Hoppa till innehåll
Först försökte Region Stockholm under Magnus Thybergs ledning stoppa förskrivningen av medicinsk cannabis och krävde klinikerna på tiotals miljoner kronor. Färdigskrivna stämningsansökningar skickades ut, men någon rättslig prövning blev aldrig av.
Nu är Thyberg generaldirektör för TLV – myndigheten som kastar ut dronabinol och cannabidiol ur högkostnadsskyddet. Klinikerna fick aldrig de 96 miljoner kronor som TLV talar om. Pengarna gick till statligt ägda APL och apoteken. Ändå är det patienterna som nu tvingas betala priset för ett myndighetshaveri som följt Thyberg hela vägen från Region Stockholm till TLV.
Den 1 december 2026 ska extemporeläkemedel med dronabinol och cannabidiol uteslutas ur läkemedelsförmånen. Patienter som i dag får behandlingen inom högkostnadsskyddet riskerar därmed kostnader på flera tusen kronor i månaden.
TLV motiverar beslutet med att försäljningen har ökat kraftigt och att beredningarna används utanför extemporeläkemedlens avsedda syfte. Myndigheten anser dessutom att förskrivningen gjort det möjligt att kringgå ett tidigare beslut om att inte subventionera Sativex.
Men bakom ord som ”kringgående”, ”stora mängder” och ”96 miljoner kronor” finns en grundläggande ekonomisk fråga som TLV inte besvarar:
Vem har egentligen fått pengarna?
Svaret är inte de förskrivande läkarna eller cannabisklinikerna.
Från Region Stockholm till chef för TLV
Magnus Thyberg tillträdde som generaldirektör för TLV den 1 januari 2026. Han kom närmast från Region Stockholm, där han var chef för avdelningen för kunskapsstyrning. Han hade tidigare även varit vice ordförande i TLV:s nämnd för läkemedelsförmåner.
Det var inom Region Stockholms organisation för kunskapsstyrning som försöken att stoppa de privata cannabisklinikernas förskrivning drevs. Regionen ifrågasatte klinikernas användning av arbetsplatskoder, granskade journaler och krävde tillbaka hela den läkemedelsförmån som betalats ut för de expedierade recepten.
Den formella handlingen mot Aurea Care från mars 2024 undertecknades av dåvarande avdelningschefen Christoffer Bernsköld. Senare brev skickades av Ramberg Advokater på uppdrag av Region Stockholm.
Thyberg undertecknade alltså inte själv de bifogade kravbreven. Men han hade en ledande chefsroll i den regionala organisation där processen mot cannabisklinikerna bedrevs.
Nu leder han myndigheten som har fattat det beslut som klinikerna aldrig lyckades tvingas fram till genom Region Stockholms hot om rättsprocess: att ta bort patienternas ekonomiska möjlighet att få behandlingen inom högkostnadsskyddet.
96 miljoner är apoteksförsäljning
TLV uppger att försäljningsvärdet för de aktuella extemporeläkemedlen uppgick till cirka 96 miljoner kronor under perioden juni 2025 till maj 2026. Samtidigt expedierades omkring 35 000 förpackningar.
Beloppet anges i apotekens utförsäljningspris, AUP. Det är värdet när läkemedlen expedieras på apotek – inte klinikernas omsättning, inte klinikernas vinst och inte ett belopp som betalats till läkarna som skrev recepten.
Patienten betalar sin egenavgift enligt högkostnadsskyddets trappa. Regionen finansierar återstoden. Apoteket får betalt för det expedierade läkemedlet, betalar inköpspriset till leverantören och behåller sin reglerade handelsmarginal.
De beredningar som stått i centrum för förskrivningen har tillverkats av Apotek Produktion & Laboratorier AB, APL. Bolaget ägs till 100 procent av svenska staten och har ett särskilt samhällsuppdrag att tillverka och tillhandahålla extemporeläkemedel.
Region Stockholms egna advokater beskriver betalningsflödet i utkastet till stämningsansökan mot Aureum Healthcare. Regionen betalar ersättningen till E-hälsomyndigheten, som förmedlar pengarna till öppenvårdsapoteken.
Det står uttryckligen att regionens utbetalningar går till apoteken.
Sapphire Clinics och Aurea Care får i stället betalt för själva vården: patienterna betalar själva för läkarbesök, medicinska bedömningar och uppföljningar. TLV:s beslut redovisar inget avtal, ingen provision, ingen återbäring och ingen annan betalning från APL eller apoteken till klinikerna.
Det finns alltså inget stöd för att de förskrivande klinikerna har tagit emot de 96 miljoner kronor som TLV lyfter fram.
Årsredovisningarna visar vart pengarna inte har gått
De senaste tillgängliga bolagssiffrorna gör skillnaden mellan vårdintäkter och läkemedelsförsäljning tydlig.
Sapphire Clinics svenska verksamhet bedrivs genom Sapphire Nordics AB. Bolaget redovisade 2025 en omsättning på 2,46 miljoner kronor och ett resultat efter finansnetto på minus 4,34 miljoner kronor.
Aurea Care AB redovisade samma år en omsättning på 6,79 miljoner kronor. Resultatet efter finansnetto uppgick till 2,74 miljoner kronor, men efter bokslutsdispositioner och skatt stannade årets redovisade resultat på 24 000 kronor.
De två vårdbolagens sammanlagda omsättning var därmed cirka 9,25 miljoner kronor.
Perioderna är inte helt identiska. Årsredovisningarna avser kalenderåret 2025 medan TLV:s senaste tolvmånadersperiod löper från juni 2025 till maj 2026. Jämförelsen visar ändå storleksordningen.
Klinikernas sammanlagda omsättning motsvarar mindre än en tiondel av det redovisade läkemedelsvärdet. I omsättningen ingår dessutom klinikernas vårdavgifter. Den är inte en redovisning av läkemedelsförsäljning.
Sapphire Nordics redovisade tre anställda och en förlust på över fyra miljoner kronor. Aurea Care redovisade fem anställda. Bolagssiffrorna är inte förenliga med föreställningen att vårdbolagen skulle ha tagit emot tiotals miljoner kronor ur läkemedelsförmånen.
Om klinikerna hade fått de 96 miljonerna, eller ens en betydande del av dem, skulle intäkterna behöva synas i deras redovisning. Det gör de inte.
Det är APL och apoteken som haft de direkta läkemedelsintäkterna.
Klinikerna fick kravbrev i stället för läkemedelspengar
Handlingarna visar hur Region Stockholm gick vidare mot både Aureum Healthcare AB och Aurea Care AB.
Den 7 mars 2024 krävde Region Stockholms hälso- och sjukvårdsförvaltning att Aurea Care skulle betala 9 921 292 kronor plus ränta. Kravet avsåg läkemedelsförmånskostnader för recept som expedierats med bolagets arbetsplatskod från oktober 2022 till januari 2024.
Regionen skrev att beloppet kunde öka i takt med ytterligare expedieringar. Om Aurea Care inte betalade eller svarade avsåg regionen att överlämna ärendet till ett externt juridiskt ombud för rättsliga åtgärder.
Parallellt anlitade Region Stockholm Ramberg Advokater för att driva ett separat krav mot föregångaren Aureum Healthcare.
I ett brev daterat den 5 april 2024 krävde advokatbyrån Aureum Healthcare på 15 305 509 kronor. Med beräknad ränta uppgick det framförda totalbeloppet till 16 640 814 kronor.
Aureum fick fram till den 6 maj på sig att antingen betala hela beloppet eller komma överens om en avbetalningsplan.
Annars hade advokaterna, enligt brevet, regionens uppdrag att vidta rättsliga åtgärder ”utan ytterligare förvarning”.
Som bilaga skickades ett 18 sidor långt utkast till stämningsansökan. Det var adresserat till Stockholms tingsrätt och innehöll färdigformulerade yrkanden, grunder, sakomständigheter och krav på ersättning för regionens rättegångskostnader.
Detta var inte någon försiktig upplysning om att en rättslig prövning möjligen kunde bli aktuell. Regionens advokater hade förberett en fullständig stämningsansökan och meddelade att den skulle lämnas in om betalning eller uppgörelse uteblev.
Dokumenterade krav på över 25 miljoner kronor
Handlingarna visar att Region Stockholm vid samma tid drev två separata ekonomiska krav:
- 15 305 509 kronor mot Aureum Healthcare.
- 9 921 292 kronor mot Aurea Care.
Det sammanlagda kapitalbeloppet var därmed 25 226 801 kronor, före ränta och eventuella rättegångskostnader.
Enligt uppgifter från Aurea Care höjdes den sammanlagda ekonomiska exponeringen senare till betydligt mer än 40 miljoner kronor när ytterligare expedieringar räknades in.
De bifogade handlingarna styrker de inledande kraven på drygt 25 miljoner kronor, men innehåller inte själva det senare beräkningsunderlaget för beloppet över 40 miljoner.
Någon stämningsansökan med kraven lämnades emellertid inte in för prövning i tingsrätten.
Ett kravbrev och ett utkast till stämningsansökan är inte en dom. Regionens juridiska argument prövades aldrig i den process som advokatbyrån hade förberett.
Ett juridiskt ultimatum till en vårdgivare
Advokatbyråns agerande väcker en advokatetisk fråga, men den måste beskrivas juridiskt korrekt.
En advokat får företräda sin klient kraftfullt, framställa betalningskrav, sätta tidsfrister och informera om att en stämningsansökan kommer att lämnas in. Det är inte automatiskt otillåtet att skicka ett utkast till stämningsansökan.
Sveriges Advokatsamfunds regler förbjuder däremot advokater att använda otillbörliga påtryckningar mot en motpart. En advokat får inte heller vilseleda motparten om faktiska förhållanden eller innehållet i rättsregler. Agerandet ska vara sakligt, korrekt och nödvändigt för att tillvarata klientens rätt.
Den avgörande frågan är därför om regionens advokater framförde ett rättsligt välgrundat krav som de faktiskt var beredda att pröva i domstol – eller om den färdigskrivna stämningsansökan främst användes som påtryckning för att få en vårdgivare att betala ett mycket stort och oprövat belopp.
Att ansökan aldrig lämnades in bevisar inte i sig att advokaterna bröt mot god advokatsed. Parter kan avstå från en process av många legitima skäl.
Men det gör det rimligt att fråga varför en vårdgivare först möttes av ett färdigskrivet processhot och kravet att betala eller acceptera en avbetalningsplan – om Region Stockholm därefter inte lät domstolen avgöra om skulden över huvud taget existerade.
Det är Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd som ytterst kan avgöra om de berörda advokaterna har brutit mot god advokatsed.
Handlingarna ger däremot fullt stöd för att beskriva agerandet som ett juridiskt ultimatum:
Betala, acceptera en avbetalningsplan eller riskera omedelbar stämning!
Pengarna gick till apoteken men kravet skickades till klinikerna
Region Stockholms ekonomiska resonemang är anmärkningsvärt.
Regionen betraktade hela den utbetalda läkemedelsförmånen som ekonomisk skada som vårdgivarna skulle ersätta. Men pengarna hade inte betalats till Aureum Healthcare eller Aurea Care.
Advokatbyråns eget utkast till stämningsansökan förklarar att regionens ersättning betalas till E-hälsomyndigheten och därefter förmedlas till öppenvårdsapoteken.
Kravet riktades alltså mot förskrivaren, medan läkemedelspengarna hade betalats till andra aktörer.
Regionens argument var att vårdgivarnas användning av arbetsplatskoderna hade utlöst utbetalningarna och att förskrivningarna saknat medicinsk grund. Därför ansåg regionen att vårdgivarna orsakat en skada motsvarande hela förmånsbeloppet.
Men just detta rättsliga orsakssamband prövades aldrig i domstol.
Inte heller prövades regionens långtgående påstående att vårdgivarna bar bevisbördan för varje recept eller att hela förmånsbeloppet kunde återkrävas även om patienterna faktiskt fått och använt läkemedlen.
”Patienternas upplevelser saknar relevans”
Den 16 april 2024 svarade Ramberg Advokater på Aurea Cares invändningar.
Advokaterna meddelade att regionen stod fast vid hela kravet på 9 921 292 kronor och att det som kliniken framfört inte förändrade regionens inställning.
I brevet finns en särskilt uppseendeväckande formulering:
”Patienternas upplevelser av vården saknar relevans för Regionens krav.”
Ur ett snävt avtalsrättsligt perspektiv försökte regionen skilja patienternas upplevda behandlingseffekt från frågan om förskrivningen uppfyllde avtalet om arbetsplatskod och kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Men formuleringen blottlägger samtidigt kärnan i konflikten.
För patienterna är behandlingens effekt central. För Region Stockholms ekonomiska krav saknade den enligt regionens advokater relevans.
Regionen krävde återbetalning för samtliga förskrivningar under perioden, inte bara för recept där en avslutad individuell och rättslig prövning visat att patienten saknat medicinskt behov.
Regionen agerade innan IVO hade fattat beslut
Region Stockholm uppgav att man granskat 20 patientjournaler från Aurea Care. Enligt regionens medicinska bedömare gick det inte att utläsa att förskrivningarna varit medicinskt motiverade eller utförts i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Regionen pekade bland annat på brister i dokumentationen av kroppsliga undersökningar, smärtanalys, diagnos, smärtintensitet och behandlingseffekt.
Det är allvarliga påståenden och ska redovisas som Region Stockholms bedömning.
Men en parts bedömning i ett kravbrev är inte en dom.
Den 16 april 2024 skrev advokatbyrån att Region Stockholm hade anmält Aurea Care till IVO, men att IVO ännu inte hade fattat något beslut med anledning av anmälan.
Regionen drev alltså ett krav på nästan tio miljoner kronor mot Aurea Care innan någon redovisad IVO-prövning av den nuvarande vårdgivaren hade avslutats.
I offentligt tillgängligt material har Cannabis i Fokus inte funnit något senare publicerat IVO-beslut med motsvarande kritik mot Aurea Cares nuvarande verksamhet. Inte heller Sapphire Clinics svenska verksamhet har någon offentligt publicerad aktuell IVO-anmärkning som vi har kunnat finna.
Frånvaron av ett publicerat kritikbeslut är inte ett generellt godkännande av varje recept. Men det innebär att Region Stockholms påståenden inte får presenteras som om de vore fastställda av IVO eller domstol.
Aurea Care och Aureum Healthcare är inte samma bolag
Den nuvarande vårdgivaren Aurea Care AB måste skiljas juridiskt från föregångaren Aureum Healthcare AB.
Aureum Healthcare fick den 20 oktober 2022 ett omedelbart verksamhetsförbud av IVO. Myndigheten ansåg att det fanns mycket allvarliga brister och en påtaglig fara för patienternas liv, hälsa eller personliga säkerhet.
Aurea Care är en annan juridisk person med ett annat organisationsnummer. Bolaget hette tidigare Orznam AB och fick en egen arbetsplatskod hösten 2022.
Region Stockholm ansåg att verksamheten i praktiken hade förts över från Aureum till Aurea Care och pekade på gemensam adress, koncernkopplingar och delvis samma personer.
Dessa samband är relevanta. Men de upphäver inte skillnaden mellan bolagen.
IVO:s verksamhetsförbud riktades mot Aureum Healthcare AB. Det kan inte automatiskt beskrivas som ett verksamhetsförbud mot Aurea Care AB.
Det är också betydelsefullt att Region Stockholms advokater drev separata krav mot de två juridiska personerna. Regionen behandlade dem alltså som separata bolag när pengar skulle krävas tillbaka, samtidigt som den argumenterade för kontinuitet mellan verksamheterna när den äldre IVO-kritiken åberopades mot den nya vårdgivaren.
TLV visar ett mönster men inte individuellt fusk
TLV konstaterar att många patienter som fått extemporeberedningarna inte tidigare hämtat ut Sativex, Epidyolex eller motsvarande licensläkemedel. Myndigheten tolkar detta som en indikation på att extemporeläkemedlen inte enbart använts när godkända läkemedel eller licensläkemedel varit olämpliga.
Men frånvaron av tidigare apoteksuttag bevisar inte i sig att patienten saknat medicinska skäl för behandlingen.
Sativex är godkänt för spasticitet vid multipel skleros. Epidyolex är godkänt för vissa svåra epilepsiformer. Många patienter vid de privata klinikerna behandlas i stället för svår och långvarig smärta efter att konventionella behandlingar inte gett tillräcklig effekt eller orsakat oacceptabla biverkningar.
Att en smärtpatient aldrig hämtat ut ett läkemedel godkänt för MS-spasticitet eller vissa epilepsiformer är därför inte oväntat.
TLV skriver dessutom själv att det råder ”viss osäkerhet” om två av de ordinarie förutsättningarna för uteslutning är uppfyllda. De godkända läkemedlen motsvarar inte direkt de två separata extemporeberedningarna.
Myndigheten använder därför bestämmelsen om ”särskilda skäl” och gör en generell bedömning utifrån register- och försäljningsdata.
Det är en regulatorisk bedömning. Det är inte en individuell granskning av samtliga 1 915 patienters medicinska behov.
Ändå drabbas samtliga patienter.
När förskrivningen verkligen blir samhällsfarlig
Kontrasten blir tydlig när TLV:s åtgärd jämförs med problemen kring opioider, bensodiazepiner, sömnmedel och andra narkotikaklassade läkemedel.
IVO konstaterade att brister i läkemedelsförskrivningen var den vanligaste orsaken till kritik mot legitimerad vårdpersonal under 2023. Myndigheten beskrev läkare som missbrukat sin förskrivningsrätt och vårdpersonal som stulit narkotikaklassade läkemedel.
Samma år fattade IVO 128 kritikbeslut, gjorde 146 anmälningar till HSAN och 91 åtalsanmälningar.
Riksrevisionen har dessutom beskrivit hur organiserad brottslighet utnyttjar läkemedelsförmånen genom att förmå läkare att skriva ut narkotikaklassade och andra eftertraktade preparat som sedan säljs vidare. Regionerna har därmed i vissa fall finansierat direkt brottslig verksamhet.
Här finns konkreta risker för beroende, illegal vidareförsäljning, överdoser och dödsfall.
Socialstyrelsen registrerade 725 dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar under 2024. Opioider var vanligast vid olycksfall och överdoser, medan sömn- och lugnande läkemedel dominerade vid suicid.
Trots dessa dokumenterade problem har staten inte kastat ut alla opioider eller bensodiazepiner ur högkostnadsskyddet. Inte heller har alla patienter med ADHD tvingats betala sina narkotikaklassade centralstimulerande läkemedel själva därför att preparaten kan missbrukas eller säljas vidare.
Där försöker samhället i stället ingripa mot enskilda förskrivare som bryter mot reglerna.
Det är så ett rättssäkert system bör fungera.
Nu betalar patienterna priset
Region Stockholm försökte stoppa klinikerna. Regionen riktade krav på sammanlagt över 25 miljoner kronor plus ränta och advokatkostnader. Enligt kliniken växte kraven senare till över 40 miljoner kronor.
En färdigskriven stämningsansökan skickades till Aureum Healthcare, tillsammans med beskedet att bolaget skulle betala, acceptera en avbetalningsplan eller riskera omedelbara rättsliga åtgärder.
Men någon stämningsansökan lämnades inte in.
Regionens juridiska teori prövades aldrig. Det fastställdes aldrig i domstol att klinikerna var skyldiga regionen pengarna. Det fastställdes aldrig att samtliga berörda recept saknade medicinsk grund.
Nu leder Magnus Thyberg TLV.
Och i stället för en individuell granskning av recepten har myndigheten fattat ett beslut som träffar samtliga patienter som behöver dronabinol och cannabidiol som extemporeläkemedel.
Klinikerna fick aldrig läkemedelspengarna. De gick genom E-hälsomyndigheten till apoteken och vidare i leveranskedjan till bland annat statligt ägda APL.
Men det är inte apoteken som förlorar sitt högkostnadsskydd.
Det är inte APL som tvingas välja mellan medicin och mat.
Det är patienterna.
Granska klinikerna men granska också myndigheterna
Sapphire Clinics och Aurea Care ska tåla samma granskning som alla andra vårdgivare. Deras behandlingar ska vara medicinskt motiverade, dokumenterade och patientsäkra.
Men myndigheter och deras chefer måste också tåla granskning.
TLV har visat att användningen ökat. Myndigheten har visat att många patienter inte tidigare hämtat ut Sativex, Epidyolex eller motsvarande licensläkemedel. Den har visat att försäljningsvärdet blivit betydande.
TLV har däremot inte visat att klinikerna fått de 96 miljonerna. Myndigheten har inte redovisat hur stor del som utgjort offentlig nettokostnad. Den har inte specificerat hur mycket som gått till APL respektive apoteken. Den har inte heller redovisat någon egen individuell journalgranskning som visar att samtliga patienter saknat medicinskt behov.
Klinikernas senaste årsredovisningar visar en sammanlagd omsättning på omkring 9,25 miljoner kronor. TLV redovisar ett försäljningsvärde för läkemedlen på 96 miljoner.
Skillnaden borde räcka för att ställa frågan som saknas i beslutet:
Om klinikerna påstås ha utnyttjat högkostnadsskyddet – varför finns då inte läkemedelspengarna hos klinikerna?
När Region Stockholms krav skulle prövas i domstol blev den färdigskrivna stämningsansökan kvar hos advokatbyrån.
När Magnus Thyberg sedan blev chef för TLV behövdes ingen domstol.
Det räckte med ett myndighetsbeslut.
Och nu får patienterna betala priset.
Relaterade artiklar:
Källor
- TLV, Beslut om att utesluta extemporeläkemedel ur läkemedelsförmånerna, diarienummer 150/2026, 20 augusti 2026.
- TLV:s pressmeddelande om beslutet
- Region Stockholm, Ersättningskrav mot Aurea Care AB med anledning av oegentlig läkemedelsförskrivning, HSN 2024-0240, 7 mars 2024.
- Ramberg Advokater, Angående Region Stockholms ersättningskrav med anledning av oegentlig förskrivning, brev till Aureum Healthcare AB, 5 april 2024.
- Ramberg Advokater, Ansökan om stämning, utkast avseende Region Stockholm mot Aureum Healthcare AB, 5 april 2024.
- Ramberg Advokater, Angående ersättningskrav med anledning av oegentlig förskrivning, HSN 2024-0240, brev till Aurea Care AB, 16 april 2024.
- Sveriges Advokatsamfund, Vägledande regler om god advokatsed
- Riksrevisionen, Läkemedelsförskrivningen – statens styrning och tillsyn, RiR 2023:23
- Regeringen, APL:s statliga samhällsuppdrag
- Sapphire Nordics AB, bokslut och bolagsuppgifter
- Aurea Care AB, bokslut och bolagsuppgifter
- IVO, Felaktig läkemedelsförskrivning och missbruk vanliga orsaker till kritik
- Socialstyrelsen, dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar 2024
