Polischeferna är beroende av narkotikabrott

Mindre än vart tionde brott med offer klaras upp av polisen. Istället läggs allt större resurser på ringa narkotikabrott för att ge pinnar till statistiken. Polisledningen har utvecklat ett skadligt beroende av ringa narkotikabrott.

Polisen är en myndighet i kris. 

– Tio år efter den genomgripande omorganiseringen av polisens verksamhet är brottsuppklarning och kostnadseffektivitet på en lägre nivå än 2015. Bristerna beror bland annat på otydlig styrning som inte har fokuserat tillräckligt på resultat, enligt Riksrevisionens granskning av polisen hösten 2025.

I en debattartikel hos Timbro refererar ekonomiforskaren Erik Lakomaa till Riksrevisionens rapport och Hanne Kjöllers nysläppta bok Polis – Så funkar det! (inte).

– Siffrorna för uppklarade brott är anmärkningsvärda. Endast omkring 11 procent av de anmälda brotten klaras upp. Men även detta är missvisande. Kjöller påpekar att statistiken i stor utsträckning drivs av ringa narkotikabrott och fortkörningar, som till betydande del är ”självuppklarande”. Räknar man bort den här typen av brott ligger den verkliga uppklaringsandelen på omkring sju procent, skriver Lakomaa.

Och att uppklarningsprocenten för brott med offer är så låg är inte märkligt. De allra flesta brott med offer läggs ner innan de har kommit till rättegång.

– Många brottstyper som drabbar stora grupper människor utreds inte alls. Stöldbrott och bedrägerier har i praktiken en personuppklaring nära noll, trots att bedrägeribrotten numera är en central del av den organiserade brottsligheten, påpekar Lakomaa.

”Resursbrist” brukar rikspolischef Petra Lundh och polisens hundratals kommunikatörer säga när de blir intervjuade. Men det är helt enkelt inte sant.

De senaste tio åren har anslagen till polisen mer än fördubblats, från 21 miljarder 2015 till 48 miljarder förra året. Antalet anställda har ökat rejält.

Men trots fler poliser och mer än dubblade resurser i pengar, klarade polisen upp färre brott 2024 än de gjorde 2015. Inte bara lägre andel av brotten, eller färre uppklarade brott per anställd polis. Färre brott totalt. Trots de massiva tillskotten av resurser.

Det är tydligt att det främsta problemet med polisen inte är eventuell resursbrist, utan en fullständig brist på kompetent styrning från polisledningen. Polisen prioriterar fel.

Bostadsinbrott, personrån och bedrägerier läggs i de flesta fall läggs ner omedelbart. Men det finns alltid polisresurser för att sätta dit den som rökt en joint, utan att skada någon annan än möjligen sig själv.

I veckan rapporterade Cannabis i Fokus om hur Mikael fick oväntat besök av ett gäng poliser som betedde sig hotfullt och aggressivt, och ville vända upp och ner på hans lägenhet. Några grannar hade känt lukt, och poliserna misstänkte honom för att ha rökt cannabis olagligt. När han försökte förklara att han hade medicinsk cannabis på recept, och gärna kunde visa receptet för poliserna, tog det mycket lång tid innan de aggressiva poliserna ens ville lyssna på vad han sa.

Ur samhällets synvinkel gjorde poliserna som gav sig på Mikael två stora fel. 

Det aggressiva och hotfulla beteendet hade inte varit befogat ens om tillslaget hade riktat sig mot någon som faktiskt hade gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott genom att röka en olaglig joint. Det är ett ringa brott utan offer, som i de flesta fall begås av helt vanliga fredliga människor. Det finns inget skäl för polisen att försöka göra sig tuffa mot väletablerade familjefäder för att de eventuellt (fast inte i Mikaels fall) gjort sig skyldiga till ett bötesbrott.

Men ett ännu större fel är resursslöseriet. Razzian hemma hos Mikael gjordes av fyra poliser i yttre tjänst. För ett misstänkt bötesbrott utan offer. 

Samtidigt som rån och bedrägerier läggs ner på löpande band, på grund av ”resursbrist”. 

Och samtidigt som polisen själva listar 65 utsatta områden. Det är bostadsområden där ”inflytandet från kriminella aktörer yttrar sig i den sociala kontexten genom påverkan av normer, värderingar och beteenden” så mycket att ”det kan vara svårt för polisen att fullfölja sitt uppdrag i området utan anpassning av arbetssätt eller utrustning”. Citaten kommer från polisens egen hemsida.

Polisen själva erkänner alltså att de mer eller mindre tappat kontrollen över 65 bostadsområden i Sverige, och skulle behöva ändra sitt arbetssätt. Men polischeferna på alla nivåer fortsätter att låta poliserna i yttre tjänst lägga tid på att trakassera hederliga människor som kanske eller kanske inte har rökt en joint. Istället för att försöka återta kontrollen över de utsatta områdena och skapa trygghet för dem som bor där.

Och fallet Mikael är verkligen inte något undantagsfall, tvärtom. En fjärdedel av alla brott som polisen ”klarar upp” är just ringa narkotikabrott, enligt den senaste statistiken från CAN. CAN visar hur ringa narkotikabrott blivit en gökunge i rättsväsendet. 

ESO-rapporten ”Bruk och straff” från narkotikaforskarna Henrik Tham, Felipe Estrada och Albin Stenström visade att polisen slösar runt 1.000 heltidspoliser på narkotikabrott.

I första hand poliser i yttre tjänst, kan man tillägga, alltså exakt de poliser som skulle ha kunnat vara ute på gatorna i de utsatta områdena och skapa trygghet. Men som istället får rycka ut och leka Dirty Harry när någon granne tycker sig ha känt cannabislukt.

Den vansinnesprioriteringen kan man inte lasta de enskilda poliserna på gatan för. Många av dem är säkert frustrerade över att tvingas lägga sin tid på piss, bokstavligt talat. Det var kanske inte därför de en gång valde att bli poliser.

Felet ligger hos polischeferna, som säger att fem cannabisrökare är fler än fyra grova våldsverkare, och att det viktiga är antalet pinnar i statistiken. 

Polischeferna, inklusive högsta chefen Petra Lundh, har utvecklat ett skadligt narkotikaberoende. Inte av narkotikan som sådan, men av ringa narkotikabrott för statistikens skull. Skadorna drabbar den verksamhet de är satta att leda, och medborgarna de var tänkta att skydda.

Men det stora felet ligger hos regeringen. Det är de som inte ger polisen direktiv om att prioritera vettigare. Och det är de som har tillsatt en rikspolischef som alldeles uppenbart varken har viljan eller förmågan att styra upp polisens verksamhet.

Det måste de faktiskt ta tag i.

…

Länkar:

• Cannabis i Fokus: Mikael – ett offer för polisen
• Cannabis i Fokus: CAN visar hur ringa narkotikabrott blivit en gökunge i rättsväsendet
• Cannabis i Fokus: ESO-rapporten: Polisen slösar 1.000 heltidspoliser på narkotikabrott
• Erik Lakomaa: Därför ger mer pengar till polisen sämre resultat
  
• Riksrevisionen: Otydlig styrning och sämre resultat efter polisreformen