Hoppa till innehåll
Ett efterlängtat beslut börjar fastställa regelverket för CBD-livsmedelsindustrin i hela EU.
Europeiska kommissionen, det regionala organ som har till uppgift att fastställa cannabisregler för alla EU-medlemmar, har äntligen skapat riktlinjer för hur mycket THC som får finnas i kommersiellt tillgängliga livsmedelsprodukter som innehåller CBD.
Det finns två av dem. Den första, som godkänts av EG:s ständiga kommitté för växter, djur, livsmedel och foder, säger att THC-nivåerna för olja som härrör från hampfrö inte bör vara högre än 7,5 mg/kg. Den andra säger att THC-nivåerna för torra livsmedel som innehåller hampa, t.ex. själva hampafrön samt mjöl och proteinpulver som innehåller dem, inte får vara högre än 3 mg/kg.
För att sätta detta i ett internationellt perspektiv har Kanada fastställt en gräns på 10 mg/kg för både oljor och torra livsmedel. Schweiz har en gräns som är dubbelt så hög, 20 mg/kg för oljor och 10 mg/kg för torrprodukter.
Men vad betyder detta egentligen i världen av internationella hampaförordningar?
Enligt Kai-Friedrich Niermann, en tysk cannabisadvokat som för närvarande stämmer regeringen på grund av bestämmelser om import av hampa: ”Europeiska kommissionens beslut var viktigt och trendsättande för den europeiska hampasektorn. Nu gäller för första gången harmoniserade riktvärden i hela EU. Därmed borde sådana fall som i augusti förra året i Tyskland, då det skedde en omfattande återkallelse av helt säkra hampaprodukter, höra till det förflutna.”
Lorenza Romanese, verkställande direktör för European Industrial Hemp Association (EIHA), den enda EU-omfattande lobbygrupp som har några seriösa muskler på lobbyfronten just nu, höll med. ”EIHA välkomnar de nyligen överenskomna nivåerna. En blomstrande marknad kommer endast att vara en EU-marknad baserad på gemensamma regler”, sade hon. ”Inte ett lapptäcke av 27 nationella lagstiftningar.”
Allt är dock inte helt och hållet i sin ordning. EIHA är fortfarande inte nöjd. Det finns flera skäl till detta, men de flesta har att göra med den fortsatta osäkerhet som fortfarande råder trots uttalandet. Här är skälen till detta.
Laboratorier som utför analyser för officiella kontroller och utredningar måste följa regler för hur man fastställer det som kallas ”mätosäkerhet”. EG har inte angett vilka dessa osäkerhetsvärden är.
Detta skapar uppenbarligen en pågående nebulositet som de nya bestämmelserna ännu inte har löst. En produkt uppfyller nämligen inte kraven enligt förordningarna endast om den uppenbarligen överskrider den högsta tillåtna nivån plus motsvarande svängrum. Utan en förklaring om vad detta delta är kommer tillverkarna fortfarande att behöva försvara alla mätningar över gränsvärdena, även om de är små, inför myndigheterna.
Enligt EIHA innebär denna utveckling ”äntligen ett slut på fragmenteringen av den inre marknaden och kommer troligen att ge investeringarna i sektorn ytterligare ett uppsving”.
Aktörerna kommer att få tid att anpassa sig till de nya reglerna genom att sälja sina befintliga lager under en övergångsperiod. Reglerna kommer också att bli obligatoriska för alla EU:s medlemsstater 20 dagar efter det att förordningen har offentliggjorts i EU:s officiella tidning.
Det finns en viss ironi i den långsamma takten i EG:s hampapolitik. Detta beror på att EG, vilket är ganska överraskande med tanke på reformens snigelfart, också har en politik där det sägs att ”hampodling bidrar till målen för EU:s Green New Deal”. Detta inkluderar grödans förmåga att binda kol, förhindra jorderosion, främja den biologiska mångfalden och odling av grödor som kräver en låg, om inte obefintlig, användning av bekämpningsmedel.
Ett av de andra skälen till att allt detta är så ironiskt är att Frankrike också är den överlägset största producenten av hampa i EU (70 %), följt av Nederländerna (10 %) och Österrike (4 %). Detta är också det land där de mest effektiva rättsliga åtgärderna på EU-nivå hittills har ägt rum – och dessutom där de mest häftiga striderna om regleringen av industrin har ägt rum. Det gäller bland annat den senaste tidens domstolsstrid för att tillåta försäljning av hampablommor i landet, inte bara av extrakt.
En sak är dock också klar. Som ett resultat av detta är det Frankrike, inte Tyskland, som leder vägen när det gäller att fastställa landsspecifik politik som också påverkar andra länder, om inte till och med påverkar beslut på EU-nivå. I Tyskland pågår nu faktiskt ett fall där man försöker fastställa EU-reglerna nationellt och som också har sin förebild i Kanavape-fallet i Frankrike.
Hur som helst är tiden för vilda västern, där hampaproducenterna inte hade några formella riktlinjer, slut. Nu går vi vidare till nästa strid.
