Hoppa till innehåll
För många patienter har medicinsk cannabis blivit behandlingen som till slut fungerade när andra alternativ inte gjorde det. Nu riskerar samma patienter att ställas inför ett brutalt val: betala hela kostnaden själva eller avstå från sin behandling. TLV har beslutat att vissa extemporeläkemedel med THC och CBD ska tas bort från högkostnadsskyddet från den 1 december. För människor med små ekonomiska marginaler kan beslutet i praktiken innebära att behandlingen blir otillgänglig.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, meddelade på måndagen att extemporeläkemedel i oral lösning som innehåller dronabinol, THC, eller cannabidiol, CBD, ska uteslutas ur läkemedelsförmånen.
Beslutet börjar gälla den 1 december 2026.
På papperet handlar det om regler för läkemedelssubventioner. För patienten kan verkligheten vara betydligt enklare och hårdare än så.
Läkemedlet kan fortfarande skrivas ut – men patienten får betala själv.
För människor som lever med kronisk smärta eller andra långvariga sjukdomstillstånd och redan har begränsad arbetsförmåga kan det vara skillnaden mellan att kunna fortsätta sin behandling och att tvingas sluta.
”Det ska inte vara möjligt att kringgå TLV:s beslut”
TLV:s argument är framför allt ekonomiskt och principiellt.
Extemporeläkemedel är individuellt tillverkade läkemedel som kan användas när en patients medicinska behov inte kan tillgodoses av ett vanligt godkänt läkemedel eller licensläkemedel.
Till skillnad från vanliga godkända läkemedel genomgår varje extemporeläkemedel inte samma hälsoekonomiska prövning innan det kan omfattas av högkostnadsskyddet.
Här har TLV sett ett problem.
Det godkända cannabisbaserade läkemedlet Sativex innehåller både dronabinol och cannabidiol men omfattas inte av högkostnadsskyddet. Samtidigt har patienter kunnat få individuellt tillverkade läkemedel med samma substanser inom läkemedelsförmånen.
TLV anser att det har skapat en väg runt myndighetens tidigare beslut.
– Det ska inte vara möjligt att kringgå TLV:s beslut genom att i stället förskriva dessa substanser som extemporeläkemedel för att få dem subventionerade, säger Therese Gennevall, enhetschef på TLV, i myndighetens pressmeddelande.
Ur myndighetens perspektiv finns en logik: om ett godkänt läkemedel inte bedömts uppfylla kraven för subvention ska inte samma substanser automatiskt kunna bli subventionerade genom ett annat system.
Men för patienten är frågan en annan.
Vad händer när den behandling som fungerar plötsligt blir något man måste ha råd med?
En fungerande behandling försvinner inte – men möjligheten att betala kan göra det
Det är viktigt att vara tydlig med vad TLV faktiskt har beslutat.
Medicinsk cannabis förbjuds inte. Läkare förbjuds inte heller från att förskriva de berörda extemporeläkemedlen.
TLV säger uttryckligen att det fortfarande är förskrivaren som avgör om en patient har ett medicinskt behov.
Det skapar en märklig situation.
En läkare kan alltså även efter den 1 december komma fram till att en patient behöver behandlingen. Patienten kan ha använt läkemedlet länge och uppleva god effekt. Receptet kan fortfarande skrivas.
Men staten säger samtidigt: du får betala själv.
För den som har en god ekonomi kan behandlingen fortsätta.
För den som inte har det kan resultatet bli ett helt annat.
Det är här högkostnadsskyddets betydelse lätt försvinner bakom myndighetsspråk om läkemedelsförmåner, extemporeberedningar och hälsoekonomiska bedömningar.
Högkostnadsskyddet finns för att människor inte ska behöva välja bort nödvändiga läkemedel för att privatekonomin inte räcker till. När ett läkemedel plockas bort ur systemet flyttas kostnaden från det offentliga till patienten.
Och patienter med långvariga sjukdomar är inte nödvändigtvis den grupp som har störst ekonomiska marginaler.
Förskrivningen har ökat kraftigt
Bakgrunden till beslutet är att användningen av dessa läkemedel har ökat.
TLV uppger att försäljningen av extemporeläkemedel med dronabinol och cannabidiol har ökat kraftigt under de senaste åren.
Myndigheten skriver också att merparten av patienterna inte tidigare hade använt godkända läkemedel eller licensläkemedel med samma substanser.
TLV menar att detta talar för att extemporeförskrivningen i vissa fall har använts för att få behandlingarna subventionerade.
Processen inleddes redan i januari efter signaler från bland annat Region Stockholm och Riksrevisionen.
TLV:s besked när omprövningen inleddes
Men en snabbt ökande förskrivning kan betraktas från två håll.
För TLV och regionerna innebär den ökade kostnader.
För patienterna kan ökningen också innebära att fler människor har fått tillgång till en behandling som tidigare varit mycket svår att få i Sverige.
Och när systemet nu förändras är det dessa människor som kommer att känna konsekvenserna först.
Alla cannabisbaserade läkemedel försvinner inte
Beslutet gäller specifikt extemporeläkemedel med dronabinol eller cannabidiol i oral lösning. Det är alltså inte ett generellt beslut om all medicinsk cannabis.
Ett tydligt exempel är Epidyolex, ett godkänt läkemedel som innehåller CBD. Så sent som den 1 juni i år började Epidyolex omfattas av högkostnadsskyddet med begränsad subvention för vissa patienter med Lennox-Gastauts syndrom eller tuberös skleroskomplex.
Det visar samtidigt hur avgörande diagnos och läkemedelsform kan bli.
Två patienter kan behandlas med cannabidiol. Den ena kan omfattas av högkostnadsskyddet eftersom behandlingen sker med ett godkänt läkemedel för en subventionerad indikation. Den andra kan behöva betala hela kostnaden själv.
Tre månader att förbereda sig
TLV låter beslutet träda i kraft först den 1 december för att patienter och vårdgivare ska få tid att ställa om.
Tre månader kan låta som gott om tid i ett myndighetsbeslut.
För den patient som efter år av olika behandlingar äntligen hittat något som fungerar kan tre månader kännas betydligt kortare.
Vad ska behandlingen ersättas med? Finns ett alternativ som fungerar lika bra? Vilka biverkningar innebär ett byte? Och om läkaren anser att patienten bör fortsätta – finns pengarna?
Det är frågor som nu kommer att hamna hos patienter och deras läkare.
TLV:s beslut säger ingenting om att dessa människors medicinska behov försvinner den 1 december.
Det enda som med säkerhet försvinner är subventionen.
Risken är en vård som avgörs av plånboken
Det går att argumentera för att läkemedelsförmånen måste ha tydliga regler och att samma behandling inte ska kunna få olika ekonomiska villkor beroende på vilken regulatorisk väg som används.
Men konsekvensen av beslutet måste också diskuteras.
När en läkare fortfarande kan bedöma att behandlingen är medicinskt motiverad samtidigt som patienten förlorar högkostnadsskyddet uppstår en tydlig ekonomisk skiljelinje.
Den som har pengar kan fortsätta.
Den som inte har pengar riskerar att få sluta.
För vissa patienter kan det innebära att återvända till behandlingar som tidigare inte fungerat tillräckligt bra eller gett svåra biverkningar. För andra kan det innebära att tillsammans med läkaren börja leta efter ytterligare alternativ.
Och för några kommer frågan sannolikt att vara ännu enklare:
Har jag råd att fortsätta med medicinen som hjälper mig?
Från den 1 december kan svaret för en del svenska patienter vara nej.
