bromsar en bil in framför henne. Ut ur bilen kliver en civilklädd polis och polisen går raka vägen fram till Sara. Han tittar på henne och fastnar med blicken på hennes dreadlocks. Han frågar vem hon är och förklarar för henne att hon befinner sig i ett utsatt område. Sara svarar att hon bor i närheten och hon ser att polisen först då bestämmer sig för att hon ska kroppsbesiktigas på stationen. 

Sara var innan denna händelsen helt ostraffad. Trots det vet hon ryktesvägen vad det är hon står inför när hon kommer fram till stationen. Hon bryter ihop. Efter ett fyra timmar långt besök på sjukhuset lyckas hon lämna ett urinprov. Sara har då redan förklarat att hon är positiv för cannabis i sitt urin. Hon förklarar sina diagnoser och att hon har recept på cannabis. Trots det insisterar polisen på urinprov. Flertalet gånger försökte de även tvinga henne till att ta ett blodprov. Även den upplevelsen blev jobbig för Sara eftersom hon lider av fobi för medicinska ingrepp med nålar, vad som på medicinskt språk kallas trypanofobi.

Utifrån mina tidigare erfarenheter så brukar en rättegång där den åtalade redan erkänt ett ringa narkotikabrott ta cirka tio till femton minuter men i Saras fall tar rättegången en timme. Hennes advokat gjorde ett superjobb och framförde ett väldigt intressant försvar.

Eftersom Sara fått beviljad skuldsanering för sina skulder, har recept på cannabis och eftersom Läkemedelsverket dragit ut på tiden så bad han rätten att när de dömer Sara, ser till henne situation och inte utdöma något bötesstraff. Detta då det med tanke på Saras ekonomiska sits med största sannolikhet skulle leda till att skuldsaneringen blir återkallad och Saras återgång till sitt liv slungas år bakåt i tiden. 

Tyvärr tog rätten ingen hänsyn till detta när domen fall. Man valde att med bötesbelopp, kostnad för provtagning och tillägg till brottsofferfonden tilldela Sara ännu mer ångest över sin situation. Om en överklagan görs så är risken att påföljden kan bli ännu värre.

När jag i efterhand nu reflekterar över vad jag fått vara med om så undrar jag varför ingen har satt stopp tidigare. Det är alltså fem personer från domstolen som ska närvara, åklagare och en åtalad, totalt sju personer. Normalt har man inte tillgång till en advokat för så här små brott men Aureum Healthcare har sponsrat Sara genom att hjälpa henne med juridiskt ombud och dess kostnader. Totalt åtta personer i rummet som får betalt för sin närvaro. Plus lokalkostnader för ärendet.
Vad detta kostar i slutändan vågar jag inte ens tänka på. Sara själv känner sig uppgiven.

– Det känns så sjukt att man ska dömas som en brottsling när man bara vill må bra, säger hon.

All denna kostnad för både samhället och Sara för att någon erbjöd Sara en kort stunds dräglig tillvaro. En stund att få andas i sin vardag och känna att smärtan inte kontrollerar henne. Det är Saras liv som står på spel när det är staten som misslyckats med att tillgodose hennes grundläggande behov.

Sara har valt att vara anonym i detta reportaget, hennes namn är därför fiktivt.

Författare