Borde inte en åklagare förstå kriminalstatistik?

Polisen jagar ringa narkotikabrott för lätta pinnar till statistiken, medan mängdbrotten förblir ouppklarade. Ändå förnekar åklagare pinnjakten. Okunnighet, oförmåga att förstå statistik eller medvetet vilseledande?

Polisen lägger en allt större del av sina resurser på att sätta dit vanliga narkotikabrukare för ringa narkotikabrott. Dels är det bekvämt för poliserna själva, som slipper ge sig i kast med allvarligare brottslighet. Men framför allt är det uppskattat av polischeferna, som får lätta pinnar till statistiken för uppklarade brott.

”Ringa narkotikabrott bakom polisens skrytsiffror” satte Per Gudmundson, redaktionschef på 100.se, som rubrik på en krönika i förra veckan.

Att det förhåller sig så är ett faktum. Kriminalstatistiken bevisar det rakt av i hårda siffror, så ingen som har satt sig in i frågan det minsta borde kunna tro eller påstå något annat. Men ändå finns det personer som borde veta bättre som förnekar pinnjakten.

Signaturen RideFixer på X är åklagare, och aktiv i den narkotikapolitiska debatten. Enligt honom förekommer det ingen pinnjakt:

Nu kan man förledas till att tro att polisen främst jagar ringa  narkotikabrott för att det är enkla ’pinnar’, så kan man återgå till att mumsa fika i polisbilen. Väldigt många ringa narkotikabrott (och trafikbrott) är dock till följd av kontroll av kriminella individer och uppstår därmed i samband med större insatser eller riktat arbete mot exv organiserad kriminalitet.

twittrade RideFixer på X, med anledning av Gudmundsons krönika.

Men statistiken från BRÅ, som man får utgå från att RideFixer känner till eftersom han är åklagare, säger något annat. På sidan 52 i ESO-rapporten ”Bruk och straff” från 2023 kan vi (och han) hitta det här diagrammet med siffror från BRÅ:

Vi ser att från 1993, när lagen skärptes så att polisen fick rätt att ta pissprov på misstänkta narkotikabrukare, har antalet lagförda för ringa narkotikabrott ungefär femdubblats. Det beror inte på att det knarkas fem gånger så mycket idag som för 30 år sedan. Det finns skäl att tro att narkotikakonsumtionen i Sverige har ökat under perioden, men inte så mycket.

Att fler lagförs för ringa narkotikabrott (alltså eget bruk eller innehav av små mängder för eget bruk) beror på att polisen lagt mer och mer resurser på just ringa nark under de senaste decennierna. Forskarna bakom ESO-rapporten skriver i den avslutande diskussionen på sid 96 i rapporten:

Genom kriminaliseringen av eget bruk är det vidare tydligt att polisens över tid kraftigt ökade insatser kommit att riktas mot att lagföra ringa narkotikabrott. Enligt Narkotikautredningen (SOU 2023:62) belastade dessa utredningar Polismyndighetens budget med nästan tre miljarder kronor 2022. 

Och polisens fokus på ringa narkotikabrott leder inte till att fler grova brott klaras upp.

I diagrammet ovan ser vi att samtidigt som lagföringar för ringa narkotikabrott (eget bruk) skjuter i höjden, ligger den gröna linjen för grövre narkotikabrott (smuggling och langning) kvar och skvalpar på ungefär samma låga nivå. Och uppklarningsprocenten för mängdbrott med offer (stöld, skadegörelse, bedrägeri, misshandel m.m.) har sjunkit tydligt sedan början av 1990-talet, enligt BRÅ:s statistik.

Fler lagföringar för ringa narkotikabrott leder alltså inte till att det lagförs fler grova brott eller brott med offer. Och det ökade antalet lagföringar för ringa nark är inte någon bieffekt av att polisen blivit bättre på att klara upp grova brott och brott med offer, för det har de inte.

Det här borde RideFixer vara mycket medveten om, i egenskap av åklagare som deltar i den kriminalpolitiska debatten.

Men ändå påstår han att polisen inte alls prioriterar brukarjakt. Jag kan bara se tre möjliga anledningar till att han insisterar på att säga något som inte är sant, inom det som borde vara hans eget expertområde:

1. Han är okunnig och känner inte till att det finns statistik över brott och straff, som han skulle kunna titta på istället för att killgissa. Den förklaringen tror jag inte alls på, när det gäller en åklagare som engagerat sig i den kriminalpolitiska debatten.
2. Han kan inte läsa statistik, så diagrammet säger honom inte mer än en tallrik färgad spagetti. Den förklaringen tror jag inte heller särskilt mycket på, med tanke på att han har klarat sig igenom en lång högskoleutbildning innan han blev åklagare. Säkert kan han tolka diagrammet lika bra som alla vi andra.
3. Han vill mörka sanningen, trots att han mycket väl förstår att det är det han gör.

Eftersom jag helt ärligt inte tror på vare sig förklaring 1 eller 2, tvingas jag tyvärr landa i att det är förklaring 3 som stämmer. Vilket i så fall är oroande när det gäller en högt uppsatt tjänsteman inom vårt rättsväsende.

Jag kan inte slita mig från misstanken att en mycket stor del av den polisiära resursförstärkningen har använts till att plocka lägst möjliga hängande frukt.

skrev Per Gudmundson i krönikan på 100% som fick RideFixer att ge sig in i diskussionen på X.

Själv kan jag inte slita mig från misstanken att Per Gudmundson har 100% rätt i den saken.

…

Läs mer:

• Per Gudmundson, 100%: Ringa narkotikabrott bakom polisens skrytsiffror
• Cannabis i Fokus: Riskfritt vara tjuv när polisen prioriterar brukarjakt
• ESO-rapporten ”Bruk och straff”(2023)