Hoppa till innehåll
Får en myndighet behandla påståenden som bevis? Får tillgången till ordinerad behandling avgöras av patientens ekonomi? Och varför ska en sjuk människa bära konsekvenserna om en läkare skulle ha har gjort fel?
TLV:s beslut om cannabisbaserade läkemedel kräver svar på tre grundläggande frågor. Beslutet måste omprövas om TLV inte kan svara på frågorna och Magnus Tyberg bör avgå som generaldirektör och Therese Gennevall bör avgå som enhetschef.
Saken är enkel: Svara på frågorna eller Avgå!
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har beslutat att extemporeläkemedel med dronabinol eller cannabidiol i oral lösning ska lämna högkostnadsskyddet från den 1 december 2026. Beslutet innebär att kostnaden för de berörda läkemedlen flyttas över på patienterna. För den som saknar ekonomiska marginaler kan det innebära att en ordinerad behandling blir omöjlig att fortsätta.
Det krävs inget förbud för att göra en medicin otillgänglig. Det räcker att patienten inte längre kan betala för den.
Cannabis i Fokus ställer därför tre frågor till TLV. Den första är den viktigaste, eftersom den handlar om själva grunden för myndighetens beslut.
1. Får en myndighet fatta ingripande beslut på påståenden som den inte kan styrka?
En myndighet får inte hitta på fakta. Den får heller inte presentera en misstanke som om den vore ett fastställt förhållande. Förvaltningslagen kräver saklighet och opartiskhet, och att ingripanden står i rimligt förhållande till de olägenheter de medför.
När TLV:s beslut beskrivs som en åtgärd mot misstänkt fusk måste därför bevisfrågan stå i centrum.
TLV uppger att merparten av patienterna inte tidigare hade använt godkända läkemedel eller licensläkemedel med samma substanser. Myndigheten tolkar detta som ett tecken på att extemporeläkemedel förskrivits för att behandlingen ska omfattas av högkostnadsskyddet. Det är en mer avgränsad uppgift än att patienterna inte skulle ha provat andra behandlingar över huvud taget.
Den skillnaden är avgörande.
Att en patient inte har använt ett visst preparat bevisar inte i sig att läkaren har fuskat. Det visar heller inte varför preparatet valdes bort, vilka andra behandlingar patienten genomgått eller vilka medicinska överväganden som ligger bakom ordinationen.
Ett läkemedel kan ha bedömts som olämpligt utan att patienten först måste utsättas för ett behandlingsförsök. För att bedöma en sådan situation behövs kunskap om det enskilda fallet.
TLV behöver därför redovisa vilket underlag som faktiskt styrker felaktig förskrivning, hur patienternas behandlingshistorik har undersökts och hur medicinskt motiverade undantag har hanterats.
Det är myndighetens uppgift att visa hur slutsatserna följer av underlaget. Patienterna ska inte behöva försvara sig mot en allmän misstanke som sprids över hela gruppen.
Misstänkt kringgående är inte detsamma som bevisat fusk. Och utebliven användning av ett visst läkemedel är inte detsamma som avsaknad av medicinska skäl.
2. Får en myndighet göra läkemedel till en klassfråga?
Ett beslut om indragen subvention träffar olika hårt.
Den som har god ekonomi kan ha möjlighet att fortsätta betala. Den som lever på en låg pension, sjukersättning eller en redan pressad hushållsbudget kan stå inför ett helt annat val.
Samma ordination. Samma medicinska behov. Olika möjlighet att fortsätta behandlingen.
Aurea Care har varnat för att patienter kan behöva avbryta fungerande och medicinskt motiverad behandling av ekonomiska skäl. Patientföreningen Cannabispatienter har också framhållit risken att patienter tvingas minska eller avsluta sin behandling när högkostnadsskyddet försvinner.
Att TLV har ett uppdrag att pröva subventioner gör inte dessa konsekvenser mindre angelägna. Tvärtom måste myndigheten kunna förklara hur risken för behandlingsavbrott har vägts in och vilka realistiska alternativ som finns för de ekonomiskt mest utsatta.
En omställningsperiod skapar inte automatiskt ett fungerande behandlingsalternativ. Den skapar heller inte pengar hos den som redan saknar dem.
Den politiska och moraliska frågan kvarstår: Ska betalningsförmågan avgöra vem som får behålla sin ordinerade behandling?
3. Om en läkare har gjort fel – varför ska patienten förlora tillgången till sin medicin?
Anta att en läkare har slarvat. Att dokumentationen är bristfällig eller att valet av läkemedel inte är tillräckligt motiverat.
Då bör bristen utredas och rättas till. Förskrivaren måste kunna granskas och ställas till ansvar för sitt arbete.
Men patientens medicinska behov försvinner inte för att läkaren har gjort ett fel.
Patienten har sökt vård, beskrivit sina besvär och fått en behandling ordinerad. Det är orimligt att kräva att en sjuk människa dessutom ska kontrollera läkarens dokumentation och myndigheternas tolkning av förmånsreglerna för att kunna känna trygghet i sin behandling.
En generell indragning av subventionen skiljer inte mellan en bristfälligt motiverad förskrivning och en väl dokumenterad behandling. Den ekonomiska konsekvensen kan drabba båda.
Därför behöver TLV förklara varför åtgärder riktade mot eventuella brister hos förskrivarna inte skulle vara tillräckliga och hur patienter med medicinskt motiverad behandling ska skyddas.
Om problemet finns i förskrivningen måste åtgärden kunna motiveras där. Patientens fattigdom får inte bli det som avgör vem som förlorar sin behandling.
De tre frågorna kräver tydliga svar: vilket underlag som bär beslutet, hur de ekonomiskt utsatta skyddas och varför patienter ska bära konsekvenserna av eventuella fel hos andra.
Patienterna har rätt att kräva mer än hänvisningar till ett system som måste kontrolleras. De har rätt att få veta hur deras behov har bedömts innan deras behandling blir en räkning de inte kan betala.
När överklagandet inte leder till sakprövning – vem har egentligen rätt att överklaga?
Att nekas rätt att överklaga är inte detsamma som att domstolen har granskat och godkänt myndighetens underlag. Om ett överklagande avvisas på grund av bristande klagorätt prövas inte själva subventionsbeslutet i sak.
För den patient som stängs ute från sakprövningen är det en avgörande skillnad. Beslutet påverkar vardagen och ekonomin, samtidigt som patientens invändningar mot beslutets innehåll inte blir prövade.
Enligt uppgifter till Cannabis i Fokus har TLV motsatt sig klagorätt för patienter, kliniker och anhöriga som överklagat. Enligt uppgift till redaktionen har även APL, som tillverkar de berörda oljorna, uppgett att bolaget inte har rätt att överklaga beslutet.
Då måste TLV besvara en mycket konkret fråga: Vem anser myndigheten faktiskt har rätt att överklaga?
I 26 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. anges att beslut som TLV meddelar i ett enskilt fall enligt lagen, eller föreskrifter med stöd av den, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Därtill anger 41 § förvaltningslagen (2017:900) att ett beslut får överklagas om det kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. 42 § anger vem som får överklaga: den som beslutet angår, om det har gått personen emot.
Här finns två skilda frågor: om beslutet får överklagas och vem som har rätt att göra det. En överklagandehänvisning löser inte problemet om samtliga berörda som försöker använda den stängs ute.
Patienterna riskerar att förlora sin ekonomiska möjlighet att fortsätta en ordinerad behandling. Klinikerna ansvarar för vården. Tillverkaren producerar läkemedlen. Om TLV anser att ingen av dessa har klagorätt behöver myndigheten precisera vilken aktör som enligt dess tolkning kan få beslutet prövat och vilket rättsligt stöd den tolkningen har.
Det är ytterst domstolen, inte TLV, som avgör klagorätten. Att myndigheten motsätter sig ett överklagande är därför inte i sig ett bindande besked om vem som får överklaga. Men om domstolarna också stänger dörren för de berörda uppstår frågan om möjligheten till överprövning över huvud taget fungerar i praktiken.
Ett beslut som formellt får överklagas men som ingen berörd tillåts överklaga är inte överklagningsbart i praktiken.
Det aktualiserar också artikel 6.1 i Europakonventionen, som gäller som svensk lag genom lag (1994:1219). Artikeln skyddar rätten till domstolsprövning vid tvister om civila rättigheter och skyldigheter. Om tvisten om patientens tillgång till läkemedelsförmånen omfattas av det skyddet måste tillgången till domstolsprövning vara verklig och effektiv.
Det går inte att slå fast ett lagbrott enbart därför att vissa klagande nekas klagorätt. Men om en patient stängs ute från domstolsprövning av en rättighet som skyddas av artikel 6.1 kan det innebära ett konventionsbrott. Därför måste det klarläggas hur den rättigheten har bedömts i just dessa mål.
TLV behöver förklara hur myndighetens syn på klagorätten går ihop med lagens möjlighet till överklagande. Patienterna ska inte behöva nöja sig med beskedet att beslutet får överklagas – men inte av dem som får betala för det.
Rätten att anmäla misstänkta fel till en tillsynsmyndighet är däremot inte beroende av att patienten har klagorätt mot TLV:s beslut. En anmälan kan gälla exempelvis misstänkt jäv, bristande saklighet, missvisande uppgifter eller fel i handläggningen.
De olika vägarna har skilda uppgifter. En tillsynsanmälan stoppar inte automatiskt beslutet och ersätter inte ett överklagande.
JO – anmäl myndigheten eller en tjänsteperson
Justitieombudsmannen, JO, kan granska om TLV och personer som arbetar på myndigheten har följt lagar och regler.
Vem som helst får anmäla, även anhöriga och andra som inte själva berörs. Det är kostnadsfritt. JO utreder normalt inte händelser som ligger mer än två år tillbaka.
En anmälan kan exempelvis beskriva konkreta omständigheter som talar för bristande opartiskhet eller att myndigheten lämnat felaktiga uppgifter. JO avgör om ärendet ska utredas och kan rikta kritik, men kan varken upphäva subventionsbeslutet eller besluta om ersättning.
Gör anmälan här: JO – anmäl myndighet eller tjänsteperson.
Ange vad som hänt, när det hände och vilka handlingar som visar det. Bifoga dokument eller skärmbilder: JO uppger att myndigheten inte öppnar länkar i anmälningar. Anmälan och bilagorna blir allmänna handlingar, med sekretessprövning för uppgifter som kan omfattas av sekretess.
JK – begär granskning av rättssäkerhet och systemfel
Justitiekanslern, JK, kan också granska myndigheters agerande. Tillsynen är särskilt inriktad på bland annat rättssäkerhet, offentlighet och systemfel.
En anmälan kan därför uppmärksamma hur ett förfarande drabbar en hel patientgrupp och vilka konkreta brister i myndighetens arbete som behöver granskas. JK prioriterar vilka ärenden som utreds och kan inte ändra TLV:s beslut i sak.
JK kan även pröva vissa skadeståndsanspråk mot staten. Ett sådant anspråk är en annan fråga än en begäran om tillsyn. Den som begär ersättning behöver beskriva det påstådda felet, skadan och sambandet mellan dem samt ange och styrka sitt ersättningskrav. Att ett beslut får negativa ekonomiska konsekvenser innebär inte i sig att staten är skadeståndsskyldig.
Information och kontakt: JK:s tillsyn och kontakta JK.
Socialdepartementet – framför klagomål och kräv politiskt ansvar
TLV hör till Socialdepartementets ansvarsområde. Patienter och anhöriga kan skriva till departementet och ansvarigt statsråd för att uppmärksamma brister, begära svar och efterfråga åtgärder på systemnivå.
En sådan skrivelse kan exempelvis handla om patienternas ekonomiska tillgång till behandling, myndighetens arbetssätt eller möjligheten att få beslut domstolsprövade.
Skicka till: socialdepartementet.registrator@regeringskansliet.se. Be att skrivelsen diarieförs och lämnas till ansvarigt statsråd.
Departementet är inte en alternativ överklagandeinstans. En minister får inte bestämma hur TLV ska avgöra ett enskilt ärende som gäller myndighetsutövning eller tillämpning av lag. Regeringen har däremot ansvar för myndighetsstyrningen och kan inom lagens ramar arbeta med exempelvis regeländringar och generella uppdrag.
Ansvarig minister – granskning genom KU
En ministers tjänsteutövning granskas av riksdagens konstitutionsutskott, KU. JO är inte rätt instans för att granska ett statsråd i den rollen.
En privatperson kan inte själv göra en formell KU-anmälan. Det kan en riksdagsledamot göra. Patienten kan däremot kontakta en ledamot, lämna sitt underlag och be ledamoten att överväga en anmälan.
Beskriv då vad ministern själv påstås ha gjort eller underlåtit att göra. Att TLV har fattat ett kritiserat beslut innebär inte automatiskt att ministern har begått ett fel.
Läs mer: Så granskar KU regeringen. Kontaktuppgifter finns via riksdagens avdelning Ledamöter och partier.
Polisen – vid konkret misstanke om brott
Om misstanken gäller ett brottsligt agerande hos en tjänsteperson eller beslutsfattare kan en polisanmälan göras.
Tjänstefel kan föreligga när någon uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Ringa gärningar är undantagna. Ett felaktigt uttalande, en omstridd bedömning eller ett beslut man anser orättvist är inte automatiskt ett brott.
Beskriv därför själva handlingen eller underlåtenheten och vilket underlag som stödjer misstanken. Polis och åklagare bedömer brottsrubricering och om en utredning ska inledas.
Kontakta polisen på 114 14 eller besök en polisstation. Läs mer på Polisens kontaktsida.
Gör anmälan konkret – visa vad du anser är fel
En användbar anmälan behöver inte vara skriven av en jurist. Den behöver vara tydlig och möjlig att kontrollera.
Ta med:
- Händelsen: beslut, uttalande eller handläggningsåtgärd, med datum och diarienummer om det finns.
- Ansvarig aktör: myndigheten och den tjänsteperson eller beslutsfattare vars agerande du vill få granskat.
- Det påstådda felet: återge den uppgift du anser är osann eller missvisande och förklara vad som talar emot den.
- Underlaget: bifoga relevanta beslut, brev, mejl eller andra handlingar.
- Konsekvenserna: beskriv hur du eller patientgruppen påverkas.
- Din begäran: ange vad du vill att mottagaren ska granska.
Vid misstanke om jäv behöver du beskriva den konkreta kopplingen eller omständigheten som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet. Enligt förvaltningslagen får en jävig person som huvudregel inte delta i handläggningen. Jävsfrågan kan också tas upp direkt med myndigheten.
Begär vid behov ut beslutsunderlag, protokoll och handlingar om vilka som deltagit i beredning och beslut från TLV:s registrator: registrator@tlv.se. Utlämnandet kan begränsas av sekretess.
Det avgörande är att skilja mellan vad handlingarna visar, vad du själv har upplevt och vad du misstänker. Ingen behöver på förhand bevisa ett brott för att anmäla en misstanke – men konkreta uppgifter gör det möjligt att granska den.
Källor, referenser och kontaktvägar
Om subventionsbeslutet och patienternas situation
- Svensk Farmaci: Misstänkt fusk bakom beslut – läkemedel tas bort från högkostnadsskyddet. Redogör för beslutets omfattning, TLV:s motivering och datumet den 1 december 2026. www.svenskfarmaci.se
- Läkemedelsvärlden: TLV stoppar cannabispreparat från högkostnadsskyddet. Återger myndighetens uppgifter om tidigare användning av läkemedel med samma substanser. www.lakemedelsvarlden.se
- Aureum Life/Aurea Care: Viktig information till våra patienter om TLV:s beslut. Vårdgivarens uppgifter om risken för ekonomiskt betingade behandlingsavbrott. aureumlife.se
- Patientföreningen Cannabispatienter: Sista dagen att agera är idag. Föreningens information från september om beslutet och riskerna för patienterna. cannabispatienter.se
Om överklagande och rätten till domstolsprövning
- Lag (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m., 26 §. Bestämmelsen om överklagande av TLV:s beslut i enskilda fall. lagrum.se
- Förvaltningslag (2017:900), 41–42 §§. Reglerna om överklagbarhet respektive klagorätt. www.riksdagen.se
- Europakonventionen, artikel 6.1, införlivad genom lag (1994:1219). Skyddet för domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter. www.riksdagen.se
- Regeringens redogörelse för Europadomstolens dom i Mendel mot Sverige. Ett exempel på att en teoretisk möjlighet till överklagande inte alltid innebär effektiv tillgång till domstolsprövning. Avgörandet gäller ett annat sakområde än läkemedelsförmåner. www.regeringen.se
Om anmälningar, granskning och ansvar
- Förvaltningslagen (2017:900). Se särskilt 5 § om saklighet och proportionalitet, 16–18 §§ om jäv, 23 § om utredningsansvar och 31–32 §§ om dokumentation och motivering av beslut. www.riksdagen.se
- JO: Anmäl till JO. Anmälningsväg, vem som får anmäla, vilka uppgifter som behövs och gränserna för JO:s befogenheter. www.jo.se
- JK: Tillsyn. JK:s inriktning på rättssäkerhet och systemfel samt begränsningen att inte kunna ändra andra myndigheters beslut. Sveriges Domstolar beskriver även möjligheten att begära skadestånd hos JK vid skada genom felaktiga domstolsbeslut. www.jk.se
- Regeringskansliet: Kontaktuppgifter till departementens registratorer. Officiell kontaktväg till Socialdepartementet och dess statsråd. www.regeringen.se
- Regeringen: Myndigheter och bolag med statligt ägande. Förklarar regeringens styrning och gränserna för ingripanden i enskilda ärenden. www.regeringen.se
- Riksdagen: Så granskar KU regeringen. Beskriver granskningen av ministrar och riksdagsledamöternas rätt att göra KU-anmälningar. www.riksdagen.se
- Brottsbalken, 20 kap. 1 §. Bestämmelsen om tjänstefel. Polisens telefonnummer anger kontaktvägen för brott som inte kan anmälas via e-tjänst. data.riksdagen.se
- TLV: Organisation. Information om myndighetens beslutsorgan och registratorsadress. www.tlv.se
