Hoppa till innehåll
Sverigedemokraterna vill återinföra slumpmässiga drogtester av högstadieelever i Sölvesborg. Samtidigt visar erfarenheterna från Kanada och Tyskland att legalisering för vuxna inte har lett till den explosion av ungdomskonsumtion som svenska förbudspolitiker ständigt varnar för. Men i Sverige står urinmuggen fortfarande redo som svar på snart varje samhällsproblem. Vad som händer med barnet efter ett positivt prov verkar däremot vara betydligt mindre intressant.
Om oppositionen vinner kommunvalet i Sölvesborg vill Sverigedemokraterna återinföra slumpmässiga drogtester i kommunens grundskolor.
Förslaget presenterades redan under den förra mandatperioden, men pandemin satte stopp för provtagningen. Inte en enda elev hann testas innan makten skiftade och projektet avvecklades.
Nu plockas urinmuggarna symboliskt fram ur kommunförrådet igen.
Sverigedemokraternas kommunalrådskandidat Emilie Pilthammar säger att drogtester ska hjälpa skolan att tidigt identifiera missbruk. Skolan ska provta eleverna medan polis och trygghetsvärdar gör sina delar av arbetet.
Det låter som svensk narkotikapolitik i koncentrat: fler kontroller, fler myndigheter, fler misstankar och fler människor som tittar på medan en tonåring försöker kissa under övervakning.
Sedan återstår bara den lilla detaljen att faktiskt hjälpa barnet.
Urinprovet har blivit politikens schweiziska armékniv
Svenska politiker tycks närma sig varje problem med samma fråga:
Har vi provat att få någon att pissa i en mugg?
Misstänker vi cannabis bland ungdomar? Urinprov.
Har en elev blivit trött, orolig eller frånvarande? Urinprov.
Har skolan brist på kuratorer, psykologer och specialpedagoger? Det är förstås ett komplicerat budgetproblem. Men kanske kan någon under tiden pissa i en mugg.
Psykisk ohälsa, familjeproblem, neuropsykiatriska svårigheter, utsatthet, våld, fattigdom och skolmisslyckanden kräver kunskap, personal, pengar och långsiktighet. Ett urinprov kräver bara en plastbehållare, en kontrollant och ett pressmeddelande om krafttag.
Det är antagligen därför urinprovet är så populärt. Det ser ut som handling utan att samhället behöver bygga den vård som verklig handling kräver.
Kanada legaliserade men ungdomarna tog inte över landet
Kanada legaliserade cannabis för vuxna redan 2018. Före reformen varnades det, precis som alltid, för att legalisering skulle normalisera cannabis och få ungdomskonsumtionen att skjuta i höjden.
Den förutsägelsen har inte besannats.
Statistics Canada har konstaterat att cannabisanvändningen bland 15 till 17-åringar inte ökade efter legaliseringen. Health Canadas senare undersökningar visar variationer mellan olika år och mätmetoder, men ingen tydlig explosionsartad ökning bland ungdomar.
I 2024 års kanadensiska cannabisundersökning uppgav 41 procent av gruppen 16 till 19 år att de använt cannabis under det senaste året. Det var lägre än de 44 procent som noterades både 2019 och 2020 och något lägre än 2023. Skillnaderna innebär inte att legaliseringen ensam har orsakat en minskning, men de visar att den förutspådda ungdomskatastrofen uteblev.
Kanadensiska data från 2025 visar dessutom att användningen av flera substanser samtidigt minskade bland ungdomar och unga vuxna jämfört med 2023. Inte heller detta kan utan vidare tillskrivas cannabislegaliseringen. Men det gör det svårt att hävda att reglerad cannabis automatiskt fungerar som någon samhällelig katapult in i tyngre droganvändning.
Kanada behandlade cannabis som en fråga om åldersgränser, reglering, produktkontroll och folkhälsa.
Sverige behandlar fortfarande frågan som om skolbarn måste överlistas av särskilt taktiskt skolpersonal innan de hinner tömma sina misstänkta urinblåsor.
Samma förbjudna katastrof uteblev i Tyskland
Tyskland avkriminaliserade och dellegaliserade cannabis för vuxna i april 2024. Minderårigas innehav och konsumtion omfattas fortfarande inte av reformen och skyddet för barn och ungdomar är en uttalad del av lagstiftningen.
Även där varnades det för att ungdomarna omedelbart skulle börja använda mer cannabis.
Men den tyska Drogenaffinitetsstudien 2025 visade ingen ökning bland minderåriga efter reformen. Bland pojkar mellan 12 och 17 år minskade användningen under det senaste året från 7,4 procent 2023 till 7,2 procent 2025. Bland flickor sjönk den från 6,1 till 4,6 procent.
För hela gruppen innebar det en försiktig nedgång från omkring 6,7 till 6,1 procent.
Förändringen är liten och forskarna kan ännu inte slå fast att reformen har orsakat den. Konsumtionen ökade samtidigt bland unga vuxna mellan 18 och 25 år, en grupp som till stor del omfattas av den nya lagstiftningen.
Men den viktiga slutsatsen är ändå tydlig: legalisering för vuxna ledde inte till någon omedelbar ökning bland minderåriga. Den påstådda lavinen kom inte. Skolgårdarna förvandlades inte till cannabisfestivaler och den tyska nationen kollapsade märkligt nog inte under tyngden av tre tillåtna cannabisplantor.
Kanada och Tyskland bevisar inte att legalisering automatiskt minskar all droganvändning. Däremot visar utvecklingen att reglering för vuxna kan genomföras utan den kraftiga ökning bland barn som svenska förbudspolitiker gärna presenterar som självklar.
Ett positivt prov är ingen behandling
Sverigedemokraterna säger att testerna ska identifiera missbruk tidigt så att hjälp kan sättas in.
Då kommer den avgörande frågan:
Vilken hjälp?
Vad händer när en femtonåring lämnar ett positivt prov?
Finns det en barnpsykiatri utan månadslånga köer? Finns beroendevård anpassad för ungdomar? Finns en tillgänglig skolpsykolog, en kurator med tid och en fungerande socialtjänst? Finns stöd till föräldrarna? Finns det någon som utreder varför eleven använder cannabis eller andra substanser?
Eller får eleven en orosanmälan, ett samtal, en markering i dokumentationen och ett nytt urinprov?
Är det dags att pissa i muggen igen?
Ett positivt test kan visa att en substans har använts under en viss period. Det berättar inte varför barnet använder den. Det visar inte om barnet försöker hantera ångest, trauma, sömnproblem, mobbning, ADHD, våld i hemmet eller ett liv som redan har börjat glida isär.
För att förstå det krävs ett samtal.
För att förändra det krävs förtroende.
För att behandla det krävs vård.
Inget av detta ryms i en plastmugg.
Den frivilliga kontrollen
Justitieombudsmannen har tidigare accepterat slumpmässiga drogtester i gymnasieskolan, men bara när deltagandet är verkligt frivilligt. Eleven får inte utsättas för press och ett nej får inte leda till bestraffning eller misstänkliggörande.
Redan för gymnasieelever är den frivilligheten svår att garantera. I grundskolan blir konstruktionen närmast absurd.
En minderårig elev kallas av skolledningen, informeras om kommunens drogpolicy och ombeds lämna urinprov. Eleven befinner sig i en obligatorisk skolform och i ett tydligt beroendeförhållande till de vuxna som ställer frågan.
Men provet ska betraktas som helt frivilligt.
Och den elev som säger nej ska naturligtvis inte väcka någon misstanke alls.
Det är ungefär lika frivilligt som när chefen säger att personalfesten inte är obligatorisk men ändå antecknar vilka som inte kom.
Sverige kontrollerar där andra länder reglerar
Kanada och Tyskland har valt att skilja mellan vuxna och barn, mellan bruk och skadligt bruk samt mellan straff och folkhälsa. Sverige håller däremot fast vid en ordning där kontrollen ofta kommer först och hjälpen möjligen senare.
Om den alls kommer.
Vi jagar metaboliter i ungdomars kroppar men låter dem vänta på psykiatrisk bedömning. Vi diskuterar provtagning i skolorna samtidigt som elevhälsan går på knäna. Vi lovar tidig upptäckt men bygger inte alltid det system som ska ta emot den upptäckta eleven.
Det är den stora svagheten i Sölvesborgsförslaget.
Att upptäcka ett problem är inte samma sak som att lösa det. Att samla in urin är inte vård. Att avslöja en femtonåring är inte detsamma som att rädda en femtonåring.
Ska politikerna på allvar hävda att drogtesterna införs för barnens skull måste de först kunna svara på vad som möter barnet efter ett positivt resultat.
Om svaret bara är kontroll, konsekvenser och ytterligare provtagning handlar det inte om hjälp.
Då är urinmuggen inte vägen till vården.
Den är bara ännu en plats där samhället kan lämna barnet ensamt.
Källor
- SVT Nyheter: SD vill införa drogtester i Sölvesborgs skolor
- Statistics Canada: Fem år efter legaliseringen
- Health Canada: Canadian Cannabis Survey 2024
- Health Canada: Canadian Substance Use Survey
- Tyska institutet för offentlig hälsa: Drogenaffinitetsstudien 2025
- Tysklands hälsodepartement: Cannabisgesetz
- Justitieombudsmannen: Slumpvisa drogtester och skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp
- Regeringen: Narkotikautredningen Vi kan bättre, SOU 2023:62
