Det är hårda ord från Otto Larsson när nutidsfrågan om militär hjälp är på tapeten, Han skriver: ”Men vad som är helt omöjligt att förneka, det är att samma sekund som vi sätter in militären, då är det ett inbördeskrig på riktigt.”

Det har varit några väldigt intressanta veckor för oss som följt narkotikadebatten men det har verkligen kulminerat i ett extremt intressant dygn.
Igår klockan 19 så höll Statsminister Ulf Kristersson ett ”tal till nationen”. Själv vart jag mest förvånad över att inte Jimmie fick ta det.
Timmarna innan och efter följdes av en del intressanta uttalanden, de också. Bland flera så gick Socialdemokraterna ut och ville ha in millitären för att stötta polisen, något som snabbt backades upp av SDs Rikard Jomshof och som sedan bekräftades av Statsminister Ulf Kristersson när han kallade ÖB och rikspolischefen m.fl till möte tidigare idag. Vi kan bara hoppa att någon på mötet fortfarande har så pass mycket kunskap om svensk historia att de inte glömt Ådalen 1931.
Ja planeterna står verkligen i linje när de 3 största partierna i Sverige är överens, och det är inte vad som helst de är överens om. Det är att vi nu ska använda vår militär mot den egna befolkningen.
Det är dock inte det otroligaste i hela situationen, det mest absurda är att detta är något som nu inte bara diskuteras utan planeras, medans man ännu inte tagit upp diskussionen om gängens största inkomstkälla, cannabis.
Jag har vetat hela tiden att motståndet var hårt cementerat. Men vad i hela fridens namn är det som gör att våra styrande politiker har närmare till att sätta in militären mot sin egna befolkning före att ens diskutera vår narkotikapolitik förutsättningslöst? Är det någon som sitter på en hållhake på både Moderaterna och Socialdemokraterna eller vadå?
Visserligen så har jag lättare att förstå sossarnas motstånd med tanke på att de är så djupt rotade ihop med IOGT-NTO och eftersom majoriteten av alla nuvarande styrande politiker inom sossarna gått igenom SSU på den tiden då det var svårt att skilja på SSU och Hasselarörelsen.
Att SD skulle hoppa på tåget om att sätta in militären förstår jag också. Varje gång det eskaleras så vinner de röster från rädda människor. Och det lär knappast vara i vita medelklassområden som de vill parkera pansarvagnar och sätta upp vägspärrar.
Men att M skulle bli det drivande partiet i denna fråga är för mig ett frågetecken. Eller ja, kanske inte helt, det är ju en lösning som de har i den verktygslådan som de bytte till sig i det s.k Tidöavtalet och det kanske är lätt att sälja?
Snacket om det är en bra lösning eller inte att sätta in militären delar många av de människor jag pratat med. Men det kan inte vara grundat i annat än okunskap. Det känns som man tror att det kommer bli som i Bryssel eller liknande, där tungt beväpnade soldater i kamokläder inte är något ovanligt. På tunnelbana, runt staden och på flygplatsen så ser du nästan alltid någon som bär på en AR-15 eller liknande.
Men vi tittar lite närmare på vad det faktiskt innebär. Än så länge så är det bland annat bevakning, IT-säkerhet och transport som man begärt militärens hjälp med och det låter väl bra? Men är det verkligen det?
Först och främst så har inte militärer samma befogenhet som en polis i Sverige. En militär kan inte agera på samma sätt och har varken rätt utbildning eller arsenal för att möta en civilbefolkning. Militären är tränad och utrustad för att möta en främmande makt vid Sveriges gräns, inte för att möta tungt beväpnade förortskids.
För ni förstår väl alla vad som sker när militären kommer knalla in i förorterna? De kommer bemötas på precis samma sätt som polisen och alla andra myndigheter som människorna tappat förtroendet för. Och om militären skjuter så kommer förortsungarna att skjuta tillbaka och även om jag tror att militären vinner i längden så är jag inte villig att offra den mängden människor som hade behövts för att lösa det.
För dessa människor saknar framtidsutsikter och förtroende på samhället. De kommer inte lägga ner sina vapen, de kommer kriga tills de eller deras fiender är begravda.
Är det verkligen en kraftmätning mellan förortsgängen vi vill ha? Samma kraftmätning som polisen nu bevisligen har förlorat eftersom man begär hjälp från militären. Det är iallafall inget jag vill testa. För även om folk idag skriker om att det är inbördeskrig, så hade jag kanske inte velat använda de orden ännu. Men vad som är helt omöjligt att förneka, det är att samma sekund som vi sätter in militären, då är det ett inbördeskrig på riktigt.
Dela denna artikel
