Hoppa till innehåll
Christian Engström som får äran att skriva årets första krönika väljer ett mycket relevant och viktigt ämne. ”Hur många ska vi låta dö av narkotikapolitiken i år?” Är frågan han ställer sig!
Det är nytt år, och när jag skriver det här har ännu ingen dött av överdos 2023. Men när du läser det har antagligen det första tragiska dödsfallet redan inträffat. I Sverige dör varje år 500-600 människor av överdoser av olaglig narkotika. Det är 1-2 tragedier per dag, varje dag, året om.
Det allra mest tragiska är att de flesta av de här dödsfallen hade kunnat förhindras. Det ser vi svart på vitt när vi tittar på statistiken över narkotikadödlighet i EU-länderna. Siffrorna varierar lite år från år, men Sverige är varje år det EU-land som har endera högst eller näst högst dödlighet. Per miljon invånare är det ungefär fyra gånger så många som dör av överdoser i Sverige jämfört med snittet i EU.
Fyra gånger så många döda. Annorlunda uttryckt betyder det att av de 500-600 människor som dog av olaglig narkotika förra året, skulle mellan 350 och 450 ha levt idag om vår politik hade varit mer normal med EU-mått. Så har det varit under många år, men det har politikerna struntat i. Det har varit viktigare att ”inte skicka fel signaler” än att rädda liv.
Naturligtvis var det inte meningen att Sverige skulle bli sämst på att rädda livet på människor med problem. Målet för den restriktiva narkotikapolitiken var att skapa det narkotikafria samhället. Finns det ingen narkotika kan ingen dö av narkotika, var tanken. Men efter att ha försökt i åtminstone 40 år vet vi att det inte blev så. Tvärtom har bruket av alla sorters narkotika, från cannabis till tunga droger, ökat stadigt under den tid kriminaliseringen skulle få bort narkotikan ur samhället. Och dödstalen har ökat likaså.
Att vi inte har lyckats uppnå det narkotikafria samhället beror inte på att vi inte har försökt. Tvärtom. Sverige är det EU-land som varje år straffar flest brukare i förhållande till befolkningen. Om strategin hade fungerat borde vi vara ett av de länder som ligger bäst till i statistiken över narkotikadödlighet. Istället är vi sämst. Vi är så långt från en narkotikapolitik som räddar liv som man kan vara.
När man påpekar vår skyhöga narkotikadödlighet för nykterhetslobbyisterna som är motståndare till avkriminalisering, byter de alltid ämne från dödligheten till hur högt eller lågt det totala bruket är.
– Kriminaliseringen har lett till att Sverige har lågt bruk, säger de.
Det är för det första en sanning med modifikation. Det är färre i Sverige som erkänner att de rökt cannabis än det är i jämförbara länder, så kanske stämmer det att vi har ett lågt bruk av just cannabis. Men när det gäller bruket av tyngre droger ligger Sverige mer i mitten av EU-statistiken, trots vår strikta kriminalisering av brukarna.
Men låt säga att bruket i Sverige faktiskt är lägre än i andra länder tack vare kriminaliseringen. Vad är det i så fall för bra med det, om politiken som ger lågt bruk samtidigt ger högst dödstal? I så fall bevisar det ju bara att det var feltänkt att fokusera på det totala bruket om man vill minska skadeverkningarna av narkotika.
Extra tydligt hur cynisk och inhuman Sveriges narkotikapolitik är ser man om man jämför med Portugal. Portugal lade om sin narkotikapolitik 2001 och avkriminaliserade brukarna, samtidigt som man satsade på att erbjuda hjälp och vård till brukare med problem. Det fungerade. Portugal är ett av de EU-länder som har lägst narkotikadödlighet. SVT skrev med anledning av 20-årsjubileet:
På 90-talet hade Portugal enorma problem med överdoser och HIV och var tvungna att göra något drastiskt. 2001 avkriminaliserades eget bruk av alla droger. Det är fortfarande olagligt, men den som blir tagen med upp till tio doser erbjuds i första hand vård.
Reformen beskrivs ofta som en succé. Dödligheten dök, polisresurser frigjordes – och den befarade ökningen i droganvändning uteblev.
Tittar man på statistiken över hur många som dör av överdoser ser man skillnaden mellan Sverige och Portugal tydligt. Portugal har 10 miljoner invånare precis som Sverige, så vi kan jämföra rakt av hur många som dör av narkotika i respektive land. Twittersignaturen Skum Tomte har gjort ett diagram baserat på siffrorna från EMCDDA, EU:s byrå för narkotikastatistik:
Inte nog med att det är betydligt fler som dör varje år i Sverige, vi har dessutom en dödlighetskurva med en mycket tydligt uppåtgående trend. Men nykterhetslobbyisterna vill inte att vi ska lära något av Portugal. Istället har de hittat en försåtlig formulering för att kunna avfärda exemplet Portugal utan att behöva säga någon direkt lögn.
I en debattartikel hos DN skriver lobbyisterna Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt Center, och Pia Steensland, ordförande för Sveriges Landsråd för Alkohol- och Narkotikafrågor:
Exemplet Portugal nämns ofta i debatten. Efter deras avkriminalisering 2001 sjönk de narkotikarelaterade dödsfallen kraftigt de första åren, men efter 2008 har kurvan vänt uppåt igen, och i dag är det fler som dör av narkotika i Portugal än före avkriminaliseringen.
Notera hur listigt och elegant de får det att låta som att avkriminaliseringen inte fungerade, utan att de behöver säga någon direkt lögn. Det är korrekt att Portugals dödstal tyvärr har gått upp de senaste åren, och att det 2019 var fler som dog än det var 2000.
Men titta på diagrammet med jämförelsen mellan Sverige och Portugal en gång till. Sverige har hela tiden haft en hög och stigande dödlighet, medan Portugal har haft och fortsätter ha en låg dödlighet. Även om dödligheten tyvärr har gått upp i Portugal, ligger de fortfarande långt under den svenska narkotikadödligheten. Om nykterhetslobbyisterna var det minsta intresserade av att rädda liv skulle de självklart hålla med om att vi borde lära av Portugals avkriminalisering av brukarna.
Men för nykterhetslobbyn är det viktiga att ”sända en signal”. Nolltoleransen mot narkotika är en helig dogm. Hur många ska vi låta dö av narkotikapolitiken i år? ”Ungefär lika många som hittills” är deras svar i praktiken, eftersom de vill fortsätta med samma politik. Att vi låter några hundra människor dö i onödan varje år är ett pris som nykterhetslobbyn är beredd att betala. Det är verkligen osmakligt.
Tack till David Bonnier för twittertråd med jämförelse mellan Sverige och Portugal.
