Hoppa till innehåll
Vi kan få 1000 extra poliser mot våldet om vi avkriminaliserar ringa narkotikabrott. Narkotikaforskare stöder idén. Regeringen behöver bara ta ett beslut – om den på allvar bryr sig om kampen mot gängen.
Sluta jaga narkotikabrukarna, och ge polisen order att prioritera ner ringa narkotikabrott till noll. Det skulle frilägga minst 1000 heltidspoliser, som istället kan ägna sig åt gängvåldet och annan systemhotande brottslighet. Det skrev jag i förra veckans krönika.
Men idén är förstås inte min egen. Om polisen slutar lägga tid tid och resurser på ringa narkotikabrott, blir det i praktiken en avkriminalisering av narkotikabrukarna.
Många länder har redan genomfört olika varianter av avkriminalisering, med goda resultat. En enig kår av svenska narkotikaforskare har vid olika tillfällen uppmanat regeringen att åtminstone tillsätta en offentlig utredning för att utvärdera dagens kriminalisering av narkotikabrukarna.
Rapporten ”Bruk och straff” från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) analyserar effekterna av kriminaliseringen av eget bruk av narkotika i Sverige. Den är gjord av kriminologerna Felipe Estrada, Albin Stenström och Henrik Tham, och publicerades för drygt ett år sedan. Då väckte den en hel del uppmärksamhet bland ledarskribenter och debattörer.
Men justitieminister Gunnar Strömmer (M) avfärdade rapporten direkt, utan att ha läst den, och deklarerade att regeringen inte tänker utreda en avkriminalisering. Det är fortfarande regeringens ståndpunkt.
Men för alla som inte är lika faktaresistenta som justitieministern är det intressant vad narkotikaforskarna säger.
ESO-rapporten konstaterar att kriminaliseringen inte har lett till en märkbar minskning av narkotikarelaterade problem. Varken utbudet av narkotika, konsumtionen eller vårdbehovet har minskat som en följd av den straffinriktade politiken.
Men att den straffinriktade politiken har misslyckats helt med att uppnå målen, betyder inte att politiken har varit gratis. Tvärtom.
En betydande andel av polisens resurser ägnas åt narkotikabrott, särskilt innehav och eget bruk. Forskarna uppskattar att ringa narkotikabrott tar ett tusental heltidspoliser i anspråk, om man summerar de polistimmar som läggs på brukarjakten.
De här tusen poliserna som skulle kunna börja arbeta mot våld och grova brott redan imorgon, istället för att jaga människor som (kanske) har begått ett bötesbrott. Allt som behövs är att regeringen ger polisen order att prioritera ner ringa narkotikabrott till noll.
Och förutom slöseriet med polisresurser medför fokuset på brukarjakt också andra problem.
Personer med narkotikaproblem drar sig för att söka vård av rädsla för rättsliga konsekvenser. Detta kan förvärra missbruk och leda till att fler fastnar i ett långvarigt beroende.
Rapporten visar att narkotikabrottslagstiftningen drabbar olika grupper olika hårt. Unga personer och socialt utsatta individer löper högre risk att straffas, vilket kan få långsiktiga konsekvenser för deras framtida möjligheter till arbete och utbildning.
Men gör inte brukarjakten att färre knarkar? Nej, är det korta svaret.
Rapporten analyserar internationella erfarenheter av avkriminalisering och konstaterar att det inte finns tydliga bevis för att en sådan reform leder till ökad narkotikakonsumtion. Länder som Portugal, Tjeckien och Norge har infört avkriminalisering i olika former. Deras erfarenheter pekar på att åtgärden kan minska skador för individer och samhället, snarare än att leda till en explosion av narkotikabruk.
Det mest kända exemplet på en lyckad avkriminalisering är Portugal. De avkriminaliserade eget bruk och små innehav av narkotika 2001, för att istället erbjuda vård och hjälp till dem som behöver det. Rapporten lyfter att detta har lett till minskad narkotikadödlighet, färre hiv-infektioner bland injektionsmissbrukare och ingen dramatisk ökning av konsumtionen.
Narkotikaforskarna föreslår att Sverige bör utreda möjligheten att avkriminalisera eget bruk och mindre innehav av narkotika.
Dels för att minska belastningen på rättsväsendet och frigöra resurser till mer effektiva åtgärder mot narkotikahandel. Men också för att förebygga stigmatisering och skapa bättre förutsättningar för vård och stöd till personer med narkotikaproblem.
Rapporten betonar skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering. Avkriminalisering innebär att bruk och innehav för eget bruk inte längre leder till straffrättsliga påföljder, men narkotika förblir olagligt. Legalisering, å andra sidan, skulle innebära att produktion och försäljning blir lagligt, vilket inte föreslås i rapporten.
Det är alltså ett mycket försiktigt steg som narkotikaforskarna föreslår när de uppmanar regeringen att utreda avkriminalisering.
Men när regeringen erkänner att den har tappat kontrollen över våldsutvecklingen skulle 1000 extra poliser vara ett värdefullt tillskott. Och forskningen visar att det inte leder till några negativa konsekvenser att avkriminalisera, utan att det tvärtom minskar skadorna av narkotika.
Som jag skrev i förra veckans krönika, skulle regeringen kunna få tillgång till de här 1000 extra poliserna mot grova brott omedelbart, genom att bara beordra polisen att prioritera bort ringa narkotikabrott.
Det enda som saknas är den politiska viljan att göra något mer än symbolpolitik mot gängen och den organiserade systemhotande brottsligheten.
…
Läs mer:
- Vi kan få 1000 extra poliser mot våldet – omedelbart och gratis
- Narkotikaforskare vill avkriminalisera brukarna, men faktaresistenta Gunnar Strömmer (M) vägrar
