Stockholm Medical Cannabis Conference

Tre narkotikastrategier som inte fungerar mot gängen – och en som gör det

Christian Engström skriver denna vecka om strategier för att komma åt gängkriminaliteten i Sverige: ”För genom internationella erfarenheter vet vi att det faktiskt finns en fungerande strategi för att minska den illegala narkotikahandeln som finansierar gängen.”

Pengarna från narkotikahandeln är motorn bakom gängvåldet. Men det enda som de ledande politikerna föreslår är mer av saker vi redan försökt, trots att vi redan vet att de inte fungerar för att knäcka gängens ekonomi. Att föreslå legalisering av cannabis för att ta bort den marknaden från gängen anses fortfarande tabu.

• Propaganda mot narkotikabruk fungerar inte för att få ner efterfrågan. Det vet vi, eftersom vi redan har försökt i ett halvsekel. Jag är själv född 1960, och är alltså 62 år. Jag minns de obligatoriska anti-knarkföreläsningarna i skolan för 50 år sedan. Och alla som är yngre än jag har fått utstå ännu mer av den varan under sin skoltid. Men trots att alla som är vuxna idag har marinerats i anti-knarkpropaganda under sin uppväxt, använder de som är vuxna idag betydligt mer narkotika än vad de som var vuxna för 50 år sedan gjorde.

Som strategi för att skapa det narkotikafria samhället har propagandan inte fungerat alls, det kan vi konstatera säkert. Och det beror knappast på att de svenska myndigheterna har gjort ett speciellt dåligt jobb. Strategin har inte fungerat i något annat land heller, trots att de flesta har försökt.

• Brukarjakt med polis fungerar inte heller för att få bort efterfrågan på narkotika. Det vet vi också säkert, efter att ha försökt i ett halvsekel. Antalet vanliga brukare som döms för eget innehav eller bruk har ökat kraftigt de senaste decennierna, vilket beror på att polisen prioriterat de brotten. Vi är nu uppe i 50.000 narkotikabrott i form av eget bruk varje år, som tar resurser från polis och rättsväsende. Men inte heller 50 år av den här strategin har lyckats minska bruket, vare sig i Sverige eller alla de andra länder som också har försökt.

Mot den bakgrunden känns det närmast pinsamt att höra partiledaren för ett riksdagsparti säga att hon vill satsa pengar på polisen för riktade insatser för att komma åt just efterfrågan på narkotika”, och låta som att hon tror att hon kommit på något nytt. Det enda som i så fall är pinsammare är att ingen av de andra partiledarna verkar ha några bättre förslag som de vågar presentera. Allt medan gängskjutningarna slår nya rekord.

• Att strypa narkotikatillgången med tull och polis fungerar inte, hur mycket resurser och befogenheter vi än ger till tullen och polisen. Det vet vi också av erfarenhet, eftersom vi har försökt så länge. Inte ens de mest lyckade insatserna från tull och polis lyckas påverka tillgången på narkotika nämnvärt. Att tullen tog 6 ton narkotika i beslag 2021 låter kanske imponerande. Men när polisen uppskattar att mellan 100 och 150 ton förs in varje år, inser man att tullen bara lyckas komma åt några procent. Den lilla förlusten har gängen råd att se som en smärre omkostnad, och rycka på axlarna åt. Det gör de också, medan de tjänar miljarder på all den narkotika som tull och polis aldrig kommer i närheten av.

Återigen skulle det vara orättvist att skylla misslyckandet på att de svenska myndigheterna skulle vara särskilt ineffektiva. Att slå ut tillgången till narkotika med tull och polis har inte lyckats någon annanstans heller, trots att hela västvärlden har försökt under lång tid, ibland med så hårda tag att resultatet närmat sig inbördeskrig.

Att kräva ”mer information i skolorna”, ”hårdare tag mot partyknarkarna” eller ”mer polisresurser mot narkotikahandeln” kanske låter handlingskraftigt när politiker säger det i teve. Men vad politikerna egentligen säger är att de hellre låter gängvåldet fortsätta än att riskera att tänka nytt.

För genom internationella erfarenheter vet vi att det faktiskt finns en fungerande strategi för att minska den illegala narkotikahandeln som finansierar gängen.

• Att legalisera cannabis fungerar för att minska de kriminellas intäkter. Den officiella statistiken från Kanada, som legaliserade cannabis 2018, talar sitt tydliga språk:

De kriminella har förlorat hälften av sina intäkter från cannabis sedan legaliseringen, och trenden är att minskningen kommer fortsätta.

– Men se där, halva den illegala marknaden finns ju kvar! säger legaliseringsmotståndarna triumferande.

Och visst, hittills är det bara halva den illegala marknaden som har försvunnit. Men när under de senaste 50 åren lyckades den svenska restriktiva narkotikapolitiken komma i närheten av en halvering av den illegala marknaden? Det är lätt att svara på, för det har definitivt aldrig hänt.

Är det inte hög tid att vi åtminstone gör en seriös utredning av vad en legalisering skulle kunna få för effekter i Sverige? Med tanke på att vår nuvarande politik bevisligen inte fungerar.

Eller ska vi tvingas acceptera ständigt ökande gängvåld som det nya normala, bara för att politikerna inte vågar dra upp huvudet ur sanden?