Ska terminalt sjuka patienter få tillgång till medicinsk cannabis?

Skribenten Dana Smith ifrågasätter varför obotligt sjuka patienter fortfarande nekas tillgång till medicinsk cannabis, trots forskning som pekar på tydliga fördelar inom palliativ vård.

Det finns få saker i livet som är mer smärtsamma än att få beskedet att man bara har några månader eller år kvar att leva.

Botande behandlingar fungerar inte längre, och pengar kan inte köpa extra tid. Inte ens med de senaste framstegen inom medicin och teknologi.

Hur sorgligt det än är, är detta verkligheten för patienter med obotliga sjukdomar. Det handlar inte bara om att kroppen långsamt bryts ned – det skakar också om allt man tidigare trott om sitt liv och sin framtid. Terminalt sjuka patienter tvingas sörja i förtid: över milstolpar de hoppats nå och över tiden de inte längre kommer att få med sina nära och kära.

Därför är målet för patienter med obotliga sjukdomar i grunden att lindra lidande och förbättra livskvaliteten. För många innebär detta tillgång till medicinsk cannabis, som kan hjälpa dem att må bättre och uppleva större välbefinnande under livets sista tid.

Frågan om medkännande val är dock kontroversiell. Även om cannabis är lagligt för medicinskt bruk i stora delar av USA fortsätter debatten om huruvida detta är rätt väg att gå för terminalt sjuka patienter.

Cannabis har visat effekt inom palliativ vård

Flera studier har visat att marijuana kan vara effektivt inom palliativ vård.

En anonym webbaserad enkät, som spreds via Enclara Pharmacia i samarbete med National Hospice and Palliative Care Organization till över 500 hospiceverksamheter, visade att patienter ansåg att medicinsk cannabis var till hjälp i sin vård.

Cirka 310 vårdprofessioner – främst sjuksköterskor – från 40 delstater deltog i undersökningen. De flesta arbetade i delstater där medicinsk cannabis var laglig. Resultaten visade ett starkt stöd, särskilt bland dem som hjälpte patienter att hantera ångest, illamående, smärta och kräkningar. Samtidigt identifierade forskarna ett tydligt glapp: vårdgivare tog sällan själva initiativ till samtal om cannabis, sannolikt på grund av bristande utbildning kring medicinsk användning.

I en annan studie fann forskare i Tyskland att administrering av THC var kopplad till längre överlevnadstid hos terminalt sjuka patienter. Studien analyserade effekten av cannabisbaserade läkemedel (CBM) hos patienter inskrivna i specialiserad palliativ öppenvård (SAPV). Forskarna noterade att behandlingen var associerad med en förlängd medianöverlevnad – från 44 till 65 dagar – med särskilt tydliga effekter hos kvinnor över 75 år.

Forskarna drog slutsatsen att CBM bör övervägas som förstahandsbehandling för dessa patientgrupper, med hänvisning till de positiva effekterna på överlevnadstiden. De betonade också att låga doser som långsamt trappas upp kan ge snabb nytta för patienterna.

Hinder för medicinsk cannabis vid livets slutskede

Trots den växande mängden forskning som stödjer användningen av cannabis för obotligt sjuka patienter finns det fortfarande betydande hinder.

Vissa motståndare är oroade över de etiska aspekterna av att använda marijuana i palliativ vård. De menar att patienterna kan bli för dåsiga,eller att kognitionen kan påverkas. Andra likställer felaktigt symtomlindring med att ”ge upp” eller med assisterad död. Det är dock viktigt att understryka att syftet med medicinsk cannabis i detta sammanhang är palliativ vård – inte att påskynda döden.

En annan central fråga är vem som ska ha beslutanderätten: patienten själv, staten eller de närstående? För både patienter och förespråkare framstår det som grymt att neka tillgång till ett lagligt läkemedel som kan lindra lidande. För motståndare väcker frågan i stället oro för kontrollförlust och potentiellt missbruk.

Brist på utbildning – ett allvarligt hinder

Ett avgörande men ofta förbisett hinder för patienters tillgång till medicinsk cannabis är bristen på utbildning och beredskap inom vården.

Även i delstater där medicinsk cannabis är lagligt möter patienter ofta hospicepersonal och sjuksköterskor som tvekar, eftersom de inte känner sig trygga med att rekommendera eller prata om användningen. Detta är inte förvånande, då medicinsk cannabis traditionellt inte ingår i läkar- och sjuksköterskeutbildningar. Det krävs kunskap inom områden som farmakologi, läkemedelsinteraktioner, dosering, administreringsformer och skademinskning.

Detta gör att många läkare inte känner sig bekväma med att svara på patienters frågor – än mindre att inkludera cannabis i vårdplaner för livets slutskede.

Samtidigt arbetar hospice- och palliativa vårdmiljöer ofta utifrån strikta protokoll för att minska juridiskt ansvar. Cannabis passar fortfarande dåligt in i dessa vårdmodeller, och personal saknar ofta riktlinjer för hur det ska förvaras, administreras och dokumenteras.

Slutsats

Den juridiska oklarhet som fortfarande omger medicinsk cannabis innebär att tillgången för obotligt sjuka patienter kan vara problematisk. Men i livets slutskede bör diskussionen inte handla om politik, optik eller institutionell bekvämlighet.

Fokus måste i stället ligga på människorna som står inför sin sista tid i livet. Deras återstående dagar kan göras mer uthärdliga – och i många fall mer fridfulla – genom lindring av smärta, ångest, sömnsvårigheter och aptitlöshet. Att neka terminalt sjuka patienter tillgång till medicinsk cannabis innebär i praktiken att förlänga rädsla och lidande, trots att lagliga alternativ finns.

Samhällen som verkligen tror på medkännande vård och värdighet bör därför uppmuntra tillgång till medicinsk cannabis för de patienter som själva önskar använda den.

Originalartikeln på Cannabis.net