Hoppa till innehåll
”Det är dags att socialministern och regeringen lyssnar.” Det skriver Christian Engström i denna veckas krönika som handlar om Jakob Forssmeds lögner i Riksdagen på Karin Sundins frågeställning gällande den tyska legaliseringen.
Socialminister Jakob Forssmed (KD) har svarat i riksdagen på en fråga om Tysklands legalisering av cannabis. Frågan som ställdes var ganska meningslös, och det var även socialministerns svar. Men han lyckades ändå upprepa ett par osanningar om Sveriges i hans tycke framgångsrika narkotikapolitik.
Frågan var ställd av riksdagsledamoten Karin Sundin (S). Hon har noterat att Tyskland är på väg att legalisera cannabis. Det oroar henne mycket.
–Hur avser ministern att agera för Sveriges räkning i frågan om legalisering av cannabis i Tyskland? undrade hon i den skriftliga frågan som inledde interpellationsdebatten i riksdagen.
Tja, vad ska han göra? Tyskland är en självständig nation, så det är varken den svenska socialministern eller den svenska regeringen som bestämmer Tysklands narkotikapolitik. Jakob Forssmed är också djupt oroad över att världen utanför Sverige förändras och går framåt, men det finns inte mycket han som svensk minister kan göra för att stoppa utvecklingen.
Det vet förstås riksdagsledamoten Sundin mycket väl, så syftet med frågan i riksdagen var kanske mest att synas lite. Och statsrådet Forssmed svarade ungefär det fast med fler ord, och berättade lite allmänt om vilka internationella avtal och samarbeten det finns. Inte speciellt intressant så långt.
Men insprängt i Jakob Forssmeds svar i riksdagsdebatten fanns det påståenden om den svenska narkotikapolitiken som var tänkta att visa hur bra vår politik är, men som helt enkelt inte är sanna.
Jakob Forssmed sa:
Nu har vi en narkotikautredning som sitter och arbetar med väldigt breda direktiv.
Det är inte sant. Den sittande narkotikautredningen har mycket smala direktiv. Den är uttryckligen förbjuden att undersöka vad kriminaliseringen haft för effekter, trots att både Folkhälsomyndigheten och andra tunga instanser har bett om det. Det var Morgan Johansson (S) och Lena Hallengren (S) i den förra regeringen som tillsatte utredningen som inte får utreda kriminaliseringen. Men Jakob Forssmed har envist vägrat bredda direktiven.
Och redan ett par meningar efter att han har påstått att utredningen är bred, gör han tydligt att det i vart fall inte skulle spela någon roll om utredningen kom fram till att legalisering skulle vara bra för både Sverige och Europa.
Jag ser fram emot utredningen […] Men vår restriktiva position ligger fast, och den pläderar vi för i de internationella sammanhang där vi finns,
sa Jakob Forssmed.
Men den största osanningen om regeringens narkotikapolitik kom alldeles i slutet av socialministerns sista anförande.
Det handlar också om att de kriminella miljöerna inte ska förses med pengar och möjligheter på detta område.
Goddag yxskaft! Vaddå inte? Kriminaliseringen av narkotika, inklusive cannabis, är ju själva grunden till att gängen förses med pengar. Det är den restriktiva narkotikapolitiken som garanterar att all försäljning av cannabis i Sverige görs av kriminella. Det är ett enormt lönsamt monopol som tidigare regeringar har givit till de kriminella miljöerna, och som Jakob Forssmed inte ens vill utreda att ta bort genom att legalisera.
Flera ledarskribenter har uppmärksammat socialministerns innehållslösa svar i riksdagen.
Mattias Svensson skrev på Svenska Dagbladets ledarsida:
Jakob Forssmed (KD) jamsade med, låt vara utan utfästelser i sak.
Det duger inte. Sverige, med sina mer långtgående problem med eskalerande gängkriminalitet, borde vara de första att vilja se och lära av den tyska marijuanareformen.
Oisín Cantwell skrev i Aftonbladet:
Numera kräver varenda skribent värd namnet på tidningarnas opinionssidor att Sverige ska gå ännu längre, kraven på avkriminalisering och legalisering duggar tätt och det tävlas i vem som kan avfärda nuvarande ordning i mest föraktfulla ordalag.
Jag har ingen aning om vilken som är den bästa vägen framåt. Men det är onekligen beklämmande att det blocköverskridande motståndet mot Folkhälsomyndighetens önskemål om att utreda 1988 års kriminalisering av eget bruk är så starkt.
Det är dags att socialministern och regeringen lyssnar. Utred kriminaliseringens effekter, både vad gäller vår skyhöga narkotikadödlighet och den skenande gängbrottsligheten. Se Tyskland som ett föredöme vi kan lära av, inte som ett hot.
Den nuvarande narkotikapolitiken förser de kriminella miljöerna med så stora pengar och möjligheter att polisen har bekskrivit det som gängens basinkomst. När Jakob Forssmed påstår motsatsen är det inte sant.
…
Läs gärna:
