Hoppa till innehåll
”Republikaner, demokrater och oberoende förstår att reglering är bättre än förbud, och att god vetenskap tar tid.”
I en tid då amerikaner från hela det politiska spektrumet säger att de vill ha evidensbaserad politik, är kongressen på väg att upprepa ett välbekant misstag: att förbjuda först och studera senare.
Tvärpolitisk lagstiftning som nyligen lagts fram i både representanthuset och senaten skulle försena det förestående federala förbudet mot hampaprodukter. Detta är inte för att legalisera något nytt, utan i stället för att ge tillsynsmyndigheter, forskare och jordbrukare tid att göra det som kongressen säger att den vill göra: samla in data, sätta tydliga regler och reglera ansvarsfullt.
Mike Simpson skriver detta som hampaodlare och småföretagare. Sedan han startade Lovewell Farms 2018 vet han av egen erfarenhet vilka konsekvenser ett förbud mot hampaprodukter skulle få för sin egna gård – Rhode Islands enda USDA-certifierade ekologiska hampaodling. Mike Simpson säger ”Här är vad lagstiftarna kanske inte fullt ut förstår: hampa är inte något som kan slås på och av med en omröstning. Jordbrukare behöver inom de närmaste 100 dagarna veta om den gröda de kommer att skörda i oktober fortfarande kommer att vara laglig i november”.
Fröna sås i april. Fälten odlas under hela sommaren. Grödorna skördas i oktober. Ett federalt förbud som träder i kraft i november kommer efter att jordbrukarna redan har åtagit sig en hel säsongs kostnader för arbetskraft, kapital och efterlevnad. Det finns ingen återställningsknapp i jordbruket. Denna osäkerhet tvingar redan gårdar att stänga. Ett plötsligt förbud skulle slå undan benen helt.
Senatens lagförslag (S.3686), som lades fram av senator Amy Klobuchar, demokrat från Minnesota, tillsammans med medsponsorerna Rand Paul, republikan från Kentucky, och Jeff Merkley, demokrat från Oregon, skulle skjuta upp verkställandet av förbudet mot hampaprodukter i två år. Det skulle ge kongressen möjlighet att söka regulatoriska alternativ i stället för att per automatik tillämpa ett förbud. Ett kompletterande lagförslag i representanthuset (H.7010), lett av representant Jim Baird, republikan från Indiana, och även detta med tvåpartistöd, skulle göra detsamma.
Tillsammans erkänner dessa lagförslag en grundläggande jordbruksrealitet: jordbrukare behöver förutsägbarhet innan de planterar.
Det är viktigt att notera att kongressen inte bara föreslår en försening, utan också diskuterar reglering. Hemp Enforcement, Modernization, and Protection Act (HEMP Act) är ytterligare ett tvåpartilagförslag som lagts fram i representanthuset (H.7212). Det skulle etablera ett federalt ramverk för hampaprodukter, inklusive tydliga säkerhetsstandarder, märkningskrav, verkställighetsbefogenheter och definierade gränser för styrka per produkttyp. Förslaget fastställer gränser per portion och per förpackning för icke-berusande orala hampaprodukter, inhalerbara produkter, topikala produkter och THC-innehållande produkter. Detta visar att konsumentskydd och ansvarsfull tillsyn är möjliga utan att tillgripa förbud.
Sammantaget visar dessa lagförslag att kongressen har hållbara, tvåpartipolitiska alternativ till ett fullständigt förbud – om den väljer att använda dem.
I nuläget handlar det inte om exakta gränser för berusande THC. Det handlar om huruvida hampapolitiken ska styras av vetenskap eller av rädsla. Den distinktionen är avgörande, eftersom den federala vetenskapen äntligen håller på att komma ikapp. År 2025 utfärdade Trump-administrationen en exekutiv order som ålade federala myndigheter att utöka forskningen om cannabis och cannabidiol (CBD), inklusive användningen av stora federala hälsodatabaser som Medicare-register för att studera säkerhet, effekt och utfall.
Ordern legaliserade inte CBD eller gjorde det till en Medicare-förmån, men den erkände uttryckligen att cannabinoider kräver rigorösa studier innan omfattande politiska beslut fattas. Kongressen rusar nu mot ett förbud just i det ögonblick då den federala regeringen bygger upp den vetenskapsbaserade forskningsinfrastruktur som krävs för att besvara de svåra frågorna.
Även de farhågor som förs fram av motståndare till hampaprodukter talar för reglering – inte förbud. Om produkter behöver tydligare märkning, åldersgränser, styrkestandarder eller verkställighetsverktyg, som de som redan finns i Rhode Island, är det regulatoriska utmaningar som varierar mellan delstater. Rhode Island reglerar redan hampaprodukter. Jordbrukare och företag här bör inte straffas för att andra delstater har varit långsamma med att skapa en reglerad marknad.
Förbud löser inte dessa problem – de tränger dem bara undan, till oreglerade marknader som är mindre säkra för konsumenterna. Ett hampaförbud skulle dessutom driva produktionen utomlands. Om hampaodlingen i USA kollapsar kommer efterfrågan inte att försvinna. Den kommer i stället att ersättas av importerade cannabinoider från länder som Kanada eller Kina, där amerikanska tillsynsmyndigheter har betydligt mindre insyn och kontroll. Det skulle skada lokala jordbrukare, konsumenter och den allmänna säkerheten.
Rhode Islands representanter Gabe Amo och Seth Magaziner röstade tidigare mot ett federalt hampaförbud som en del av ett större budgetförslag. Det var rätt beslut. Senatorerna Jack Reed och Sheldon Whitehouse röstade däremot uttryckligen för att behålla formuleringen om hampaförbudet i samma lagstiftning. Rhode Islands senatorer har nu möjlighet att stödja lokala jordbrukare och småföretag genom att ställa sig bakom detta tvåpartiförslag om försening (S.3686). Delstatens representanter kan göra detsamma med motsvarande lagförslag i representanthuset (H.7010).
Detta är en av få frågor i kongressen som fortfarande är genuint tvåpartistisk. Republikaner, demokrater och oberoende förstår att reglering är bättre än förbud, och att god vetenskap tar tid. Kongressen bör inte avveckla en inhemsk jordbruksindustri värd 30 miljarder dollar och med över 300 000 arbetstillfällen just när meningsfull forskning tar fart. En tillfällig försening skyddar jordbrukare, stöder småföretag, håller hampaodlingen förankrad i USA och gör det möjligt för beslutsfattare att reglera utifrån bevis i stället för panik.
Förbud utan bevis är inte ansvarsfull politik. Rhode Islands delegation bör stå på jordbrukarnas, småföretagens och vetenskapens sida genom att stödja de tvåpartilagförslag som försenar detta förbud och låter regleringen komma ikapp verkligheten.
Mike Simpson är medgrundare av Lovewell Farms , Rhode Islands enda ekologiska hampaodling som drivs av det amerikanska jordbruksdepartementet (USDA). Han är också historiker, utbildare och mångårig förespråkare för policyreform. Han var tidigare biträdande direktör för Regulate Rhode Island och initiativsamordnare för Marijuana Policy Project i Maine. Han bor nu i Providence och driver gård i byn Hope Valley i Hopkinton.
Originalartikeln publicerades först av Rhode Island Current och på av marijuanamoment.net
