Utvärdera narkotikapolitiken också!

Regeringen tänker utvärdera könstillhörighetslagen efter ett halvår, för att den inte fungerat i verkligheten. Bra iofs. Men att utvärdera narkotikapolitiken efter halvsekel av misslyckande, det fortsätter regeringen vägra.

Den nya könstillhörighetslagen trädde i kraft den 1 juli 2025. Nu, efter ett halvår, ska den utvärderas och ändras meddelar regeringen. Ur politisk synvinkel är det förstås en prestigeförlust för dem som drev igenom lagen.

Men det är ett tecken på styrka från regeringen att de erkänner att det blev fel och att de tänker göra något åt det.

Det är lätt att håna regeringen för att den valde att trampa i klaveret med så illa genomtänkt lagstiftning. Det kan man gott fnissa åt. Men när man har fnissat färdigt (vilket kan ta en stund) ska regeringen ändå ha beröm för att den ändrat sig när effekterna i verkligheten blev uppenbara.

Det är precis så som vi vill att politik ska fungera. De flesta politiska beslut innehåller svåra avvägningar åt olika håll, och det är inte konstigt om det ofta blir fel. Då vill vi ha vuxna politiker som inte bara sopar problemen under mattan, utan rakryggat erkänner att de gjort ett misstag. Bara då kan de rätta till det. Så verkar regeringen hantera den misslyckade könstillhörighetslagen.

Men inom narkotikapolitiken finns det inget riksdagsparti som vågar erkänna att politiken kanske inte blev så lyckad som man hade hoppats, och utvärdera vad det finns för alternativ. Trots att vi har haft nolltoleranspolitiken inte i ett halvår, utan i ett halvsekel. Och trots att resultatet av vår narkotikapolitik har visat sig vara katastrofalt ur de flesta synvinklar.

Till att börja med har politiken inte fungerat alls när det gäller själva målet, att skapa ett narkotikafritt samhälle. Tvärtom. Idag är både cannabis och alla andra droger mer tillgängliga än någonsin för den som vill ha. Trots att tull och polis lägger allt större resurser varje år på narkotikajakt, lyckas de inte begränsa utbudet på den olagliga narkotikamarknaden alls.

Men den restriktiva narkotikapolitiken har inte bara misslyckats med att uppnå sitt mål. Den har också fört med sig stora och allvarliga skadeverkningar, både för individerna som har drabbats och för samhället i stort.

Narkotikadödligheten är skyhög i Sverige. Staten lägger mycket större resuser på att straffa brukare med problem än att hjälpa dem. Sverige är det EU-land som straffar flest brukare i förhållande till befolkningen. Samtidigt är vi det EU-land som har den allra högsta narkotikadödligheten. Ingen har någonsin dött av cannabis, men de tunga drogerna (främst opioider) skördar runt 500 liv varje år. Vi har mer än 4 gånger så hög narkotikadödlighet som EU-snittet, och mer än 10 gånger så hög som Portugal som avkriminaliserade alla brukare för 20 år sedan.

Gängkriminaliteten frodas som en direkt följd av kriminaliseringen. Eftersom bara kriminella kan sälja narkotika, har de fått ensamrätt på en marknad som ger dem många miljarder om året. Gängen tjänar pengar på annat också, men det är inkomsterna från narkotikaförsäljning som är basinkomsten. Det är narkotikamiljarderna som gör att tusentals unga män kan försörja sig som heltidskriminella och springa runt med automatvapen. Det är narkotikamiljarderna som gör det lönsamt att rekrytera barn som springpojkar och säljare. Det är narkotikamiljarderna som gör att nya gängkriminella dyker upp i precis samma takt som polisen lyckas ta gamla kriminella av banan.

Polisen slösar stora resurser på att sätta fast människor för bagatellbrottet att ha rökt cannabis. Samtidigt som de avskriver rån och misshandelsfall med känd gärningsman på löpande band, och hänvisar till resursbrist. Stölder och bostadsinbrott utreds i princip inte alls. Men om någon blir påkommen med en joint i fickan, finns det ingen brist på resurser hos vare sig polisen eller åklagarna. Det här är vansinniga prioriteringar när den grova brottsligheten breder ut sig allt mer i landet.

Hyggligt folk får sitt liv förstört av prick i kriminalregistret och indraget körkort om de blir påkomna med en joint. De här trakasserierna drabbar i första hand människor som redan har det svårt. Är man IT-proffs eller statsminister får man behålla jobbet även om man rökt lite cannabis. Men för ungdomar som söker sitt första instegsjobb kan en prick i registret leda till att man alltid sållas bort, och aldrig ens får komma på en intervju.

Det här är resultatet av experimentet med att försöka skapa det narkotikafria samhället med hjälp av poliser och straff. Fler narkotikadöda och fler gängkriminella, men fortsatt god tillgång på narkotika för alla som vill ha det.

Att politikerna på 1970-talet tyckte att det var en bra idé att satsa på nolltolerans och det narkotikafria samhället, det kan man möjligen förlåta dem. De kanske inte förstod bättre. De hade ju inte något facit på vad politiken skulle leda till, och det är mänskligt att begå misstag när man ska hantera svåra frågor.

Men att våra politiker idag inte vågar erkänna misslyckandet och göra något åt det, det finns det inga ursäkter för.

Att narkotikapolitiken har misslyckats är uppenbart. Istället för ett narkotikafritt lyckorike har vi fått ett Sverige där kriminella langare skjuter och spränger, och tjänar så många miljarder varje år att de gradvis börjat infiltrera allt större delar av vårt samhälle. Men politikerna fortsätter blunda, och vägrar att ens tillsätta en förutsättningslös utredning av narkotikapolitiken.

Det är jättebra om politikerna ändrar lagen så att gängkriminella killar inte längre kan välja att avtjäna sina straff i kvinnofängelser. Men det vore ännu bättre om de ville utreda narkotikapolitiken som finansierar att vi har tusentals gängkriminella på gatorna.

…

Läs mer:

• Gängvåldet är en naturlig följd av den svarta narkotikamarknaden
• Vi kan få 1000 extra poliser mot våldet – omedelbart och gratis
• Kanadas legalisering av cannabis har halverat de kriminellas intäkter
• Avkriminalisering av narkotikabruk räddar liv i Portugal