Hoppa till innehåll
Gängproblemen vi har i Sverige har länge varit på tapeten, men den uppenbaraste av stenar vägrar man lyfta på. ”Är det vettigt att polisen lägger så mycket krut på att jaga människor som har tagit en joint?” Frågar sig Christian Engström denna vecka!
Polisens mål ska vara att få ner brottsligheten, inte att jaga pinnar i statistiken. Att prioritera att sätta dit människor för eget bruk av narkotika ger höga uppklarningssiffror, men det minskar inte de skador som brottsligheten orsakar samhället. Det rådet ger kriminologerna Amir Rostami och Jerzy Sarnecki till den nyutnämnda rikspolischefen Petra Lundh.
I en debattartikel hos DN hälsar de två kriminologerna den nya polisledningen välkommen, men påpekar att polisen under många år har fått kraftigt ökade resurser utan att det har märkts någon motsvarande minskning av brottsligheten.
Kriminologerna pekar på problemet är att både politikerna och polisen själva mäter verksamheten efter vad myndigheten har gjort, inte vad den har haft för effekt på brottsligheten:
Effekter av polisens verksamhet kan knappast mätas med antalet anställda inom polisväsendet, antalet timmar man ägnar åt olika aktiviteter, eller antalet redovisade ärenden till åklagaren. Inte ens det populära måttet antal fängelseår utredningarna genererat är effektmått. Utan i bästa fall bara ett mått på hur man arbetar för att uppnå verksamhetens mål.
Att man mäter fel sak – hur mycket resurser polisen har lagt ner istället för om brottsligheten har minskat – leder till att ”polisen satsar sina begränsade operativa resurser på ärenden som är enkla att klara upp men som har föga påverkan på den för medborgarna betydande brottsligheten” skriver kriminologerna.
De klassiska exemplen är ringa narkotikabrott (konsumtion eller innehav av små mängder) eller ringa vapenbrott (innehav av vapen som inte är farliga). Man får i sådana fall ”höga” uppklaringssiffror, utan att i någon betydande mening ha påverkat de skador brottsligheten orsakar i samhället.
I slutet av november presenterade ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, en forskarrapport om kriminaliseringen av narkotikakonsumtion. Där framgår (sid 50 och framåt) att polisen lägger en stor och ökande andel av de totala polisårsarbetskrafterna på narkotikabrott. År 2020 uppgick det till ungefär 7%. Av den totala polisstyrkan på 21.000 poliser motsvarade det alltså 1.500 poliser på heltid. Kostnaden för detta var 2,75 miljarder.
I den siffran ingår även polisens arbete mot grov narkotikabrottslighet (smuggling och langning). Men det är de ringa narkotikabrotten (eget bruk och innehav av små mängder) som står för den överväldigande majoriteten av brotten som polisen ”klarar upp”.
Trenden är också att allt mer av polisens resurser går just till de ringa narkotikabrotten. Under de senaste decennierna har antalet domar för ringa narkotikabrott flerfaldigats, medan domarna för grövre narkotikabrott legat i princip stilla.
Är det vettigt att polisen lägger så mycket krut på att jaga människor som har tagit en joint, istället för att fokusera på att få ner den systemhotande brottsligheten som hotar vanliga människors trygghet? Bara dogmatiska nykterhetslobbyister och karriärpolitiker med huvudet i sanden kan rimligen tycka att det är någonting bra.
Men när man utvärderar polisens verksamhet utifrån hur många de lyckas straffa för någonting, snarare än att se på hur polisen lyckas minska brottsligheten och värna tryggheten i samhället, då blir det så här.
Låt oss hoppas att den nya rikspolischefen Petra Lundh är beredd att lyssna på kritiken mot hur polisen har styrts under de senaste polischeferna, och vågar styra om resurserna från pinnjakt och pissprover till att prioritera den grova brottsligheten med offer. Då kanske hon kan lyckas med den uppgift hennes företrädare misslyckades med, att börja göra Sverige tryggare igen.
Med den fromma förhoppningen inför framtiden önskar jag både den tillträdande rikspolischefen och alla andra en riktigt God Jul!
…
Läs mer:
- DN Debatt: ”Polisen måste börja jaga kriminella i stället för pinnar”
- Cannabis i Fokus: Rikspolischefen kan inte prioritera fast gängvåldet skenar
- Rapporten Bruk och straff – en ESO-rapport om kriminaliseringen av narkotikakonsumtion
