Hoppa till innehåll
Han är copywriter, tvåbarnspappa och ideellt arbetande partiledare. Mikael Enmalm började spela rollspel som åttaåring, fick sitt politiska uppvaknande när Berlinmuren föll och hämtar i dag framtidstro från Star Trek. Bakom politiken finns en envis tro på människans förmåga att bygga något bättre.
Mikael Enmalm är 46 år och bor i ett mindre tvåvåningshus i utkanten av Örebro tillsammans med sina två barn, en tonåring och en tioåring. Skogen når ända fram till tomten på två sidor och från huset ser han ut över stadens tak nedanför förkastningsbranten.
Här försöker han få familjeliv, företagande och politik att rymmas i samma vardag. När Enmalm inte leder Piratpartiet arbetar han som copywriter och skribent – det är därifrån inkomsten kommer, eftersom uppdraget som partiledare är helt ideellt.
I den första delen av Cannabis i fokus intervju stod Piratpartiets narkotikapolitik i centrum. Den här gången möter vi personen bakom politiken.
Partiledaren som vilar med en motorsåg
På somrarna tillbringar Enmalm gärna tid vid sommarstugan i Dalarna. Där går han ut i skogen med motorsågen, släpar fram stockar med fyrhjulingen och klyver och staplar veden inför vintern.
Det låter kanske inte särskilt vilsamt. För Enmalm är det just det.
– När kroppen arbetar hårt får hjärnan vila. Sedan får man en härlig vinterbrasa att sitta framför när snön faller utanför.
Under valrörelsen har det blivit mindre tid för skogen och färre lugna kvällar framför brasan.
– Nu har jag kört hårt i flera veckor, så jag förtjänar nog lite vila.
Arbetsmoralen passar också hans egen beskrivning av familjen han kommer ifrån. Föräldrarna, båda syskonen och flera av kusinerna driver eller har drivit företag. Så långt han har kunnat följa släkten bakåt har arbete och företagande löpt som en röd tråd genom generationerna.
– Det finns inget adligt eller blåblodigt i mig, utan det har alltid handlat om att kavla upp ärmarna och hugga tag där det behövs.
Tärningarna började rulla tidigt
Långt innan Enmalm skrev politiska texter och ledde ett parti drog han ut på imaginära äventyr och dräpte orcher med papper och penna.
– Jag är en gammal rollspelsnörd och började rulla tärningar redan i kuddrummet på fritids när jag var åtta år gammal.
Intresset har följt honom sedan dess, även om barnen och politiken numera lämnar mindre tid åt spelandet. Redan året efter att han upptäckte rollspelen inträffade den händelse som väckte hans politiska intresse.
Berlinmuren gjorde friheten personlig
Mikael Enmalm var nio år när han såg Berlinmuren falla i direktsändning på tv. Han reagerade starkt på att människor hade kunnat hållas instängda bakom en betongmur och riskerat att dödas om de försökte fly.
– Jag önskade redan då att alla människor skulle få vara fria och forma sina liv som de själva vill ha dem. Att man ska kunna flytta om man inte trivs där man bor och säga vad man tycker utan att hotas till livet.
Där började det han själv kallar sin ideologiska frihetsådra att formas. Med åren har hans syn på frihet fått en tydligare humanistisk dimension. För Enmalm räcker det inte att människor formellt får fatta sina egna beslut. De måste också kunna få hjälp när livet går fel.
– Frihet är bra, men den måste också kompletteras med någon typ av skyddsnät som fångar upp oss när vi snubblar i livet.
Han sammanfattar sin människosyn i en formulering som förenar individuell frihet med gemensamt ansvar:
– Om vi är fria att misslyckas, men också fria att bli liggande där utan möjlighet att ta oss upp, då är det ju en ganska ofri frihet.
Frihetsintresset flyttade ut på nätet
Senare fick frihetsfrågorna en digital dimension. Enmalm följde Piratpartiet från starten 2006 och gick själv med i april 2009. Då hade FRA-debatten rasat, IPRED-lagen nyligen trätt i kraft och rättegången mot personerna bakom Pirate Bay väckt stor uppmärksamhet.
För honom handlade diskussionen inte bara om fildelning. De större frågorna rörde människors privatliv, statlig övervakning och makten över informationen på nätet.
– Internet är det största fredsprojektet som någonsin har funnits och en av de största frihetsreformer människan har skapat.
Enmalm minns nätet under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet som friare, mer vildvuxet och mindre kontrollerat. I dag tycker han att internet blivit mer inrutat och koncentrerat kring ett fåtal mäktiga teknikföretag.
När Piratpartiet tog plats i Europaparlamentet 2009 följde han arbetet från Sverige. Där såg han hur även små aktörer kunde påverka ett stort politiskt maskineri, om de var tillräckligt skickliga och visste vad de ville.
Flera år senare är det Enmalm själv som leder partiet.
Partiledare utan partiledarlön
Enmalm är varken programmerare eller ingenjör. Hans främsta verktyg är språket. Med sin bakgrund inom marknadsföring och kommunikation är han van vid att formulera budskap och försöka göra svåra ämnen begripliga.
Det ser han som en styrka i ett parti som ofta förknippas med tekniska frågor. Piratpartiet behöver inte bara ha idéer, menar han. Partiet måste också kunna förklara varför de berör människor.
Bakom partiledartiteln finns dock varken hög lön eller självklar stab. Uppdraget ska kombineras med arbete, företag och livet som förälder.
– Det här hade naturligtvis varit enklare om jag hade haft 150 000 kronor i månaden i partiledarlön och bara kunde kasta mig med huvudet före in i uppdraget.
Verkligheten ser annorlunda ut.
– Jag är ideellt arbetande partiledare. Jag måste få mitt vanliga liv och mitt företag att fungera samtidigt som jag lägger väldigt mycket tid på partiet.
Enmalm är också öppen med att Piratpartiets organisation har brister. Under valrörelsen har mycket av arbetet burits av enskilda medlemmar som upptäckt något som behöver göras och tagit tag i det. Därför behöver han motvilligt ägna tid åt organisationsbygget, trots att hans fokus och intresse främst ligger på politik och kommunikation.
En framtid där allt inte går åt pipsvängen
När Enmalm beskriver den framtid han vill se hämtar han inte bara inspiration från politiska program. Han riktar också blicken mot stjärnorna – eller åtminstone mot Star Trek.
– Jag hämtar ganska mycket inspiration till min framtidstro från Star Trek. Det är ett av ganska få riktigt stora universum i populärkulturen där allting inte har gått fullständigt åt pipsvängen.
Det som lockar är bilden av en mänsklighet som har tagit sig förbi många av sina värsta problem och fortsatt framåt, ut i rymden. Framtiden är inte problemfri, men den är heller inte reducerad till ännu en berättelse om undergång.
Enmalm fascineras också av solarpunk: tanken på en hållbar framtid där teknisk utveckling förenas med grönska, mänsklighet och decentralisering – även om han ibland tycker att arkitekturen är lite fantasilös.
– Det finns någonting väldigt tilltalande i tanken på en högteknologisk framtid som samtidigt är mänsklig, grön, decentraliserad och vacker.
Optimismen innebär inte att han blundar för teknikens risker. Han oroar sig för massövervakning, koncentrerad makt och globala företag som kartlägger människors beteenden. För Enmalm är frågan inte bara vad tekniken kan göra, utan vem den ska tjäna.
Ändå är grundinställningen hoppfull.
– För jag tror väldigt mycket på människan. Vi är ganska fantastiska varelser egentligen.
Från 36 meter till månen på 66 år
Som exempel på människans förmåga att flytta gränsen för det möjliga lyfter Enmalm flygets historia.
Den 17 december 1903 genomförde bröderna Wright den första motordrivna flygningen. Den tog dem 36 meter över en strand i North Carolina. Den 20 juli 1969 satte Neil Armstrong sin fot på månen.
– Från en kort flygtur över sanden till en annan himlakropp på 66 år. Fundera på det en stund.
För Enmalm är det ett skäl att inte betrakta framtiden som en färdig berättelse om förfall, kontroll och förlorade möjligheter. Människan har tämjt elden, utvecklat skrivkonsten, byggt internet, skickat robotar till Mars och sonder ut i det interstellära rummet.
– Jag tror inte att vi ens kan föreställa oss allt som mänskligheten kommer kunna åstadkomma framöver. Ingenting är omöjligt.
Medan mycket av politiken kretsar kring att förvalta det som redan finns eller längta tillbaka till det som varit, vill Mikael Enmalm rikta blicken åt andra hållet:
– Vad bygger vi härnäst?
Foto: Helena Lingmar
