Hoppa till innehåll
Hur cannabis används kan ha betydelse för behovet av sedering vid en gastroskopi. I en mindre amerikansk studie fick patienter som rökte eller vejpade cannabis högre doser propofol än både icke-användare och personer som åt cannabisprodukter. Men resultaten skiljde sig mellan olika undersökningar, och gruppen som använde ätbar cannabis var mycket liten.
Frågan ”använder du cannabis?” kanske inte räcker inför en undersökning. Även konsumtionssättet kan vara relevant för vårdens planering. Det menar forskarna bakom en studie som presenterades vid anestesiologikongressen ANESTHESIOLOGY 2026.
Forskarna granskade 280 endoskopiska undersökningar av mag-tarmkanalen vid ett och samma vårdcentrum. Analysen omfattade både gastroskopier, där ett böjligt instrument med kamera förs ner genom munnen, och koloskopier, där tjocktarmen undersöks.
För 264 patienter fanns fullständiga uppgifter om cannabisbruk. Av dessa använde 217 inte cannabis, 38 uppgav att de inhalerade cannabis genom rökning eller vejping och nio använde cannabis via munnen, exempelvis i form av godis eller andra ätbara produkter.
Skillnaden syntes när konsumtionssätten skildes åt
När forskarna först jämförde samtliga cannabisanvändare med icke-användarna fann de ingen statistiskt säkerställd skillnad i den inledande dosen propofol.
Propofol är ett läkemedel som används för sedering och narkos. Vid endoskopiska undersökningar kan det ges för att sänka vakenhetsgraden och göra ingreppet lättare att tolerera.
När patienterna i stället delades upp efter hur de använde cannabis framträdde ett annat mönster. Den genomsnittliga inledande propofoldosen var 168,5 milligram bland dem som inhalerade cannabis, jämfört med 138,7 milligram bland icke-användarna och 114,2 milligram bland dem som använde ätbara produkter.
Det innebär inte att doserna kan användas som riktlinjer för enskilda patienter. Resultaten beskriver genomsnitt i de undersökta grupperna.
Tydligast vid gastroskopi
Den största skillnaden sågs vid gastroskopi, där instrumentet passerar genom munnen och svalget för att undersöka matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
Bland dessa patienter var den rapporterade genomsnittsdosen propofol 192,8 milligram för dem som inhalerade cannabis. Motsvarande dos var 151,4 milligram för icke-användarna och 145 milligram för dem som använde cannabis via munnen.
Vid koloskopi såg forskarna däremot inga meningsfulla skillnader mellan grupperna. Resultaten ger därför inte stöd för ett generellt påstående om att alla cannabisanvändare behöver mer narkosmedel vid alla typer av ingrepp.
Luftvägarna kan vara en del av förklaringen
Forskarna pekar på flera möjliga förklaringar till skillnaderna.
När cannabis röks eller vejpas når THC, växtens huvudsakliga berusande ämne, snabbt blodet via lungorna. Vid intag av ätbara produkter bearbetas THC genom levern, vilket ger andra nedbrytningsprodukter och påverkar både hur snabbt effekten kommer och hur länge den varar.
Regelbunden inhalation kan också irritera de övre luftvägarna. Enligt forskarna skulle det kunna bidra till att vissa patienter behöver djupare sedering för att tolerera ett instrument som passerar genom svalget.
Det är möjliga förklaringar, men studien fastställer inte vilken mekanism som låg bakom de observerade skillnaderna.
Nio patienter ger inga säkra svar om edibles
Studien har tydliga begränsningar. Den genomfördes vid ett enda vårdcentrum och gruppen som använde cannabis via munnen bestod av endast nio personer totalt.
Det går därför inte att dra säkra slutsatser om att ätbara cannabisprodukter minskar behovet av propofol eller är ett säkrare alternativ inför en undersökning. Studien visar inte heller att ett byte av konsumtionssätt skulle förändra en enskild patients behov av sedering.
Resultaten presenterades vid en vetenskaplig konferens. Den publicerade sammanfattningen ger begränsad information om bland annat doser av cannabis, brukets omfattning och hur andra faktorer som kan påverka behovet av propofol hanterades.
Fynden väcker framför allt en fråga för fortsatt forskning: kan tidigare studier ha missat viktiga skillnader genom att behandla alla cannabisanvändare som en enda grupp?
Mer information kan ge bättre planering
Huvudförfattaren Basavana Goudra, narkosläkare vid Sidney Kimmel Medical College i Philadelphia, framhåller att vården behöver fråga mer detaljerat om cannabisbruk.
Det handlar om hur cannabis används, hur ofta och när det senaste intaget skedde. Sådana uppgifter kan hjälpa narkosläkaren att förutse behovet av sedering och anpassa vården.
Forskarna betonar samtidigt att resultaten inte innebär att personer som inhalerar cannabis bör skjuta upp eller undvika en medicinskt nödvändig endoskopi. Budskapet är att ge vårdpersonalen ett så fullständigt underlag som möjligt inför undersökningen.
Källa
American Society of Anesthesiologists (2026). Upper endoscopy patients who inhale cannabis may need more anesthesia than edible users. Medical Xpress, 18 oktober. Tillgänglig på: https://medicalxpress.com/news/2026-10-upper-endoscopy-patients-inhale-cannabis.html (Hämtad: 19 oktober 2026).
