Hoppa till innehåll
För fyrtio år sedan bestämde politikerna att Sverige skulle bli ett narkotikafritt samhälle. Hur har det gått? Det har misslyckats helt, visar CAN:s senaste rapport om narkotikasituationen.
I början av 1970-talet förklarade USA:s dåvarande president Richard Nixon krig mot narkotikan. Sverige hakade glatt på några år senare. På 1980-talet gick politikerna all in på att skapa ”det narkotikafria samhället”.
– Så hur gick det, så här fyrtio år senare?
– Jättedåligt, kan man konstatera när man läser den senaste rapporten från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Vi är mycket längre ifrån det narkotikafria samhället idag än vi var för fyrtio år sedan. Fyra decennier av allt hårdare narkotikapolitik har inte ens gjort att vi närmat oss det målet, om vi tittar på siffrorna som CAN redovisar.
På sidan 13 i rapporten visar CAN ett diagram över hur narkotikapriserna i Sverige har förändrats över tid. De har blivit mycket billigare:
Sedan 1988 (när riksdagen skärpte lagen genom att kriminalisera eget bruk) har priset på hasch ungefär halverats, räknat i fast penningvärde. Amfetamin och heroin har fallit ännu mer i pris, och kostar nu bara en femtedel så mycket som 1988, enligt CAN.
Det finns ingen brist på narkotika på marknaden. Hade det varit brist hade priserna ökat, eller i vart fall inte sjunkit. Tull och polis har inte lyckats begränsa tillgången på narkotika alls.
Enligt lagen om tillgång och efterfrågan visar de sjunkande narkotikapriserna istället att tillgången på narkotika i Sverige är mycket god, och har ökat. Nollvisionspolitiken har misslyckats helt.
Hur goda intentionerna än kanske var, har politiken helt enkelt inte funkat.
Och att polis och tull inte har lyckats göra Sverige narkotikafritt beror inte på att de inte har försökt. Rättsväsendet har satsat allt större resurser på att försöka stoppa narkotikan vid gränsen eller när den kommit in i landet. På sidan 12 i rapporten finns diagram som visar hur beslagen av både cannabis och annan narkotika har mångfaldigats de senaste decennierna:
Enligt diagrammet är den årliga mängden beslagtagen cannabis idag bortåt tio gånger så mycket som 1988. Varken tullen eller polisen ligger på latsidan när det gäller att samla pinnar till statistiken för narkotikabrottslighet. Men under samma tid sjönk alltså priset på olaglig cannabis till ungefär hälften.
Trots alla beslag som tull och polis har lyckats med, och hållit stora presskonferenser om, har de aldrig lyckats skapa någon brist på narkotika som fick priset att öka. Repressiva åtgärder från tull och polis fungerar inte för begränsa tillgången till narkotika. Det visar CAN:s diagram tydligt.
Att CAN redovisar de här siffrorna är mycket bra. I en rimligare värld skulle politikerna ta till sig den här informationen, inse att den förda politiken inte har fungerat, och starta en faktainsamling och diskussion om hur vi kan komma fram till en bättre politik. Men narkotikapolitik i Sverige är inte någon rimlig värld.
Det som borde hända är att regeringen omedelbart tillsätter en statlig offentlig utredning som utvärderar hur narkotikapolitiken har fungerat, och föreslår förändringar för att nå ett bättre resultat. Men någon sådan utredning vill politikerna inte se på några villkor. Under hela den tid som Sverige har försökt utplåna narkotikan genom en ”restriktiv narkotikapolitik”, har politikerna aldrig tillsatt någon utredning för att undersöka hur kriminaliseringen har fungerat i praktiken.
När den förra socialdemokratiska regeringen till sist tvingades tillsätta en narkotikautredning 2022, var den utredningen uttryckligen förbjuden att undersöka effekterna av kriminaliseringen. Redan när utredningen tillsattes var dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) säker på vad den (inte) skulle komma fram till.
– Sverige ska ha en fortsatt restriktiv narkotikapolitik. Jag avfärdar helt en avkriminalisering. Att gå den vägen vore en enorm gåva till de kriminella gängen, sa han på presskonferensen där nyheten om utredningen presenterades.
Därför avvisade han bestämt tanken på att undersöka konsekvenserna av den politik som han till varje pris ville fortsätta med. Istället tillsatte han en riggad narkotikautredning med skygglappar.
Och den nuvarande borgerliga regeringen har fortsatt på exakt samma linje. I en interpellationsdebatt i riksdagen 2023 fick folkhälsominister Jakob Forssmed (KD) frågan om det inte vore intressant att utreda hur narkotikapolitiken har fungerat, med tanke på att någon sådan utredning aldrig har gjorts i Sverige. Men det ville folkhälsoministern verkligen inte.
– Jag vill veta mer om väldigt många olika saker, men jag använder inte det statliga utredningsväsendet till alla frågor som finns. I Sverige har vi en nyfikenhetsforskning och alla möjligheter att göra olika typer av undersökningar, men vi har ett mycket begränsat utredningsväsen. Regeringen har ingen ambition att avkriminalisera narkotika för egenbruk, och därför har vi heller inte tillsatt en sådan utredning, svarade Jakob Forssmed då.
”Nyfikenhetsforskning”, alltså. För politiken ligger fast oavsett vad fakta eller verklighet råkar vara.
Så självklart kommer CAN:s senaste rapport inte heller leda till någon omläggning av narkotikapolitiken i närtid. Trots att CAN visar i enkla tydliga diagram att dagens politik inte fungerar alls.
Men eftersom en faktabaserad utredning av narkotikapolitiken skulle visa alla de nuvarande riksdagspartierna har haft fel i den politik de har drivit, vill inget av partierna se en sådan utredning.
För politikerna själva är det bättre att gängen får fortsätta håva in miljarder från narkotikamarknaden och fortsätta att infiltrera allt mer av samhället, än att politikerna skulle tvingas erkänna att de haft fel.
…
Läs mer:
- CAN visar hur ringa narkotikabrott blivit en gökunge i rättsväsendet
- CAN:s uppskattningar av narkotikabruket är mycket osäkra
Länkar:
- CAN-rapport 235: Narkotikautvecklingen i Sverige 2025 (pdf 43 sid)
- CAN-rapport 235: Tabellbilaga (Excel)
