Hoppa till innehåll
Det är ytterst viktigt att narkotikapolitik får utvecklas på sakliga grunder, och inte vila på selektiva val av evidensläget och förenklande tolkningar. Vi bör inte ha som underförstådd utgångspunkt att den svenska modellen är den bästa tänkbara, utan i stället intressera oss för utvecklingen i andra länder, skriver Russell Turner, Johan Lindwall, Anette Skårner och Damon Barret, som alla är doktorer vid Göteborgs universitet.
Det portugisiska systemet bygger både på att undanröja hinder för stöd- och vård genom att ta bort straffrättsliga påföljder för eget bruk/innehav (d v s avkriminalisering) och ersätta dessa med en civil process, och också på att erbjuda medicinska och sociala insatser. Det massiva stödpaketet finansierades genom att resurser överfördes från polisens arbete med att lagföra ringa narkotikabrott. Sverige har gått i motsatt riktning och lagt allt mer tid och resurser på ringa narkotikabrott och på att lagföra och straffa personer med beroendeproblematik, vilket enligt Brå har gett polisen mindre resurser till att bekämpa organiserad brottslighet.
Läs debattrepliken hos Alkohol & Narkotika
