Hoppa till innehåll
Alkoholindustrin har ett problem: Folk börjar ifrågasätta produkten. Omkring 830 miljarder dollar i förlorat börsvärde bland stora alkoholbolag ger baksmällan historiska proportioner. Samtidigt utmanar laglig cannabis föreställningen att vuxnas avkoppling måste serveras i ett vinglas. För en industri som vant sig vid att sälja berusning som livskvalitet är själva valfriheten ett obehagligt besked.
Det råder krisstämning hos det påhittade Förbundet för Ansvarsfull Alkoholförsäljning och Ständigt Ökande Volymer.
Någon har ställt fram mineralvatten?
Säkerhetschefen är inkopplad!
På projektorduken lyser den mening som ingen i styrelsen vill läsa:
Folk vill dricka mindre. Vad i hela helvetet är det som nu händer…
– Men vi har ju sagt åt dem att dricka ansvarsfullt, säger ordföranden.
– Ja. Tyvärr verkar några ha lyssnat.
Tystnaden som följer är så kompakt att man kan höra en bonus frysa inne.
830 miljarder skäl att beställa något annat
Omkring 830 miljarder dollar i börsvärde har gått upp i rök bland ett femtiotal stora öl-, vin- och spritbolag under den period som kartlagts.
Det är en imponerande ekonomisk baksmälla för en bransch som gärna säljer själva orsaken till baksmällor.
Börsfallet har flera förklaringar. Men bakom balansräkningarna finns en fråga som ingen reklambyrå kan trolla bort: Vad händer när kunderna inte längre tycker att alkohol är en självklar del av ett bra liv?
När fredagskvällen inte måste följas av en lördagsmorgon med torr mun, förlorat bankkort och ett meddelande som börjar med ”förlåt för igår”?
Då hjälper det inte alltid att byta etikett, höja priset och kalla samma gamla etanol för en exklusiv upplevelse.
Kunden kanske helt enkelt har tröttnat på upplevelsen.
Cannabis knackar på – spritdirektören låser dörren
Laglig cannabis utmanar alkoholens bekväma position som det socialt godkända standardruset.
Hotet går djupare än konkurrensen om en enskild fredagskväll. Det handlar om vem som får definiera vuxnas val. Om alkohol ska fortsätta vara den självklara utgångspunkten medan andra alternativ hålls utanför genom lagstiftning och moralpredikningar.
För alkoholindustrin är en vuxen människa som väljer cannabis framför sprit ingen filosofisk diskussion.
Det är en kund som inte köper flaskan.
Och det är där toleransen för valfrihet kan få en lätt bismak av panik.
I vårt fiktiva styrelserum harklar sig marknadschefen:
– Vi tror på den fria marknaden.
– Även när kunderna väljer cannabis?
– Nu tycker jag att vi ska tänka på barnen.
Det är praktiskt med principer som kan ställas tillbaka i barskåpet när de börjar bli dyra.
Giftet har fått en sommelier
Alkoholens stora kulturella bedrift är att ha fått människor att diskutera nästan allt utom alkoholen.
Druvan. Sluttningen. Jordmånen. Tunnan. Temperaturen. Glasets form. En fransk farbror som tydligen kan höra på vinden när skörden är redo.
Själva innehållets cancerframkallande och beroendeframkallande egenskaper får stå lite diskret bakom berättelsen om hantverket.
Cannabis får däremot gärna sammanfattas med ett enda ord: narkotika.
Där är presentationen färdig. Ingen frågar om odlaren hade en intressant farfar.
Det ena ruset får ett provningsprotokoll. Det andra får ett förhörsprotokoll.
Och när någon påpekar skillnaden kommer det högtidliga beskedet att alkohol minsann är en del av vår kultur.
Javisst. Det har mycket varit. Det är därför samhällen utvecklas.
Den illegala marknaden vill också slippa konkurrens
Men spritpalatset är inte det enda ställe där en fungerande laglig cannabismarknad kan skapa dålig stämning.
Även den illegala cannabishandeln har anledning att ogilla lagliga alternativ.
Varje köp som flyttas från en illegal säljare till en laglig verksamhet innebär att just de pengarna lämnar den illegala handeln. Kunden får en annan försäljningskanal. Den illegala säljaren förlorar affären.
Det är betydligt mer konkret än ännu en presskonferens om att samhället måste ”markera”.
En konkurrenskraftig, reglerad marknad kan angripa den illegala handelns viktigaste tillgång: kunderna.
Förbudspolitikens märkliga affärsmodell är annars att staten förbjuder den lagliga konkurrenten och sedan uttrycker bestörtning över att de illegala säljarna har kunder kvar.
Det är som att stänga alla godkända restauranger och därefter tillsätta en utredning om varför svartkrogarna går så bra.
Två affärsintressen – samma besvärliga planta
Alkoholbolag och illegala cannabissäljare är olika verksamheter. Men båda kan förlora försäljning när vuxna får tillgång till laglig cannabis.
Den ena vill sälja en flaska.
Den andra vill behålla kunden som köper på den förbjudna marknaden.
Mitt emellan står politikern och förklarar att en reglerad cannabismarknad är otänkbar eftersom den skulle förändra samhället.
Ja. Det är delvis poängen.
Cannabis ska inte behöva dela politiskt väntrum med heroin och kokain bara för att lagstiftningen placerat olika substanser under samma paraply. En seriös politik måste kunna skilja dem åt.
Och alkohol ska inte få fortsätta promenera förbi hela diskussionen med slips, representationskvitto och ett självsäkert ”mig känner ni ju”.
Ingen är skyldig att rädda spritdirektörens bonus
Att människor dricker mindre är inget misslyckande som måste repareras med bättre reklam.
Ingen har någon medborgerlig skyldighet att köpa vin. Ingen behöver bidra till spritbolagens tillväxt. Ingen ska behöva välja alkohol bara för att politiken har bestämt att just den berusningen är tillräckligt traditionsrik.
Ge vuxna en laglig, reglerad möjlighet att välja cannabis. Låt den illegala handeln möta riktig konkurrens. Sluta behandla alkoholens marknadsandel som ett kulturarv som måste skyddas från konsumenterna.
Tillbaka i vårt fiktiva styrelserum har krisgruppen kommit fram till en sista fråga:
– Vad gör vi om människor faktiskt föredrar något annat?
Ordföranden stirrar ned i glaset.
– Vi beställer en kampanj om ansvarsfulla val.
– Och om de väljer bort oss?
– Då får vi kalla det fel signaler.
Cannabis behöver en laglig marknad. Alkohol behöver mindre gräddfil. Och spritdirektören får lära sig att ta ett nej.
