Hoppa till innehåll
Polischeferna i Göteborg tvingar poliserna på gatan att prioritera ringa narkotikabrott framför brott med offer, för att samla pinnar till statistiken. Samtidigt förnekar de att de ägnar sig åt pinnjakt. Den inkompetensen hos polisens chefer är en av anledningarna till att våldet och den grova brottsligheten fortsätter skena i Sverige.
”Internt missnöje med polisens nya strategi: ’Vi sminkar grisen’” är rubriken på ett långt och bra (men tyvärr låst) reportage hos DN om polisens pinnjakt. För att få en bra statistik över antalet uppklarade brott manar höga polischefer på om att skriva polisanmälningar över enkla brott utan brottsoffer, som ringa narkotikabrott.
– Vi sminkar grisen så att det ska se ut som att vi utreder det som regeringen vill, säger ingripandepolisen Peppe Larsson, vice ordförande för polisförbundet i lokalpolisområdet City i Göteborg. Han är mycket kritisk till polischefernas prioriteringar.
– Det är klart att politiken ska ställa krav på polisen, men det viktiga är att målsägarna får upprättelse. Det vi nu fått direktiv om att inrikta oss på är brott som saknar målsägare. Man gör det enklast möjliga, säger Peppe Larsson.
I fokus för det nya arbetssättet i lokalpolisområde City i Göteborg står det som kallas ”egeninitierade ärenden”. Det är brott som saknar målsägare, som till stor del betyder ringa narkotikabrott i form av eget bruk. Där kan enskilda poliser själva påverka hur många anmälningar som de skriver genom att, till exempel, söka upp personer på välkända platser som är påverkade av eller bär på sig narkotika för eget bruk. På så sätt blir det fler pinnar i statistiken över uppklarade brott.
Men den ansvariga polisområdeschefen Max Olsson slår ifrån sig kritiken.
För det första förnekar han skulle uppmana sina underlydande till pinnjakt. För det andra säger han sig inte känna igen polisfackets uppgift om att det skulle finnas ett utbrett missnöje bland poliserna på gatan. Men för det tredje menar han att det är ett bra sätt att komma åt de etablerade kriminella nätverken, även om han ”förstår att förändringen kan vara smärtsam” för poliserna som tvingas prioritera lättutredda brott utan offer.
Alltså ungefär ”vi gör det inte, och det finns inget missnöje med att vi gör det, men det är bra att vi gör det trots att det finns missnöje med det”. Kanske inte världens mest övertygande försvarstal.
Enligt polisområdeschefen Max Olsson har prioriteringen av brott utan offer sin utgångspunkt i en granskning som Riksrevisionen gjorde för två år sedan, där man konstaterade att polisen behöver förstärka sin förmåga mot så kallade ”mängdbrott”. Det handlar om stöld, skadegörelse, bedrägeri, misshandel, m.m., alltså brott där det finns riktiga offer.
– Mängdbrott kan tillfoga dem som utsätts för allvarlig skada. De kan dessutom ha starka samband med grov organiserad brottslighet. Det är alltså angeläget att polisen bekämpar mängdbrott på ett effektivt sätt. Trots stora anslagsökningar, fler anställda och en genomgripande omorganisation har ändå resultaten av mängdbrottshanteringen blivit sämre sett till uppklaring, skrev Riksrevisionen i sin granskning.
Polisområdeschefen Max Olsson lyckas aldrig förklara för DN:s reporter hur polisen blir bättre på att klara upp stölder, skadegörelse, bedrägerier och misshandelsfall genom att fokusera på att skriva anmälningar om ringa narkotikabrott.
– Men vi får en jädrans effekt, påstår han.
Enligt Max Olsson har polisens arbete lett till att de etablerade kriminella nätverken inte längre finns kvar i de centrala delarna av staden. Det skulle ju vara utomordentligt intressant om det var sant. Men enligt hans medarbetare (som av naturliga skäl vill vara anonyma i artikeln) tar de kriminella mark i city i Göteborg, och rekryterar för fullt.
Det är också direkt fel att tro att ett ökat fokus på att döma brukare för ringa narkotikabrott skulle leda till att polisen klarar upp fler grova narkotikabrott, alltså gängens smuggling och langning. Så fungerar det inte i verkligheten, även om polischef Max Olsson tycks tro det.
I forskningsrapporten Bruk och straff från ESO, skriven av kriminologerna Felipe Estrada, Albin Stenström och Henrik Tham, presenterar de bland annat det här diagrammet:
Under de senaste decennierna har antalet anmälningar för ringa narkotikabrott mångdubblats, när polisen har lagt mer och mer resurser på att jaga enskilda brukare för att få många pinnar till statistiken. Men det har inte lett till att det blivit fler domar för de grova narkotikabrotten som gängen sysslar med, det vill säga smuggling och försäljning.
Att jaga narkotikabrukare – vare sig det rör sig om ”partyknarkare” eller personer med svåra missbruksproblem – skadar inte de kriminella gängen det allra minsta. Det leder självklart inte heller till att polisen klarar upp fler stölder, bedrägerier eller misshandelsfall. Det är bara ett slöseri med polisens resurser, om syftet är att skapa trygghet för medborgarna.
Det här borde Max Olsson och alla andra polischefer redan känna till. Men det gör de uppenbarligen inte. Den inkompetensen är en av anledningarna till att våldet och den grova brottsligheten fortsätter skena i Sverige.
…
Läs mer:
- Dagens Nyheter (låst): Internt missnöje med polisens nya strategi: ’Vi sminkar grisen’
- ESO-rapporten: Polisen slösar 1.000 heltidspoliser på narkotikabrott
