Hur och varför vi legaliserar cannabis i Sverige!

Otto Larsson har varit cannabisaktivist långt mycket längre än CiF har funnits. Nu har han tagit steget längre och presenterat en modell för hur Sverige kan legalisera och berättar varför vi måste göra det!

Inledning

Jag har sett mig själv som cannabisaktivist i mer än halva av mitt liv. För att göra en lång historia kort började jag som många andra i tidiga tonåren med att ifrågasätta den informationen om droger som vi blev matade med i skolan.

Efter att ha gått igenom det tunna underlaget som tillhandahölls av den vuxna världen på den tiden bestämde jag mig ganska fort för att jag måste uppleva cannabis själv.

Som bekant så dog jag inte, inte heller blev jag dum i huvudet, fick något sug efter heroin eller började spontandyrka några satanistiska gudar. Det var tydligt att någon hade byggt upp en lögn kring cannabis och jag beslutade mig för att spräcka hål på den.

På den tiden såg jag inte någon direkt skillnad mellan cannabis och alkohol. Om någon hade köpt en flaska smuggelvodka, en platta öl eller en påse gräs var rätt mycket detsamma. Personligen föredrog jag det sistnämnda, mycket för att bakfyllan uteblev och ruset passade mig bättre. Redan då observerade jag att det var väldigt mycket färre bråk bland människor som rökte cannabis jämfört med bland de som drack alkohol.

Som cannabisaktivist har jag hunnit med mycket: drivit politiska kampanjer mot EU-parlamentet; drivit tankesmedjor i ämnet; arrangerat demonstrationer utanför riksdagen; ordnat parkfester i Humlegården och konferenser som SMCC mellan alla debatter och bråk på sociala medier. 

Till slut beslöt jag mig för att själv ställa upp till val och hittade en ideologi jag fann mig bekväm med hos Piratpartiet. Vad jag vill presentera här är den modell som jag tror kommer gynna Sverige och vårt samhälle mest. Det baserar jag på den kunskap jag samlat på mig om både cannabis och de skadliga effekter cannabisförbudet har på samhället som jag bevittnat under åren jag följt och drivit frågan.

Varför legalisering?

Det finns många sätt att hantera cannabis i samhället, vi har den portugisiska och den sydafrikanska avkriminaliseringen; den holländska toleransen; de olika former av legalisering som finns i Uruguay, USA, Kanada, och Malta; de norska & danska modellerna, med mera. Alla olika former kommer med sina egna för- och nackdelar. De har löst ländernas specifika problem efter implementering, men ingen passar enligt mig för Sverige fullt ut.

I Sverige har vi våra unika problem relaterade till cannabis. Det största problemet vi behöver lösa är främst den svarta marknaden som lett till en övergödd kriminell elit och konflikter mellan olika grupperingar som gör att vi nu ser bland det högsta antalet skjutningar någonsin i svensk historia bland unga som krigar över territorier, heder eller av andra anledningar. Det är en våldsspiral som vi måste ingripa mot med alla medel vi kan, inklusive att vända på det stora stenröse som är svensk narkotikapolitik.

Polisens egen uppskattning är att den svenska narkotikamarknaden omsätter så mycket som 10 miljarder per år, där majoriteten utgörs av cannabis. Som någon som följer inte bara den svenska debatten utan även den internationella och framförallt datan från Darknet kan jag med säkerhet säga att det rör sig om minst 10 miljarder snarare än upp till. Det var nämligen inte länge sedan som det enligt tullmyndigheten rörde sig om en tiondel, vilket vittnar om att svenska myndigheter tidigare grovt har underskattat omfattningen.

Genom att inte bara avkriminalisera, utan även legalisera och reglera cannabis, kan vi göra den absolut största skadan på de kriminella hierarkierna. Inget skulle slå så brett som att potentiellt halvera deras intäkter från narkotikamarknaden och dessutom kapa deras kundkrets ordentligt. Med både minskande kundunderlag och intäkter blir det svårare att locka in nya gängmedlemmar att rekrytera, men detta gäller bara om reformen görs på rätt sätt.

Vi såg hur Kanada tog otroligt lång tid på sig att nå nivåer där den reglerade marknaden omsatte mer än den illegala. Detta berodde på flera faktorer såsom dåligt utformade skattetariffer, kass prissättning, värdelösa villkor och produktionsproblem. I många fall fanns det inte heller legal cannabis för konsumenterna som då stannade kvar på den olagliga marknaden.

Nej, vi ska inte tro att den illegala marknaden kommer försvinna upp i rök bara för att vi ger den en legal motpart, det är inte så verkligheten ser ut tråkigt nog. Hur vi genomför regleringen och vilka krav vi sätter på marknaden kommer till stor del avgöra hur väl det lyckas.

Varför inte börja med att avkriminalisera och sedan utvärdera om vi vill gå vidare? Doppa tån innan vi går i med hela kroppen? Normalt hade detta varit min ståndpunkt, jag gillar när man tar försiktiga steg, framförallt när det kommer till så unga ämnen som laglig cannabis är rent forskningsmässigt. Men med tanke på den gängsituation vi har idag ser jag det som potentiellt livsfarligt när det kommer till specifikt cannabis. 

Att bara avkriminalisera skulle leda till att det snabbt skapas “vattentäta skott” mellan de som säljer på gatan och de som tjänar de stora pengarna, våldet skulle därför med största sannolikhet öka då frågan om vilka områden som går att sälja i skulle bli en komplicerad historia. Det skulle heller inte hämma gängens inkomster då pengarna även fortsättningsvis skulle hamna i de kriminellas händer.

Nej ett så stort socialt problem som gängproblematiken kommer att kräva enorma resurser. I den legaliseringsmodell som presenteras nedan kommer jag därför att vilja öronmärka en del av skatteintäkterna till sociala program för områden med mycket gängproblematik. Samhället måste fånga upp dessa individer långt mycket tidigare än idag. Legalisering kommer inte att vara det enda som krävs, men det kan ge både verktyg och resurser för andra delar av samhället att minska problematiken.

Hur ska legaliseringen genomföras?

Först och främst måste vi kolla på de modeller vi har idag och som fungerar väl för att handskas med olika droger. Även om den får en del kritik från vissa håll så tycker jag ändå att Systembolagsmodellen är något att eftersträva då det finns många positiva sidor med den. Jag skulle dock vilja kombinera den med lite andra delar när det kommer till cannabis.

För att kunna agera snabbt och inte ge gängen möjlighet att roffa åt sig mer pengar innan kranen sinar tror jag att man skulle kunna ta ett blad ur den katalanska boken och titta på framförallt de tidiga licenserna för cannabisklubbar i Barcelona.

Licenser för klubbar skulle kunna utfärdas med krav om säkerhet, krav på lokal och utbildad personal precis som vi har i krogbranschen. Skillnaden skulle vara att man som besökare skulle behöva ansöka om medlemskap och uppfylla de krav om t.ex ålder som klubben och regelverket ställer.

Klubben kan sedan få möjlighet att med hjälp av sina medlemmar odla eller importera de sorter som medlemmarna efterfrågar och med hjälp av kontrollmöjligheter av både medlemmar och myndigheter så kan kvalité och innehåll säkerställas.

Efter några års försöksverksamhet bör en utvärdering av cannabisklubb-modellen utföras för att se hur regleringen behöver justeras och en så bra kommersiell modell som möjligt ska kunna utvecklas. Vilken modell bör vi utforma för att maximera nyttan och minimera riskerna, är det en ren Systembolagsmodell; bör vi lämna det helt åt den privata marknaden såsom t.ex. nikotin hanteras idag, eller vore en kombination av lösningar önskvärd?

Hemmaodling

Om man ska få odla hemma är det många som frågar mig och det är faktiskt ingen svår fråga när man känner till några saker om cannabis och den rusgivande cannabinoiden THC. 

Att få ett cannabisfrö att gro är inte särskilt svårt, växten har fått smeknamet “weed” efter “ogräs” eftersom den växer i nästan vad som helst och inte kräver speciellt mycket omsorg, om någon, för att utvecklas och bära blommor och frön. 

Hur potenta dessa blommor är när det kommer till de eftertraktade cannabinoiderna eller terpenerna är dock en helt annan femma. För att producera exempelvis en planta med så hög THC-halt som möjligt krävs både utrustning, tid och erfarenhet. Det är knappast något man lyckas med på första försöket.

En potent skörd av cannabisblommor tar år av experiment för att få riktigt bra, det krävs fingertoppskänsla som man bara får av att misslyckas ett antal gånger innan det blir riktigt bra.

Dessutom ligger det mer bakom att få fram en bra produkt än att bara odla den. Till skillnad från exempelvis ett äpple som kan ätas när det plockas så måste cannabis klippas, torkas och kureras innan det är redo att konsumeras. Det är en process som efter månader av odlande återigen tar ytterligare ett par månader om det görs korrekt.

Om vi beaktar kunskaperna som krävs-, jämför med öl & vin, som idag är helt lagliga att framställa på hobbynivå och kollar på utsträckningen det görs i, så tror jag inte att hemmaodling kommer bli en stor grej utanför den grupp som har odling och förädling av cannabis som ett stort hobbyintresse, förutsatt att vi inte gör tillgängligheten och utbudet i handeln för dålig. Snarare kommer mängden hemmaodlare vara ett lackmustest för prisnivåerna och kraven på produktion och konsumtion.

Låt hemmaodlingar bli sista utvägen för de konsumenter som har långt till närmsta cannabisklubb eller butik, istället för att de tvingas gynna en illegal marknad.

Medicinsk cannabis & Big Pharma

Även om vi inte direkt sett något från Big Pharma så har flera stora aktörer investerat i olika medicinska cannabisbolag runt om Europa. Redan idag finns det endast ett fåtal stora, som exempelvis Bedrocan, medan flera mindre aktörer försöker göra vad de kan för att få ta del av miljardindustrin. 

Problemet är den stora investeringströskeln för den medicinska produktionen. Det vore därför önskvärt om man på statlig nivå påbörjade ett arbete för att kunna framställa medicinsk cannabis själva, för att således inte vara beroende av att utländska leverantörer som då kontrollerar marknaden och priset.

Medicinsk cannabis är tillgängligt i Sverige idag. Flera tusen patienter i Sverige får cannabis i olika former men det är fortfarande långt ifrån lättillgängligt för alla som behöver det.

Vi har idag begränsat oss till svår smärtproblematik för att kunna garanteras medicinsk cannabis. Några undantag finns för andra typer av diagnoser men i regel är det smärta som innebär att möjligheten till medicinsk cannabis finns. Även då behöver du med största sannolikhet söka dig till privata vårdgivare då flera regioner hävdar att det saknas tillräckliga bevis för att behandla smärta med cannabis och därigenom begränsar läkares möjlighet att skriva ut läkemedel utanför indikation, så kallad off label-förskrivning.

Cannabis behöver bli mer tillgängligt för flera diagnoser. Utomlands ser vi mängder av sjukdomar och tillstånd som behandlas med olika typer av cannabis, i en del fall bara för att öka livskvalitén hos patienter som kanske har svårt att sova eller äta.

Den främsta fördelen med cannabis är dess avsaknad av svåra biverkningar. Även vid höga doser när närminnet kan bli tillfälligt rubbat så ser man en mycket snabbare återgång till det normala än vid andra typer av mediciner.

Det är för mig svårt att förstå hur man nekar någon cannabis medan man istället skriver ut oxycontin eller andra tunga opiater. I min modell ingår det att staten och därmed regionerna förändrar sin syn på medicinsk cannabis och börjar titta på aktuell forskning, den forskningen man idag har som grund är föråldrad och inaktuell.

Istället för att cannabis ska vara en sista utväg som idag så ska cannabis vara ett av de tidigare preparaten som erbjuds, detta främst på grund av avsaknaden av allvarliga biverkningar och fysiskt beroende.

Big Cannabis, licenser & en välmående marknad

En välmående marknad kommer att visa sig i en mikroskopisk om ens någon illegal motpart, rimliga priser för både rekreationella som medicinska produkter och därmed en låg nivå av hemmaodling. Efter några år när normaliseringen är färdig så kommer troligen även det skadliga ungdomsbruket minska allt eftersom föräldrarna odlar sina bonsaicannabisträd i garagen och cannabis slutar vara något “coolt och förbjudet”.

Men hur ska vi komma dit? Vi ser redan nu att Big Cannabis håller på att skapas på andra sidan atlanten med några få drakar som äter upp mer och mer av marknadsandelarna i både USA och Kanada för varje kvartalsrapport som går.

De importerade varorna kommer alltid finnas. Precis som “utländska hyllan” i din lokala matbutik så kommer det, om möjlighet ges, finnas amerikanska godisar med THC och cannabisdrycker på hyllorna när det väl är dags, om inte annat för att marknadskampanjer som når svenskar kommer göra oss nyfikna. Det kommer inte gå att förbjuda, för tillåter vi inte legal handel så kommer det alltid att finnas en illegal marknad.

Hur säkerställer vi då att det inte skapas en monopolmarknad där ett fåtal stora aktörer äger alla medel att nå ut till marknaden? Jag tror att vi skulle kunna förfina den amerikanska modellen med licenser för att lösa den frågan.

Genom att licensiera klubbar för en vuxen publik, kommer dessa, i likhet med de som har serveringstillstånd för alkohol, då att stå inför krav om att ha utbildad personal, att säkerställa åldersgräns och beivra överservering etc. Följs inte de regler som kopplas till licensen kan böter eller andra straff utfärdas.

Dessa klubbar kan som tidigare nämnts sedan ges tillåtelse att producera en viss mängd cannabis för sina medlemmar och importera de eventuella produkterna som medlemmarna efterfrågar.

Genom att tillåta försäljning och för medlemmarna att ta med sig en viss mängd hem så skulle man säkerställa, på lika villkor som vid försäljning av alkohol, att minderåriga inte får tillgång till det, till skillnad från idag när det är lättare att få tag på cannabis än alkohol i många delar av landet.

Licenserna skulle kunna säkerställa att vi inte får kedjor som tävlar om marginalerna likt dagens snabbmatskedjor. Istället skulle vi kunna få väldigt personliga klubbar och bar-liknande etablissemang som säkerställer att vinsten tillfaller dem som arbetar där.

Denna typen av hantering skulle också säkerställa produktionskvalité och innehåll. En sådan sak som spice-spetsad cannabis skulle inte få förekomma utan rejäla konsekvenser. Idag är det vanligt förekommande att man har blandat något annat i haschet eller spetsat gräset med någon typ av kemiskt medel för att öka potensen. I dagens marknad, där tillverkaren är så gott som ospårbar, är det en naturlig konsekvens.

Modellen innehåller därför en individbaserad licens för klubbar som sedan kan ha myndiga medlemmar som handlar och besöker klubben för ändamål gällande cannabiskonsumtion.

Gängen, polisen och exitmöjligheter

Gängen som idag är det stora samtalsämnet när det kommer till cannabis är en särskild fråga och precis som jag nämnde tidigare så har vi en väldigt unik situation i Sverige.

Vi har länge valt att blunda för problematiken med de växande gängen. Det kom som en chock för samhället att när flera mäktiga personer i de olika nätverken plötsligt försvann under bland annat “encro-härvan”, började maktsugna individer i samma grupperingar bråka om vem som bestämmer.

Att försöka hugga huvudet av ormen på de svenska gängen kommer aldrig fungera på grund av hur de är uppbyggda. De är små konstellationer som arbetar tillsammans med liknande konstellationer för gemensam vinning. Ibland uppstår oroligheter i samarbetet vilket ofta leder till våldshandlingar åt ett eller båda hållen.

Nej, gängen är inte uppbyggda som toppstyrda företag där man kan lyfta bort toppen så att hela pyramiden faller. De är snarare uppbyggda som hierarkier där det alltid står någon redo att gå en eller flera pinnar uppåt. Det innebär att vi måste kväva deras existensmöjligheter, vi måste ta bort deras inkomster och rekryteringsmöjligheter. 

Få människor jag har träffat på i den kriminella världen har velat vara där. De flesta har kommit in antingen av en ren slump, andra av nödvändighet eller hunger efter de enorma vinsterna som finns där.

Vad skulle du själv ha gjort? Tänk dig att du är 13 år, skolan är svår och dina föräldrar är fullt upptagna med att jobba dubbla skift och ta hand om din sjuka mormor. Dessutom saknar de grundskoleutbildning, så de förstår inte hur de ska hjälpa dig med dina hemläxor, eller varför det är viktigt. Dina lärare säger till dig att du är lat. När du tänker på framtiden så är högskola bara något du kan drömma om. Helt plötsligt så börjar du hänga med några äldre grabbar. Du börjar göra någon tjänster och kan tjäna 10 000-tals kronor om dagen.

Hur ska den 13-åringen som aldrig har haft något, övertygas att låta bli chansen att tjäna 20 000 i veckan när inga rimliga alternativ finns?

De flesta vaknar upp en dag och inser vad som händer runt omkring dem och då måste det finnas exitmöjligheter tillbaka till samhället. Jag vill kickstarta gängens förfall genom att erbjuda dom som vill en väg ut. Genom en amnesti för icke våldsrelaterade brott i kombination med samarbetsvillighet och livsstilsförändring, kan en licens för att driva ett cannabisföretag erbjudas, mot att personen i fråga upprätthåller en laglydig livsstil och lämnar sitt gamla liv bakom sig. 

Sammanfattande modell

• Cannabis stryks ur narkotikastrafflagen och odling, förädling, innehav, försäljning samt konsumtion regleras i en ny cannabislag.
• Sverige legaliserar och reglerar odling, förädling och handel av cannabis med begränsningar under ett personligt licenssystem för cannabisklubbar som innebär att en klubb med medlemskap kan inrättas om bland annat följande punkter uppfylls:
  • Utbildad, kunnig personal skall alltid finnas på plats
  • 18+ och medlemskap gäller för alla som befinner sig inne på klubben när konsumtion eller försäljning sker.
  • Alla produkter som säljs måste ha en spårbar tillverkningskedja samt innehållsförteckning.
  • Adekvat lokal för ändamålet med tanke på antalet medlemmar och ventilation.

• Sociala program inrättas i de områden där problem med gängkriminalitet varit som störst.
  • Ungdomsgårdar med personal som lär känna ungdomarna och förstår sig på området samt kulturen.
    • Personal på plats måste även ha möjlighet och verktyg för att avvisa stökiga eller problematiska individer.
    • Att platser som maker-spaces, musikstudios och hubbar för nyföretagande för ungdomar finns tillgängliga.
  • Särskilda insatser vid storhelger och lokala händelser för att säkerställa möjlighet till deltagande hos alla.
  • En koalition mellan socialtjänsten, polisen, skolan och andra lokala aktörer för att gemensamt informera varandra när ungdomar landar snett.
• Tillståndsenheten på varje kommun utökas till att även innefatta företag och medlemsdrivna klubbar inom cannabisområdet.
• Regionerna bör ta till sig av ny forskning gällande medicinsk cannabis och ändra dagens restriktiva inställning enligt följande:
  • Medicinsk cannabis ska inte vara sista utvägen vid svår smärta utan kan erbjudas i ett tidigare skede som komplement eller ersättning för andra läkemedel ex opiater.
  • Medicinsk cannabis bör erbjudas till de som vill ha det mot de åkommor som kan tänkas lindras.

• Ett nytt avhopparprogram inrättas där individer som tidigare har haft en kriminell eller klandervärd livsstil kan erhålla en personlig licens och stöd från samhället för att starta en cannabisanläggning eller klubb. Detta skulle inkludera bland annat:
  • Stöd för att hitta och anpassa lokal för ändamålet
  • Startbidrag för verksamhet och hyra
  • Utbildning och stöd i bolagstekniska frågor såsom:
    • Redovisning
    • Juridik
    • Personalhantering
    • Kontrollsystem

För att kunna ta del av detta program ska följande uppnås:

• Kontakt och umgänge med yrkeskriminella individer ska upphöra.
• Vapen, droger och liknande ska lämnas in till Polismyndigheten under amnesti
• Du ska få hjälp att byta miljö, allt från område till stad kan vara aktuellt.

Skulle detta i framtiden brytas och licensinnehavaren begår brott åtalas personen; licensen återkallas med omedelbar verkan och såväl startbidragen som inkomsterna återkrävs.