Sam Adler växte upp som ett hyperaktivt barn på Manhattan och lärde sig spela schack av en rysk vaktmästare redan vid fem års ålder. Med tiden kom han fram till att cannabis och det kungliga spelet hör ihop. Hans pappa skrev skivrecensioner för High Times och hans mamma leder ett matlagningsprogram på PBS. Ingen av dem är särskilt förvånad över var han hamnade till slut.

Sam Adler är en schacklärare med en stor kärlek till cannabis. Hans liv påminner på många sätt om handlingen i Netflixsuccén The Queen’s Gambit, den fiktiva berättelsen om ett schackgeni som lär sig spela av en vaktmästare på ett barnhem i Kentucky. I Adlers fall var det en rysk vaktmästare som lärde femårige Sammy Adler att spela schack – men på en privatskola på Manhattan.
– När jag var liten var jag hyperaktiv som fan, minns Adler, idag 35 år gammal. Jag sprang överallt. Jag förstod inte varför folk ens gick när man kunde springa. Jag hade säkert kunnat bli medicinerad och fullproppad med piller. Jag är väldigt tacksam över att mina föräldrar aldrig valde den vägen.
Hans föräldrar – en hiphopchef och en nationellt välkänd tv-kock – fascinerades av sonens talang för det kungliga spelet. Redan som sjuåring tävlade Adler i schackturneringar.
En familj med bred repertoar
Båda Adlers föräldrar är stolta över hans okonventionella karriärval, som idag består av att undervisa i schack och driva ett mindre företag som arrangerar utbildande event för cannabisföretag. Numera är de båda 74 år gamla, och deras dagar av rökande ligger sedan länge bakom dem.
Hans mamma, Sara Moulton, leder matlagningsprogrammet Sara’s Weeknight Meals på PBS. Pappan, Bill Adler, var den första publicisten för Def Jam Recordings. Bill Adlers arkiv har senare köpts in av Cornell Universitys hiphoparkiv, och fotografier från hans numera nedlagda hiphopgalleri har förvärvats av National Museum of African American History and Culture.
Vi kan också stolt konstatera att den äldre Adler började sin karriär som journalist och skrev skivrecensioner för High Times under mitten av 1970-talet. Bland annat recenserade han i mars 1977 det psykedeliska humoralbumet Forward into the Past av The Firesign Theatre.
Bill Adler delar faktiskt en sak med sin son: båda började röka cannabis redan under gymnasietiden.
– Jag skulle omöjligt kunna säga åt Sam att inte göra det.
Så uttrycker sig Bill Adler, tidigare publicist för Def Jam Recordings.
Frågar man Sam om hans mamma någon gång kommer att göra ett avsnitt om matlagning med cannabis i sitt tv-program får man ett snabbt nej. Han menar att hennes publik inte skulle vara särskilt intresserad – och att många snarare skulle reagera negativt.
Själv delar han dock inte mammans skepticism kring cannabis i matlagning. Sam berättar att han bland annat testat cannabisinfuserad glass som inte bara smakade fantastiskt, utan också “slog undan benen på honom”.
Från schacklärare till cannabisentreprenör
Adler tog en kandidatexamen i pedagogik vid State University of New York at New Paltz. När han får höra att universitetet redan på 1970-talet hade rykte om sig att vara en klassisk “stoner-skola”, där stora block hash cirkulerade i studentkorridorerna, skrattar han och konstaterar att det fortfarande var en rejäl festskola när han själv gick där.
Efter examen började Adler arbeta som schacklärare för den ideella organisationen Chess in the Schools, där han undervisade barn i flera år. Senare fick han arbete på en friskola där han fortsatte få unga elever att intressera sig för schack.
Efter några år bestämde han sig dock för att testa livet som cannabisentreprenör. Han började då fokusera på sitt startupbolag The School of Fine Herb, ett projekt som riktade in sig på småföretag i minoritetssamhällen som påverkats hårt av narkotikakriget.
The School of Fine Herb har arrangerat flera kreativa evenemang genom åren, bland annat “Sew-A-Ting”, där deltagarna blev höga och sydde egna kuddar. Namnet kom från en västindisk kvinna som ville få folk att “sy en grej”.
Adler och hans företag har också arrangerat omkring 30 olika Puff and Chess-event – sammankomster där deltagarna både fick lära sig schack och konsumera olika cannabisprodukter.
– Folk tror att det är en galen idé, att cannabis och schack inte hör ihop. Schack kan kännas intellektuellt skrämmande, men cannabis hjälper människor att släppa garden. Det gör att man vågar vara mer öppen. Vi får folk att slappna av, och då blir det lättare att samtala samtidigt som man lär sig spelet, säger Sam Adler, grundare av The School of Fine Herb.
Idén om att bli hög samtidigt som man spelar schack möts ofta av skämt om spelare som är så stenade att de glömmer bort att det är deras tur att göra nästa drag.
Många av Puff and Chess-evenemangen har hållits på restauranger, men ett av de mer uppmärksammade arrangemangen genomfördes utomhus som en barbecue i Brooklyn. Åtta schackbräden stod uppställda mittemot långa bord fyllda med olika cannabisprodukter.
Därför schack – och därför cannabis
– Schack lär ut rutnätssystem, grundläggande addition och subtraktion. Vill man kan man till och med koppla det till algebra. Det tränar strategiskt tänkande, kritiskt tänkande och förmågan att fatta mer komplexa beslut än bara ja eller nej. För mig handlar det i grunden om beslutsfattande, säger Adler.
Samtidigt som Sam Adler har stora förhoppningar om cannabisbranschens framtid är han också realistisk kring svårigheterna i industrin. Han beskriver hur han under två års tid försökte få ekonomin att gå ihop genom att kombinera arbetet med The School of Fine Herb med deltidsjobb hos cannabismedienätverket Cannaware samt vid Borough of Manhattan Community College, där han hjälpte blivande cannabisentreprenörer genom licensansökningar.
Numera har Adler tagit ett heltidsjobb på en friskola i Brooklyn för att kunna betala hyran. Där lär han mellanstadieelever att spela schack – samtidigt som han fortsätter arrangera event genom The School of Fine Herb.
Den som vill följa kommande Puff and Chess-event och andra aktiviteter från The School of Fine Herb kan hitta verksamheten på Instagram under namnet @theschooloffineherb.
Läs originalartikeln här!
Dela denna artikel
