Hoppa till innehåll
Dr Sue Clenton, överläkare i onkologi och medicinsk chef vid Releaf Cannabis Clinic, delar med sig av sina insikter från frontlinjen inom ett framväxande medicinskt område.
In her bi-weekly series for Cannabis Health, Dr Sue Clenton, Consultant Oncologist and Medical Director at Releaf Cannabis Clinic, shares her insight from the front line of an emerging field of medicine, taking readers inside the clinic and offering a doctor’s perspective on what it really means to prescribe cannabis medicines in the UK today.
Åsikterna om medicinsk cannabis och cannabisbaserade läkemedel (CBPMs) är starkt polariserade, både bland allmänheten och inom läkarkåren.
Detta kan leda till antagandet att myndigheter med ansvar för tillsyn, såsom General Medical Council (GMC), är fientligt inställda till detta medicinska område. Enligt min erfarenhet stämmer det dock inte helt.
När GMC granskar frågor som rör förskrivning handlar fokus inte om själva läkemedlet i isolering, utan om huruvida rätt processer har följts.
Deras uppdrag är att bedöma om läkarens beslutsfattande har varit välgrundat, baserat på tillgänglig evidens och korrekt dokumenterat.
Klinisk tillsyn har alltid handlat om professionellt omdöme, patientsäkerhet och medicinskt försvarbar praxis – och medicinsk cannabis bör inte behandlas annorlunda enbart för att området fortfarande är relativt nytt.
Vem ansvarar för regleringen av medicinsk cannabis?
Medicinsk cannabis ingår i ett väl etablerat system för professionell tillsyn.
Förskrivning av cannabisbaserade läkemedel regleras i stort sett på samma sätt som andra delar av klinisk praxis. Läkare är fortsatt ansvariga inför sina yrkesreglerande myndigheter, specialistorganisationer bidrar till att forma standarder inom sina respektive områden, och läkemedlen omfattas av tillsyn från MHRA.
Samtidigt är det Care Quality Commission (CQC) som ansvarar för att granska och reglera själva klinikerna. Myndigheten ställer höga krav på patientsäkerhet, förskrivningsrutiner, journalföring och uppföljning av patienter.
Kliniker kan också få vägledning från yrkesorganisationer som Medical Cannabis Clinicians Society, Cannabis Trades Association och andra aktörer som arbetar för att etablera bästa praxis inom området.
Den tvärvetenskapliga karaktären hos cannabisbehandling innebär dessutom att farmaceuter och sjuksköterskor styrs av sina egna yrkesorganisationer. Detta understryker att området inte är oreglerat, utan snarare allt mer strukturerat och övervakat, och att det hålls till samma krav på säker och evidensbaserad praxis som övrig medicinsk behandling.
Var och en av dessa myndigheter och organisationer spelar sin egen roll i att vägleda och stödja medlemmarna i det kliniska teamet.
Samtidigt samarbetar och kommunicerar dessa organisationer inte alltid effektivt med varandra, vilket kan göra att kliniker känner sig osäkra i sin yrkesutövning.
Att utöva försiktighet och ansvar
Vi måste vara ärliga med att evidensbasen för cannabisbaserade läkemedel ännu inte är lika omfattande som för många andra behandlingar.
Detta kan leda till skepsis hos vissa läkare och försiktighet hos andra – och skapar samtidigt utrymme för att felaktig information fyller kunskapsluckorna. Ofta är det de som hörs mest i debatten som har starka åsikter, men begränsad kunskap om hur cannabis används som läkemedel.
I en överväldigande majoritet av fallen är medicinsk cannabis en anmärkningsvärt säker behandling när den förskrivs på rätt sätt, ofta med färre biverkningar än traditionella läkemedel.
Jämfört med andra vanliga behandlingar, såsom opioider, har cannabis visat sig innebära betydligt lägre risker.
Det betyder dock inte att cannabis är helt riskfritt – inget läkemedel är det. Men den rädsla som ofta omger behandlingen står många gånger inte i proportion till den kliniska verkligheten. Kliniker som arbetar med medicinsk cannabis står under tillsyn av CQC och omfattas av strikta rutiner för styrning, säkerhet och kvalitetskontroll.
Förskrivare bör därför inte låta sig styras av polarisering eller högljudda debatter, utan av kliniskt resonemang, tillgänglig evidens där sådan finns, och öppenhet kring de osäkerheter som fortfarande kvarstår.
I slutändan är kliniskt ansvarstagande inget som läkare bör frukta – det är något som präglar det dagliga arbetet inom medicinen.
Om medicinsk cannabis ska kunna få en självklar plats inom modern brittisk sjukvård behöver vi också säkerställa att läkare känner sig tillräckligt trygga för att arbeta med behandlingen på ett ansvarsfullt sätt – och låta informerad medicinsk praxis visa vägen framåt.
Läs originalartikeln här!
