Stor studie finner ingen ökad risk för ångest eller depression hos barn efter cannabisexponering under graviditeten

Barn som exponerats för cannabis under fosterlivet löpte inte någon förhöjd risk att diagnostiseras med ångest eller depression fram till 13 års ålder. Det visar en omfattande amerikansk studie med över 115 000 barn. När forskarna tog hänsyn till andra riskfaktorer försvann det samband med depression som först syntes i de ojusterade siffrorna. Resultatet understryker hur lätt sociala, medicinska och ekonomiska faktorer kan förväxlas med effekter av cannabis.

Barn som exponerats för cannabis under den tidiga delen av graviditeten verkar inte löpa större risk än andra barn att senare diagnostiseras med ångestsyndrom eller depression.

Det är slutsatsen i en stor populationsbaserad studie genomförd av forskare knutna till bland annat Kaiser Permanente Northern California och University of California, San Francisco.

Forskarna analyserade uppgifter om 115 533 barn födda mellan 2011 och 2017. Barnen följdes från sex års ålder och som längst till dess att de fyllde 13 år. Deras mödrar hade i början av graviditeten systematiskt undersökts för cannabisanvändning genom både självrapporterade uppgifter och urinprov.

Efter att forskarna justerat resultaten för ett stort antal bakgrundsfaktorer fann de ingen förhöjd risk för vare sig tidigt debuterande depression eller ångest hos de cannabisexponerade barnen.

Över 115 000 barn ingick i undersökningen

Studien omfattade 115 533 graviditeter hos sammanlagt 97 376 personer inom sjukvårdssystemet Kaiser Permanente i norra Kalifornien.

Cannabisscreeningen genomfördes vanligtvis omkring graviditetsvecka åtta till tio. Deltagarna fick uppge om de hade använt cannabis sedan graviditetens början och i så fall hur ofta. Uppgifterna kompletterades med urinprov som analyserades för THC.

Totalt testade eller uppgav 4,4 procent av deltagarna positivt för cannabisanvändning under den tidiga graviditeten. Det motsvarade 5 082 graviditeter.

Av dessa rapporterade eller testade:

0,4 procent av hela studiegruppen positivt för daglig användning
0,5 procent för användning varje vecka
1,0 procent för användning högst någon gång i månaden
2,5 procent positivt i urinprov utan att ha uppgett någon användningsfrekvens

Endast 1,9 procent uppgav själva att de hade använt cannabis, medan 3,7 procent hade ett positivt urinprov. Skillnaden visar ett centralt metodproblem inom forskningen på området: användning under graviditeten underrapporteras ofta, bland annat på grund av rädsla för stigmatisering, myndighetsingripanden eller negativa reaktioner från vården.

Genom att kombinera självrapportering med toxikologisk analys fick forskarna därför ett betydligt mer heltäckande mått än i många tidigare studier.

Ingen ökad risk för depression

Under uppföljningen diagnostiserades 1 224 barn med en depressiv sjukdom. Medianåldern vid den första diagnosen var drygt nio år.

I den första, ojusterade analysen såg barn som exponerats för cannabis ut att ha en högre risk för depression. Riskökningen uppgick där till omkring 62 procent.

Men bilden förändrades när forskarna stegvis tog hänsyn till andra omständigheter som skilde grupperna åt.

Bland de faktorer som vägdes in fanns moderns:

ålder, utbildningsnivå och socioekonomiska förhållanden
etniska och demografiska bakgrund
användning av nikotin, alkohol och andra substanser
medicinska sjukdomar och kronisk smärta
depression, ångest och andra psykiatriska diagnoser före graviditeten
tidigare substansbrukssyndrom
graviditetsrelaterade besvär som illamående och kräkningar
tillgång till och användning av mödravård

Efter den fullständiga justeringen var sambandet mellan cannabis och depression inte längre statistiskt säkerställt. Den justerade riskkvoten var 1,15, med ett 95-procentigt konfidensintervall mellan 0,85 och 1,54.

Eftersom intervallet omfattar värdet 1 kan resultatet inte skiljas från frånvaron av en verklig riskökning.

Inte heller när forskarna delade in cannabisanvändningen efter rapporterad frekvens hittades något tydligt samband. Varken användning högst någon gång i månaden, varje vecka eller dagligen var kopplad till en statistiskt säkerställd ökning av depressionsdiagnoser.

Lägre registrerad risk för ångest

Sammanlagt fick 9 230 barn en ångestdiagnos under uppföljningen. Medianåldern för den första diagnosen var åtta år.

Efter fullständig justering var cannabisexponering under den tidiga graviditeten förknippad med 16 procent lägre registrerad risk för ångestsyndrom. Den justerade riskkvoten var 0,84, med ett konfidensintervall mellan 0,75 och 0,95.

Detta betyder däremot inte att studien bevisar att cannabis under graviditeten skyddar barn mot ångest.

När forskarna analyserade självrapporterad användning separat fanns ingen skillnad alls mellan grupperna. Den lägre risken syntes främst bland barn vars mödrar hade lämnat ett positivt urinprov utan att själva uppge någon cannabisanvändning.

Forskarna pekar på flera möjliga förklaringar. Föräldrar som inte berättar om sin cannabisanvändning kan också vara mindre benägna att rapportera psykiska symtom hos sina barn eller att söka vård för dem. Familjerna kan dessutom skilja sig åt på andra sätt som inte helt fångades av journalerna, exempelvis när det gäller socialt stöd, livsstil, föräldraskap och benägenhet att använda vården.

Den lägre registrerade risken ska därför tolkas försiktigt och inte som ett belägg för en skyddande biologisk effekt.

Bakgrundsfaktorer förklarade den första varningssignalen

En av studiens viktigaste lärdomar är skillnaden mellan de ojusterade och de justerade resultaten.

Bland deltagarna som använde cannabis var bland annat tobaksanvändning, alkoholanvändning, kronisk smärta, illamående, tidigare depression och substansbruksdiagnoser vanligare. De var också oftare yngre, hade lägre utbildning och bodde i mer ekonomiskt utsatta områden.

Alla dessa omständigheter kan var för sig påverka barns psykiska hälsa.

Om forskare enbart jämför barn till personer som använt cannabis med barn till personer som inte gjort det finns därför en uppenbar risk att effekterna av fattigdom, psykisk ohälsa, nikotin, alkohol, läkemedel och social utsatthet felaktigt tillskrivs cannabis.

I den aktuella studien blev detta särskilt tydligt för depression. Det till synes starka sambandet i den första analysen försvann när gruppernas olika förutsättningar vägdes in.

Resultatet visar inte att cannabis omöjligen kan påverka fosterutvecklingen. Däremot visar det att ett statistiskt samband i en observationsstudie inte automatiskt innebär att cannabis är orsaken.

Resultaten höll i flera känslighetsanalyser

Forskarna genomförde ett antal kompletterande analyser för att kontrollera resultatens stabilitet.

När alla graviditeter med tecken på användning av andra substanser än cannabis uteslöts var cannabis fortfarande inte förknippat med depression. Riskkvoten var då 1,00, vilket innebär att risken var densamma i båda grupperna.

I samma analys kvarstod en något lägre registrerad risk för ångest bland de cannabisexponerade barnen.

Resultaten förändrades inte heller beroende på barnets kön. Forskarna fann inget belägg för att pojkar och flickor påverkades olika när det gällde risken för ångest eller depression.

Analyser som tog hänsyn till om modern själv hade diagnostiserats med ångest eller depression gav också huvudsakligen samma resultat.

Betydligt större än tidigare studier

Tidigare forskning om cannabisexponering under graviditeten och barns ångest eller depression har ofta byggt på mycket små grupper.

I flera tidigare undersökningar hade endast mellan sex och 268 graviditeter exponerats för cannabis. Resultaten har varit blandade och studierna har ofta förlitat sig på föräldrars eller barns egna uppgifter om psykiska symtom i stället för kliniskt registrerade diagnoser.

I den nya undersökningen var antalet cannabisexponerade graviditeter nästan 20 gånger större än i den dittills största studien med fokus på just depression och ångest.

Studien hade dessutom flera andra styrkor. Cannabisanvändningen undersöktes rutinmässigt hos samtliga deltagare, både genom frågor och urinprov. Barnens diagnoser hämtades ur patientjournaler och ställdes inom ett integrerat sjukvårdssystem, där screening för depressiva symtom ingår i de regelbundna hälsobesöken.

En systematisk forskningsöversikt och metaanalys från 2024 hade tidigare kommit fram till att prenatal cannabisexponering inte var statistiskt kopplad till depression eller ångest hos barn. Den nya och betydligt större studien stärker den bilden för diagnoser som uppträder mellan sex och 13 års ålder.

Resultatet betyder inte att cannabis under graviditeten är riskfritt

Forskarna understryker att resultaten inte kan användas för att dra slutsatsen att cannabis är riskfritt under graviditeten.

Studien undersökte två bestämda utfall: diagnostiserad ångest och depression under barndomen. Den ger inte något fullständigt svar om exempelvis födelsevikt, för tidig födsel, neurologisk utveckling, uppmärksamhet, beteende eller andra möjliga effekter.

Det var dessutom en observationsstudie och inte ett randomiserat experiment. Forskarna kunde statistiskt justera för många kända skillnader mellan grupperna, men det går aldrig att garantera att alla relevanta faktorer har fångats.

Exponeringen mättes huvudsakligen vid det första mötet med mödravården. Studien kunde därför inte avgöra om användningen upphörde när graviditeten blev känd eller fortsatte under resten av graviditeten.

Forskarna saknade också detaljerade uppgifter om:

cannabisprodukternas THC- och CBD-halter
hur stora doser som användes
om cannabisen röktes, inhalerades, åts eller intogs på annat sätt
exakt hur länge användningen pågick
passiv exponering för cannabisrök
den andra förälderns cannabisanvändning

Resultaten gäller dessutom barn till försäkrade personer inom ett stort sjukvårdssystem i Kalifornien. De behöver därför inte vara direkt överförbara till oförsäkrade grupper, andra länder eller miljöer med annorlunda vårdsystem och sociala förhållanden.

Barnen följdes som längst till 13 års ålder. Depression och vissa former av ångest kan debutera senare under tonåren eller i vuxen ålder, vilket innebär att längre uppföljning fortfarande behövs.

Saklig information måste ersätta skrämselbudskap

Studien ger inte stöd för påståendet att cannabisexponering under den tidiga graviditeten i sig ökar risken för att barn ska diagnostiseras med depression eller ångest före 13 års ålder.

Samtidigt ger den inte heller stöd för att rekommendera cannabis under graviditeten. Den rimliga slutsatsen är mer begränsad men vetenskapligt betydelsefull: just de två undersökta riskerna kunde inte beläggas när forskarna tog hänsyn till centrala sociala, medicinska och psykiatriska faktorer.

Det är en viktig skillnad.

Gravida personer behöver tillgång till saklig, nyanserad och icke-dömande medicinsk rådgivning. De behöver också fungerande behandling mot de tillstånd som ibland ligger bakom cannabisanvändningen, exempelvis svårt illamående, smärta, sömnproblem, stress och psykisk ohälsa.

Överdrivna eller ovetenskapliga varningar riskerar att underminera förtroendet för vården. Stigmatisering kan dessutom få patienter att dölja sin användning, vilket försvårar både rådgivning och forskning.

Den nya studien visar varför graviditet och cannabis måste diskuteras med större vetenskaplig precision. Frånvaro av en påvisad risk för ångest och depression är inte samma sak som bevisad total säkerhet. Men en risk som försvinner när bakomliggande faktorer räknas in ska inte heller fortsätta presenteras som ett fastslaget orsakssamband.

Källor:

Redaktionen

Dela denna artikel

Stor studie finner ingen ökad risk för ångest eller depression hos barn efter cannabisexponering under graviditeten

Oregelbundna hjärtslag minskade efter inhalation av cannabis