Hoppa till innehåll
De nya straffsatserna på narkotikabrott blir veckans ämne för Christian Engström. ”Men tyvärr innehåller regeringens förslag också andra delar som kommer slå mot vanliga brukare av narkotika.”
Riksdagen har i veckan antagit regeringens förslag med titeln ”Skärpta straff för brott i kriminella nätverk”. En del av förslagen är bra, och innehåller välkomna straffskärpningar för de vidrigaste brotten som gängen ägnar sig åt, som våldsbrott och olaga hot. Men flera andra förslag siktar på hårdare jakt på vanliga brukare. Det riskerar att ta ännu mer av polisens resurser, och därmed motverka kampen mot den grova organiserade brottsligheten.
Låt oss börja med det som är bra i regeringens proposition. Straffen för grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, rån, utpressning och grov utpressning skärps. Bra. Det är den typen av brottslighet som skapar otrygghet för vanliga människor och företag, i synnerhet i utsatta områden. Våldsamma kriminella ska låsas in, helst så länge att de inte längre utgör någon fara för sin omgivning.
Det blir straffbart att involvera personer under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Också rimligt. Att gängen systematiskt rekryterar unga killar är ett stort problem, och det finns inga skäl till att det ska vara lagligt.
En ny typ av straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på våldsamma uppgörelser bland kriminella införs, skriver regeringen i förslaget. Jag vet inte riktigt vad det innebär och hur det ska fungera i praktiken, men det kanske är någonting bra. I vart fall siktar det uttryckligen in sig på just våldet i den kriminella gängmiljön, så här försöker regeringen åtminstone lösa rätt problem.
Men tyvärr innehåller regeringens förslag också andra delar som kommer slå mot vanliga brukare av narkotika. När resten av västvärlden går mot att avkriminalisera brukarna för att reducera skadorna och spara polisresurser, då väljer den svenska regeringen att gå i motsatt riktning.
Det blir brottsligt att försöka eller förbereda att köpa eller använda narkotika. Exakt vad det kommer innebära i praktiken framgår inte av lagförslaget. Det ska domstolarna få bestämma själva, säger regeringen. Kommer det bli straffbart att äga en digitalvåg eller ha en app för krypterad kommunikation installerad på telefonen? Ingen vet. Kommer de som får ut rena sprutor via sprutbytesprogram kunna dömas för förberedelse till narkotikabrott? Det vet vi inte heller. Att stifta så luddiga lagar är alltid dåligt, vad man än må tycka om syftet bakom lagen.
Och i det här fallet är inte ens syftet bra. Redan idag lägger polisen stora resurser på att jaga fredliga brukare istället för de tungt kriminella. Det är en vansinnig prioritering av rättsväsendets resurser. Att införa nya straffbestämmelser som riktar sig just mot vanliga brukare riskerar att leda till att polisen slösar ännu mer tid på att jaga medelålders kvinnor som röker på i sin egen lägenhet istället för att ta itu med den systemhotande tunga brottsligheten.
Straffet för att sälja små mängder narkotika chockhöjs till minst sex månaders fängelse, även om det bara är en enstaka tablett eller ett enstaka gram cannabis. Det finns ingen begränsning om att det bara ska gälla gängkriminella langare, utan det här kommer slå mot vanliga brukare på bred front. Att sälja lite grand till en kompis som är utan är ett helt normalt beteende bland (miss-)brukare. Det ska nu ge ett halvår i fängelse.
Narkotikaforskaren Björn Johnson kommenterar på Twitter:
Både remissinstanser och debattörer från vänster till höger har varit starkt kritiska mot den här delen av regeringens förslag. I en ledare i Flamman skrev Leonidas Aretakis under rubriken Kriget mot drogerna trappas upp – och båda sidor hejar på:
Medan rättsväsendet jagar småbrukare klaras gängmord knappt upp. När regeringen nu föreslår ytterligare repression finns ingen som säger emot.
…
Därför har vi nu den bisarra situationen att socialdemokratiska debattörer hejar på regeringens upptrappade krig mot drogerna. I en ny proposition (2022/23:53) föreslås skärpta straff mot försäljning av små mängder, samt mot ”försök eller förberedelse” till narkotikabrott. Misstänkta köpare med krypterade chatappar riskerar åtal, medan ”WhatsApp eller Messenger” är okej. Regeringen vill alltså lagföra dem som inte underkastar sig nätjättarna, samt fylla redan överfulla fängelser med problembrukande småförbrytare.
Aftonbladets krönikör Oisín Cantwell skrev under rubriken Galenskap att mångdubbla narkotikastraffen:
Inte helt förvånande har diverse remissinstanser klagat och protesterat.
Domstolsverket och Åklagarmyndigheten har harklat sig och försiktigt påpekat att det rör sig om ett ”förhållandevis högt minimistraff”, vilket för försiktiga jurister är ett sätt att förklara att regeringen tar i så den spricker.
Folkhälsomyndigheten och Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet har, alldeles korrekt, inflikat att straffskärpningar som denna inte löser de långsiktiga problemen med narkotikabrott.
Hovrätten över Skåne och Blekinge säger blankt nej till förslaget och förklarar att om systemet ska hänga ihop så måste även maxstraffen höjas ordentligt.
Södertälje tingsrätt har valt en annan linje och frågar lågmält om verkligen försäljning av något gram för symbolisk summa från en missbrukare till en annan ska straffas så här hårt.
Medan Kriminalvården närmast gråtfärdigt suckar att det kommer att ta tid att bygga nya anstalter och att det årliga anslaget måste höjas med 800 miljoner.
Och att våra redan överfulla fängelser riskerar att svämmas över av fredliga brukare är inte det enda problemet. Cantwell skriver också:
En hovrätt samt Socialstyrelsen förklarar att gängen kommer att få ytterligare incitament att värva riktigt unga langare. De slipper ju fängelse.
Svenska Dagbladets Mattias Svensson stämmer in i kritiken i en (tyvärr låst) ledare, som ursprungligen hade rubriken Regeringens narkotikaförslag gynnar gängen:
Förslaget är inte heller riktat mot gängbrottsligheten. Som påpekats av Peter Wennblad på denna sida riskerar obligatoriska fängelsestraff för all slags narkotikaförsäljning att ”översvämma svenska fängelser med småbrottslingar och missbrukare”.
Vi vet också från kriminaliseringen av bruk och innehav av narkotika att den sortens lagstiftning tenderar att över tid svälja allt större polisresurser. Detta utan att minska bruk, missbruk eller gängkriminalitet – som tvärtom ökat.
Till detta kommer sannolikt andra oavsedda konsekvenser. Folkhälsomyndigheten varnar exempelvis i sitt remissvar för att straffskärpningarna i försäljningsledet kan leda till att gängen rekryterar fler minderåriga.
Men all den här kritiken valde regeringen att bortse ifrån. Lagen antogs av riksdagen nu i veckan, och träder i kraft den 1 juli. Med tiden kommer vi få se hur mycket av rättsväsendets resurser som kommer styras om från den grova brottsligheten till den meningslösa brukarjakten.
För jakt på brukarna inte kommer minska gängkriminaliteten. Det vet vi ju redan nu, eftersom vi har försökt med den strategin i över 40 år utan att lyckas.
Mattias Svenssons ord får avsluta:
Det grundläggande misstaget är att denna regering liksom den förra blundar för hur det långtgående svenska narkotikaförbudet bidrar till dagens problem. I stället för att utvärdera och ompröva narkotikapolitiken, gör man ont värre med ett förslag som i delar är rättsosäkert, kostsamt och kontraproduktivt.
