Hur ska vi prata med unga om cannabis?

Otto Larsson efterfrågar en förändring i vårt sätt att prata med ungdomar om cannabis och andra droger. ”Så hur vore det om vi istället för skrämselpropaganda faktiskt testade att prata med ungdomar på deras egna vilkor och egna språk?”

Min första kontakt med cannabis var en märklig man som hävdade att om man röker cannabis så kan man lika bra ge upp för det slutar alltid i att man tar heroin tillslut, och heroin, det dog man av.

Vid den tidpunkten visste jag inget annat om cannabis än att det doftade sött och ingick i en grupp som kallades ”knark”. Inget av det visade sig vara sant och som en ung kille som utforskade världen så föll det sig naturligt att utmana s.k ”sanningar” och när en efter en av dem föll så blev det förbjuda i gruppen ”knark” mer och mer intressant.

Annons
Aureum Heathcare

Jag kan idag, när jag fått en med nyanserad, vuxen syn på rusmedel, sörja att de vuxna jag hade runt mig inte på ett mer nyanserat, ärligt sätt kunde förklara fördelar och riskerna med både cannabis men också andra rusmedel. Alkohol som exempel, blev aldrig ett problem för mig eftersom det talades om på ett nyktert sätt och att det inte förbjöds på samma sätt och därmed inte innehöll samma rebellfaktor som cannabis eller andra droger gjorde.

De människorna som istället fick styra hela narrativet av drogundervisningen om man nu kan kalla den för det. Blev istället organisationer med kopplingar till scientologin och kristna lobbyistorganisationer med sina egna agendor.

Nej vi måste verkligen förbättra vår kommunikation med unga om olika rusmedel och då inte bara vad man inte ska göra. Vi måste se verkligheten idag och inse att en stor del unga kommer att testa olika preparat och se till att det görs så säkert som möjligt. Vilka saker ska man absolut inte blanda, drick mycket vatten om du ska stoppa i dig E på rave, ta hellre en liten dos och vänta på effekt istället för att ta en för stor, hur man testar olika substanser för att se om de är utblandade med farligare preparat med mera.

I fredags besökte jag Närcon, ett cosplay konvent som hålls i Linköping. Som vanligt när jag åker på liknande event så blir jag ofta igenkänd för mitt engagemang. Ibland är människorna som kommer fram lite väl unga och då blir det lätt en obekväm situation eftersom jag ändå måste berätta för dom att det inte är något som barn och tonåringar borde syssla med, ibland möter jag förståelse och ibland möter jag tyvärr förnekelse. Närcon som är ett helnyktert event har verkligen lyckats förvånansvärt bra med att hålla på det.

Istället för förbudsskyltar om saker så gjorde man ironiserade memes om allt ifrån att man skulle duscha till att hålla koll på varandra och komma ihåg nykterheten på området. Jag tror att man verkligen har lyckats prata med ungdomar på ungdomars språk. Något jag tror vi måste börja göra i skolorna också.

Så hur vore det om vi istället för skrämselpropaganda faktiskt testade att prata med ungdomar på deras egna vilkor och egna språk? Istället för foldrar fyllda med lättupptäckta lögner och klyschiga slogans så kanske vi skulle testa något annat?

Jag hoppas att det snart kommer en organisation med utbildad, kunnig personal som tar utbildningen vi får i skolorna kring rusmedel på riktigt. Idag är det väldigt problematiskt på området.

Mitt egna tips som lekman i ämnet men med en del erfarenhet så kan jag bara säga:

Lyssna på unga, när nyfikenhet i ämnet börjar bubbla upp så kommer dom försöka prata med er ifall ni ger dom tillfälle. Men avfärda inte deras tankar, frågor eller åsikter vid första försök, då kommer ni förlora möjligheten att influera dom alls. För det är just det, vi kommer aldrig kunna kontrollera unga helt, vi kan inte mer än influera deras val. Men när dom ska göra valet, för det kommer dom behöva göra, så tycker jag att det vore dumt om lögner och klichéer är allt dom har att stå på när grupptrycket kommer.

Författare